Jodå, jag fick avslag på min begäran om fortsatt sjukpenning av FK. Min handläggare ringde idag och meddelade beslutet. Jag var i och för sig förberedd på att detta skulle hända så jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men nu har jag legat och försökt sova i flera timmar med en konstant ökande irritation som enda resultat.
Eftersom jag av säkerhetsskäl vägrar att sätta mig och köra bil när jag mår som sämst frågade jag om FK kunde hjälpa till med ersättning för taxi och eller färdtjänst till och från ett jobb, men det var naturligtvis inte deras bord. Att det sociala livet och framför allt för min familj skulle bli katastrof om jag i dagsläget tar ett halvtidsjobb fick de heller inte ta hänsyn till!
När jag frågade efter förslag på vad de tycker att jag kan klara av så fick jag till svar att det är AFs uppgift att hitta lämpliga uppgifter. Något jag inte tyckte var ett acceptabelt svar. Om de anser att jag har arbetsförmåga så måste de ju också ha någon idé om vad de anser att jag skulle kunna klara. Hur kan de annars ha belägg för ett sådant påstående? Jag sa att jag tacksamt tar emot idéer, för själv har jag ingen aning om vad jag skulle kunna klara!
Sedan påstod handläggaren att FK endast avslår 2% av ansökningarna om sjukpenning, men när jag protesterade högljutt att det inte kunde vara sant för fallen som passerat 180 dagars gränsen så hade hon inga siffror för det. Självklart! Gissningsvis minst 95% av sjukpenningfallen är säkert automatiskt avslutade innan 180 dagars gränsen och där är det säkert inte alls många avslag! Om det är 2% av övriga 5% (mina gissningar) så motsvarar det plötsligt 40% av de fall som passerat 180 dagar och är en ofantligt stor andel som får avslag! (När jag talat med henne tidigare har hon även själv sagt/erkänt att det är jättesvårt att få bifall efter denna gräns, men det var bortglömt nu tydligen…)
Jag har ju själv en stark förhoppning om att jag skall kunna, med rätt förutsättningar återfå en arbetsförmåga på 50%, men den tiden är absolut inte inne ännu. En återgång i arbete just nu skulle absolut försvåra mina långsiktiga möjligheter. Nu är väl detta mest aktuellt i teorin förståss eftersom jag ändå inte lär få ett jobb, men det hör i min mening inte hit! Skall jag stå till arbetsmarknadens förfogande så måste det ju ändå vara meningen att jag skulle kunna klara av de jobb jag söker rent praktiskt!
Min första tanke var att släppa detta och inte överklaga, men nu är jag inte så säker längre. Varför skall jag acceptera ett beslut som är så uppenbart felaktigt? Eller, räcker det att man skulle kunna klara ett halvtidsjobb i kanske en månad, med extra sjukfrånvaro ca varannan vecka under pågående period, för att därefter fullständigt braka ihop för en lång tid framåt igen, för att man skall anses ha 50% arbetsförmåga. Ja, jag vet inte vad för kriterier som är “minimikrav” för arbetsförmåga längre.
Det absolut minsta jag tänker göra är i alla fall att söka FKs högriskskydd. För mycket extra sjukfrånvaro, det är det inget snack om att det kommer att bli…
Tack Christina Husmark Pehrson för alla stolar man ramlar mellan i ditt nya system!
Jag känner inte dig, men jag känner med dig. Om du mår som du beskriver ska du överklaga, bättre och fler läkarintyg är alltid bra att ha, men det är viktigt att du står på dig och står upp för hur du mår, viktigt för dig själv men också för att ju fler som står upp för att det är något väldigt sjukt i det nya systemet ju mer ökar chansen att man förändrar det. Hoppas du får sova lite och jag tror att vi är många som ställer oss samma frågor som du gör i din blogg idag. Var rädd om dig!
En till som inte känner dej….
Usch vad hemskt det låter. Men visst borde AF och FK samarbeta eftersom de anser dej klara ett jobb. De borde ju kunna säga vad du ska klara av att göra eftersom det är de som sitter med alla uppgifter om dej. Det gör ju knappast AF och de är ju heller inte utbildade för att kunna något om sjukdom och arbetsförmåga för sjuka antar jag.
Såklart du måste överklaga så fort du samlat ihop dej efter detta besked. Förresten en väninna talade om för mej att hennes handläggare sagt att det är endast 10 procent som får fortsatt sjukskrivning eller vad det nu heter efter dagarna gått ut. Har de olika sätt att räkna eller säger de olika för att förvirra? Vad vet jag. Hoppas det löser sej för dej.
Jag vet precis hur du känner just nu. Kan bara säga att systemet är för jäkligt och då är det milt uttryckt. Jag har funnits mellan stolarna i flera år nu och får ingen hjälp.
Att de aldrig kan förstå att de knäcker människor när de håller på så här.
Du vet att jag tänker på dig.
Massor av kramar
Självklart måste du överklaga. I övrigt har jag inga ord! Tycker det är så fruktansvärt. Jag blir så arg! Var rädd om dig.
Tack “Fru Zophie Klon”, Cinna, EvaLena och “Fritt ur hjärtat” för era kommentarer och ert stöd. Det värmer! Planerar ett separat inlägg angående hur jag skall göra med överklagande eller ej, men om jag överklagar kommer det att vara av den orsak som Zophie Klon nämner: Vi måste stå upp och påvisa hur fel och orimligt det här systemet är.
En som känner dig
och det är jag glad för.
Stundvis är jag så trött att jag inte orkar tänka på FK ens. Så många exempel på vansinnesbeslut att man blir mållös.
Tycker absolut att du ska överklaga men vi vet båda två att man måste orka göra det också. Ett stort hinder för alla sjuka.
Det kommer att gå som vanligt. AF kommer fram till att du är för sjuk för att jobba. Resultatet: Moment 22 allt är låst.
Skickar dig en tröstkram som antagligen inte kan trösta men jag gör det ändå. Var rädd om dig!
Åh vad arg och ledsen jag blir när jag läser. Jag förstår precis. Fast jag har varit i den andra änden i flera år - ingen läkare har velat sjukskriva mig och jag har varit hänvisad till AF då jag konstant blir av med arbeten pga hög sjukfrånvaro… (ex jag var närvarande _sex_ dagar i juni) Kan säga som så- det senaste året har AF skickat mig på två stycken arbetsförmågebedömningar för att de ska kunna skriva ut mig, de anser inte att jag har tillräcklig arbetsförmåga för att vara inskriven, medan läkare och FK de få månader under dessa år som någon ens försökt sjukskriva mig absolut anser att jag t o m kan arbeta heltid…
Hur som helst - jag känner inte dig men lider verkligen med dig. Man förtvivlar, förtvivlar och förtvivlar. Hur man än vrider sig så minskar ekonomin för varje år, och inte 17 har hälsan blivit bättre för det. :S Styrkekram till dig!
Jag blir så arg och upprörd, dessa beslut som FK tar är så korkade så det går knappast att försöka förstå dem. De är knappast logiska eller förnuftmässiga, det är endast för att FK ska följa de nya sjukreglerna som de beslutar om såna här dåraktigheter.
Tala om Moment 22.
Jag tänker på dig och kan bara beklaga, jag hoppas att du orkar överklaga.
Jag förstår hur du känner dig för jag var ju i exakt samma situation tills jag fick min sjukersättning beviljad.
Jag sänder massor med kraft och stöttning till dig, kära vän.
Kramar
Jag blir så upprörd!!! Det är så många som har drabbats av FK:s idiotiska regler! Min kusin befinner sig i samma situation som du och jag ser hur hon bryts ner mer och mer av FK:s nonchalans. Hon är för sjuk för att jobba men för frisk för att vara sjuk?! Hon är en av alla de stackare som kastas ut på gatan i januari. (Ej sjukskrivning längre och ej rätt till soc. Enda alternativet: Bli hemlös???
Vad innebär FK:s högriskskydd?
@Jenny: Man tycker ju verkligen att FK borde lyssna på Arbetsförmedlingen. Det är ju dom som borde vara experter på att avgöra om folk har arbetsförmåga eller inte, framför allt efter arbetsförmågeutredningar. Oavsett vad som orsakar en arbetsoförmåga så är det ju inte risken att bli utförsäkrad som kan öka arbetsförmågan utan rehabilitering. Den finns tyvärr inte för oss. Som dagsläget är så skulle jag fasa för att bli “rehabiliterad” om jag varit en av dem som FK anser vara sjuk “på riktigt” eftersom de släpper ansvaret alldeles för tidigt. INNNAN folk är arbetsförmögna och anställningsbara.
@Bloggullet: Tack, det blir nog ingen överklagan innan tidsfristen går ut tyvärr, men själv klarar jag mig nog ett bra tag framöver ändå. Jag tänker på alla dem som INTE har samma ekonomiska eller kunskapsmässiga möjligheter som jag. D v s INTE klarar sig ekonomiskt utan ersättning och INTE har möjligheten och hoppet att kunna starta en egen verksamhet. För deras skull känner jag att jag borde överklagat: Jag tänker dock fortsätta på andra sätt att försöka påvisa hur snett systemet är. T ex har jag funderingar på att söka färdtjänst (jo, jag menar det faktiskt :D) för annars har jag ingen möjlighet att ta ett jobb. Om jag skall åka kommunalt till något möjligt jobb kommer min ork att vara slut innan jag ens hunnit fram. Det hade varit kul att se hur kommunen hanterade en sådan ansökan…
@Lisa: Hoppas verkligen att det ordnar sig för din kusin. Tipsa henne om nätverket resurs (på resurs.ning.com) där finns många i samma sits och där kan man få stöttning och hjälp om det känns jobbigt (tyvärr inte ekonomisk hjälp dock). Högriskskyddet jag talar om är ett skydd för dem som jobbar om man riskerar att bli sjuk minst 10 ggr/år tror jag så kan man slippa karensdagarna, samtidigt som arbetsgivaren slipper betala sjuklön de första veckorna. Ersättningen kommer från FK istället.
Tack allesammans för ert stöd. Systemet är verkligen sjukt, men det finns de som sitter i betydligt värre sits än jag gör. En vetskap som inte gör mig gladare precis
Ptjaa, för dagen tror jag de allra flesta får avslag, och i synnerhet då de med ME. Ett är i vart fall säkert - jag kommer fortsättningsvis inte generera en enda skattekrona till om det går att undvika, nu djävlar räcker det. Enough.
Beklagar verkligen att du råkat ut för FK.s grymma hantering av sjuka!
Om du ska ha en chans måste du skaffa superintyg från någon professor elller dyl.(specialist). Men jag tycker ändå att du ska överklaga om du orkar, för att de inte ska kunna göra så här utan att någon protesterar.
Kram!
Att få hjälp via den så kallade Försäkringskassan är idag så nära omöjligt man kan komma! det ENDA man gör idag är att friskskriva på löpande band, man har till och med mål på hur många sjuka man skall friskskriva och kasta ut till bokstavlig tortyr dvs att arbeta fast man inte kan, tills man faller ihop och dör och därmed besparat samhället pengar!
Visst det är viktigt att överklaga, men det måste göras mer! Själv vet jag på’t ungefär vad jag tänker göra när det är dags att bli utslängd på gatan, för jag tvivlar på att det går att lösa med välgörenhet tills jag är 61 år och därmed kan gå i förtidspension!
Jag tänker inte dö lr bli inkomstlös/bostadslös tyst och gnällande i ett hörn, det kommer att bli en stor skräll, man får ta trappstegsprincipen vad gäller metoder! Jag tänker ALDRIG acceptera att bli ett tyst och snällt offer för dessa mördares sociopatsystem!
MvhME/Mats/ socialamedborgargardet.ning.com
Det är högst oförskämd av borgerliga politikerna att sparka på de som redan ligger. Tusentals människor blir utförsäkrade och blir tvungna att leva ett liv i misär medan försäkringskassan stolt visar att man har lyckats att sänka ohälsotalet i landet. Det är egentligen kapitalisternas ökända knep att minska fattigdom genom att ta kål på fattiga. Det är ett i allra högsta grad ett inhumant och barbariskt system som vi svenskar som nation bör skämmas över.
Kaktusblomman: Tack! Om jag överklagar eller ej beror nog mycket på vad som händer när jag kommer till AF och vad de kan hjälpa mig med. Jag ser dock mina chanser som små att lyckas eftersom min sjukdom inte kan mätas och jag nu måste hitta en ny läkare som tar sig tid att sätta sig in i min problematik. Den gamla var inom Företagshälsovården och eftersom jag “förlorat” min anställning kan jag inte gå dit längre.
Anonym och Mats Eriksson: Era kommentarer visar ju så tydligt vad de styrande i Sverige kan vänta sig när de sviker oss sjuka. Känner man sig orättvist behandlad så försvinner all vilja till samarbete och lojalitet med systemet. Jag tror inte de insett vilka följdkonsekvenser detta kommer att få. Fast de försöker säkert lösa problemet genom att sätta in fler “poliser” som kontrollerar att vi gör som vi blir tillsagda. Det är tragiskt.
Tariq: Precis så är det. Jag brukade vara väldigt stolt över Sverige och att vara svensk. Jag var stolt över vår demokrati, det sociala trygghetssystemet och alla människors lika värde. Jag har insett att inget av det är bra nog längre och det finns många länder som kommit ikapp och t o m gått förbi. Inte ens vädret är ju något att skryta med. Fast, just det sista kanske man inte kan skylla regeringen för