“Kristallina:” pengar är egentligen bara viktigt om man inga har…

“Marie ch”: Tack för tipset. Reumatism hade läkarna som arbetsteori när jag undersöktes för ett antal år sedan. Har även varit på remiss hos remautolog, men inget man hittat tyder på det.

“Bloggullet”: Vad mycket enklare det hade varit att förklara för läkare och FK-handläggare och andra om de själva hade erfarenhet av “stressallergi”. Det känns så skönt med folk som du och andra här som besöker min blogg som faktiskt förstår - och inte bara säger så.

“Anonym”: Tack för tipset. Jag skall ta med ditt förslag på blodanalys nästa gång jag träffar min läkare så får jag se om hon tänkt på detta.

30 månadslöner blev det inte (jo, jag har sagt ja nu) men å andra sidan baseras den ersättning jag får ut på heltidslön. Eftersom det inte är realistiskt att tro att jag någonsin skulle jobbat mer än 50% så hamnar vi i de trakterna ändå faktiskt. Så med tanke på omständigheterna är jag faktiskt ganska nöjd med resultatet. (Tror inte det är okej att säga exakt vad det blev så lite får ni gissa.) Har även fått reda på att man kan lägga avgångsvederlaget som ackumulerad inkomst, vilket innebär att man skattemässigt kan dela upp det på flera år. Det gör en otrolig skillnad i verkliga pengar och ger mig en hyfsad trygghet i ekonomin de närmaste åren.

“MRESURS”: Tack för ditt stöd vännen. Ja, det har varit jobbigt, men nu vet jag vad jag har att rätta mig efter och kan börja se framåt mot nya mål.

Kramar till er alla!

Sköt om sig!

Kramelikramisar!

Din läkare gör det lite väl enkelt för sig här, ME handlar inte om att man har blivit dum i huvudet utan att man är abnormt uttröttningsbar, det är alltså på intet sätt en självklarhet att ett intellektuellt mindre belastande arbete skulle adressera den problematiken, i regel kan anpassningar av arbetsmiljön åstadkomma mycket goda resultat, t.ex. distansarbete och flexibilitet i tid för uppgifternas utförande.

Angående avgångsvederlag: en arbetsgivare som köper ut en anställd brukar få betala 30 månadslöner, hade din arbetsgivare trott sig om att kunna komma åt dig hade dom knappast lockat med ett avgångsvederlag. Man bör därför i vart fall lägga sig nära priset för ett utköp, allt annat är att sälja sig för billigt, i synnerhet som 55% ryker i skatt tack vare att det är ett engångsbelopp.

Att sitta i en snabbköpskassa är något bland det stressigaste, jobbigaste och rörigaste jag med skulle kunna tänka mig. Även om det är klassat som så kallat enkelt jobb så känns det för mig besvärligare än att jobba som socialsekretare.

Som du säger så är det ju stressen man inte klarar, och att orken går upp och ner. Ibland skulle man kunna jobba massor och nästa dag orkar man knappast någonting.

Jag förstår att det är ett problem för dig att fatta beslut nu, tänk igenom det ordentligt, Jag hoppas att du får det bra hur du än beslutar att göra.

Massor med kramar

Läkarna - ett kapiel för sig
Du tror inte hur många gånger jag har ändrat min förklaring av mina problem. Jämt på jakt efter den bästa formuleringen. Den får inte vara lång men ändå komprimerad och full begriplig för andra. Svårt, svårt….

Svårt med avgångsvederlaget, förstår att det inte är lätt men jag har ingen som helst aning hur man bäst agerar då. Håller tummarna att det går bra för dig.