Igår gjorde jag ett test på vilket parti jag skulle rösta på i EU-valet. Jag hade ärligt talat ingen aning om var de olika partierna stod och visste därför inte vad jag skulle rösta på. Resultatet, som jag inte tänker avslöja 
, var lite överraskande men ingen katastrof 
. Det stämde i alla fall såpass väl med mina åsikter att jag tänker följa det resultatet i valet.
Vad som var överraskande var att det enligt resultatrapporten såg ut som om jag var mer invandrarfientlig än alla etablerade partier, utom Sverige Demokraterna då förståss. Det kändes VÄLDIGT underligt. Jag tycker nämligen alliansens flyktingpolitik i mångt och mycket är inhuman. (Precis som deras sjukförsäkringspolitik.) Jag tror att ökad invandring faktiskt egentligen kan gynna Sveriges ekonomi. Kanske inte just nu i lågkonjunktur, men på sikt behöver vi bli fler i landet. Däremot tycker jag det är viktigt att ställa tydliga krav och tycker inte alls att det är fel att kräva att de människor som kommer hit och planerar att stanna, gör sitt bästa för att lära sig svenska och försöker bli integrerade. Det ställer å andra sidan stora krav på oss infödda svenskar att hjälpa till att släppa in invandrarna i våran vardag och där tycker jag att politiken och viljan brister.
Självklart måste invandrare acceptera de lagar och regler och den kultur som finns i Sverige och hålla sig inom lagens riktlinjer. (Misshandel och hedersmord t ex är naturligtvis lika straffbart för en invandrare som för en svensk.) Lika självklart måste vi svenskar tillåta att invandrare ändå får behålla sin (lagliga) kultur och vi måste också bli bättre på att acceptera människor även om de inte pratar perfekt svenska eller inte “är som oss”. Det är faktiskt inte så farligt om folk bryter lite eller använder grammatiken fel, och man kan öva upp förmågan att förstå även människor som bryter om man bara vill.
För ett antal år sedan arbetade jag tillsammans med en tjej från Irak som dessutom bott under en period i England. Hon bröt lite, men man förstod lätt vad hon sa. Hon berättade att hon pratade betydligt bättre svenska än Engelska och ändå hade hon mött mycket mer motstånd och människor som inte “förstod” henne i Sverige än i England. I England var det nästan aldrig någon som tyckte det var märkligt att hon bröt alls. Vad säger det om oss svenskar?
Utmaningen är alltså inte att begränsa invandringen mer, utan att förbättra integrationspolitiken och svenskarnas attityder. Invandrare är på sätt och vis i samma situation som vi sjuka. De flesta VILL säkert bli integrerade, men om ingen är beredd att ta emot dem, hur skall det gå till då? Och vad händer när ingen lyssnar på dem eller vill acceptera dem? Utanförskap och vanmakt skapar desperation och ilska och kan leda till brottslighet. (Detta gäller både sjuka och invandrare.) Tillsammans med traumatiska upplevelser är det inte underligt om brottsligheten är större bland invandrare än svenskar. I mina ögon är detta rop på hjälp och ett tecken på att vi behöver hjälpa dem, inte utestänga dem mer.
Det här var ett sidospår mot vad jag brukar skriva om, men det är en otroligt viktig fråga! Invandrarpolitiken MÅSTE funka bättre och det är inte invandrarnas fel att den inte gör det.
Du är så klok
Tack Kristallina, men jag kallar det bara “sunt förnuft”
Det är inte svårt att identifiera sig med och sätta sig in i flyktingarnas situation idag som sjuk i Sverige.