Jag svär aldrig och använder nästan aldrig kraftuttryck av andra slag heller, men just nu känner jag mig bara så nere.
Jag började känna mig bättre i helgen och hoppades att jag kanske trots allt ändå skulle kunna börja jobba snart igen, men tji fick jag. Humöret blir ju inte bättre av insikten av det löjets skimmer som lätt sprider sig i folks ansikten när de hör namnet på diagnosen. “Trött, vem är inte det…”. Jag läste i bloggen Levamedsmärta att 1 av 3 distriktsläkare fortfarande inte tror på diagnosen fibromyalgi. Hur många kan det då vara som inte tror på kroniskt trötthetssyndrom?
En sökning i Socialstyrelsens rekommendationer över sjukskrivning visar också att denna diagnos inte ens finns med. Så, då får vi gå på symptomen då. Men, så här står det under Symptom på socialsstyrelsen rekommendationer:
“Sjukskrivning enbart utifrån symtom ska undvikas…”
och
“Vid konstaterad betydande funktionsnedsättning kan sjukskrivning helt
eller partiellt under begränsad tid vara adekvat. En sådan sjukskrivning bör i
normalfallet inte överstiga 2 veckor. “
Jag har beviljats tidsbegränsad sjukersättning på 50% fram t o m juli i år, men vad innebär detta för framtiden? Just nu kan jag ju inte jobba ens 50%.
Jag hade tänkt skriva mer om detta, men jag orkar inte. Vill ni läsa mer om Kroniskt trötthetssyndrom kan ni läsa här.
Hej!
Visst är vi med ME/CFS missförstådda inom vården. Om du vill kan du gärna gå med i något ME-forum ( http://me-cfs.se/patient.htm#_Toc215757265 ) för att försöka påverka och få till en bättre kunskap. Jag skulle gärna vilja få till en videodokumentär om ME/CFS i Sverige.
/Kasper http://me-cfs.se/