DittochDatt bloggen

Vi har väl alla hört Cristina Husmark-Pehrsson, Gunnar Axén, Fredrik Reinfeldt m fl, m fl allianspolitiker säga att “är man allvarligt sjuk skall man självklart vara kvar i sjukförsäkringen”.

Nu har Socialstyrelsen gått ut med definition på vad “allvarligt sjuk” innebär för att man skall kunna få vara sjukskriven mer än 364 dagar:

Socialstyrelsen slår fast fem kriterier för allvarlig sjukdom eller skada:

Ett väl avgränsat sjukdomstillstånd eller skada, som förväntas kvarstå i minst sex månader trots adekvat vård och behandling

samt
Mycket omfattande funktionsnedsättning, så att man behöver hjälp med t ex att äta, sköta personlig hygien och förflyttning

eller
Betydande funktionsnedsättning som utgör stora aktivitetsbegränsningar och med sannolik risk för omfattande försämring, i riktning mot vad som anges i punkt 2

eller
Efter minst sex månaders sjukdom/skada, fortsatt behov av omfattande och krävande vård och behandling. Med ”omfattande” avses behandling som är frekvent, medför långvarig vård vid vårdinrättning eller på annat sätt utgör ett stort engagemang för sjukvården. Med ”krävande” avses att behandlingen, bl.a. i form av biverkningar, medför betydande funktionsnedsättning för patienten

eller
Betydande risk för död inom 5 år
Några exempel på sjukdomar/skador som är allvarliga enligt dessa kriterier är maligna tumörsjukdomar, svår HIV/AIDS, psykiska sjukdomar som schizofreni, svåra tvångssyndrom och svår ätstörning, kronisk njursvikt med dialysbehov och svår hjärtsvikt.

För att de som inryms inom ovanstående kategorier inte skall komma alltför lättvindigt undan lägger socialstyrelsen även till ett par brasklappar:

Det kan hända att någon av dessa sjukdomar längre fram inte längre betraktas som allvarliga, om nya behandlingsmetoder gör att sjukdomen får mindre allvarliga konsekvenser.

samt

Alla individer som har någon av ovanstående diagnoser behöver dock inte sakna arbetsförmåga. En mängd faktorer kopplade till miljö, hälso- och sjukvård och individens personliga förutsättningar avgör hur begränsande allvarlig sjukdom/skada är i det enskilda fallet. Varje bedömning görs utifrån den individuella situationen

Vill vi verkligen i 4 år till leva i ett Sverige och med en regering som sätter upp så stränga regler? (Numera de strängaste reglerna bland alla OECD-länder enligt regeringens egen utredare faktiskt)

Jag vill det definitivt inte och för mig är detta valets viktigaste fråga.
En fråga som i grunden handlar om vilket samhälle vi vill bygga för framtiden.

I Aftonbladet idag läser jag en artikel som uppmanar oss att vara lite mer som Pippi.

Frågan om vad Pippi skulle göra blir en nyckel eller en dörröppnare som släpper ut ens inre bus, vilja eller längtan. Men det krävs mod för att förverkliga sina innersta drömmar.

Jodå, jag känner mig busig, har en stor vilja och längtan och har också Pippis rastlösa knasighet och grundglädje som bara längtar efter att få komma ut.

Men så inser jag att jag är sjuk, och har ansvar för en familj. Det är inte lätt att plocka ihop de ekonomiska spillrorna efter impulsiva beslut och börja om från misslyckanden när man har en kronisk sjukdom och vacklande hälsa. Det känns t o m dumdristigt och oansvarigt gentemot mina barn att riskera allt för att jag vill vara lite “busig”.

Jag kan inte som jag egentligen skulle vilja prova på det enda där det finns en liten möjlighet för mig att lyckas generera en deltidsinkomst - att starta eget. Eftersom jag aldrig kommer att orka mer än deltid innebär ett sådant beslut att jag kommer att förlora, eller drastiskt sänka den SGI jag har kvar. P g a sjukdomen kommer jag sedan aldrig kunna återställa min SGI igen. Ett försök är därmed detsamma som att frivilligt sänka och framigenom alltid försöka leva på deltidslön, alternativt sjukpenning baserad på deltidslön. Att satsa på eget innebär också att jag utförsäkras ur min kollektivavtalade sjukförsäkring och då förlorar tusenlappar varje månad för all framtid fram till 65 års åldern.

Nej, till alla som ansvarar för sjukförsäkringsreglerna säger jag därför: Ge mig och alla andra sjuka en livlina i form av ekonomisk grundtrygghet och jag skall med stor livsglädje testa mina möjligheter och ge mig ut i bungy jump i livet vid de tillfällen och så länge jag bara orkar!

Att ta grundtryggheten ifrån oss gör att vi måste försöka hålla oss fast vid det vi har med näbbar och klor och Pippi i mig blir deprimerad och bitter!