På måndag börjar mitt nya liv som 50% “frisk” och arbetslös. Ringde AF idag för att se om man kunde boka en tid eftersom det tog ca 2 timmars väntetid för att få till en ca 5-10 minuters pratstund sist. En sådan ansträngning räcker för att jag skall riskera att bli sängliggande ett par dagar och eftersom det tydligen är värst på AF på måndagar, och första dagen i månaden (vilket innebär fullträff nu på måndag) så hade det varit skönt att korta den tiden och ansträngningen, men se boka tid gick inte nu i semestertider (semestertider innebär väl antagligen ännu längre väntetider förresten…)
Nåja, det är väl bara att “ladda upp” med friskheten genom att stänga in sig i sovrummet, undvika allt umgänge med barnen och allt annat kul så att man är så väl rustad man bara kan inför min friska måndag.
(Hmmmm, undrar om det är någon som lägger märke till min sarkasm…???)
Självklart, jag lägger märke till din sarkasm och har inga som helst problem att upptäcka den.
Hoppas du orkar, själv hade jag inte gjort det just nu.
Styrkekram!
Jag kan bara beklaga att du hamnat i en sån här situation, det är ju helt tokigt. Att man behandlar människor på det här sättet är skamligt.
Jag har träffat några som är i din situation, somliga kan knappast gå och dem vill AF ge städjobb.
Det gör ont i mig att tänka på detta. Och så blir jag så arg så jag kan explodera. Jag önskar att jag kunde hjälpa till på något sätt.
Ha det så bra du kan, jag tänker på dig.
Många kramar
Tack Kristallina och Bloggullet. Ni är så gulliga och omtänksamma! Än så länge är dock läget okej för min del. Allt beror på vad AF säger, vad de kan erbjuda och vad som händer. Kanske kan de hjälpa till med en rehabilitering som FK inte gav mig? Jag menar, vi har ju en rehabiliteringsgaranti eller? Än så länge har jag inte sett något av denna garanti. Just nu ser jag mitt eget sjukärende som en test av systemet. I mitt hjärta kan jag fortfarande inte riktigt tro på att det är så illa ställt med tryggheten och stödet till oss sjuka som det verkar. Jag hoppas att den känslan visar sig vara riktigt, men mitt förnuft säger mig att jag kommer att bli (be)sviken. Vi får se…
Kramar!
[...] Morgondagens besök på AF får gå som det går. Jag får väl ta med mig en kudde och lägga mig på golvet och sova tills det är min tur. [...]