Jag går för tillfället på utredning hos en psykolog för att försöka reda ut orsaken och förhoppningsvis hitta någon lösning på mina kognitiva problem. Det känns väldigt bra att någon äntligen tar “hela mig” på allvar och försöker hitta sätt att komma vidare.
Förra veckan gjorde jag “psykologernas intelligenstest” (nåja, det heter inte så, men är det test psykologerna använder för att mäta kognitiva förmågor). Resultatet visade att jag låg klart över medel jämfört med en frisk kontrollgrupp. Glädjande, men ack så frustrerande!
Varför kan jag inte hitta sätt att fungera i vardagen, så att jag kan använda denna kapacitet som finns där hos mig någonstans till något nyttigt? Jobbet har alltid varit otroligt viktigt för mig och jag känner mig allt annat än “intelligent” och nyttig just nu!
Som jag känner igen det du skriver om, jag känner också att jag har rrsurser som jag vill använda. Och nu känner jag mig som en blomma som istället för att få slå ut i all sin prakt liksom sakta vissnar.
Ett intressant test du gjort, klart att du blir frustrerad över att ha förmåga som du får använda som du önskar.
Kramar
Bloggullet: Intressant och bra liknelse det där med blomma. Ja, jag älskar verkligen sådana tester. Att kolla vad man klarar. Kanske delvis en förklaring varför det går så bra också. Saker som är kul är naturligtvis mycket enklare att koncentrera sig på (även om det inte ens det är en självklarhet). och jag blir inte stressad. Jag har ju liksom inget att förlora på det om det hade gått dåligt. Varken jag eller någon annan blir lidande om jag misslyckas. Kram!