Det var en gång en lampa. Lampan var egentligen en eftertraktad modell med många användbara funktioner och det fanns inget som gjorde lampan lyckligare än att lysa upp tillvaron för människor som behövde dess hjälp.
Men det fanns ett problem. Lampan hade någon typ av glapp som gjorde att den bara fungerade ibland. Oftast blinkade den bara och ibland lös den inte alls. Ingen visste vad felet berodde på och ingen kunde laga lampan. Det gick inte heller att förutbestämt veta när och hur lampan skulle funka vid ett visst tillfälle. Det enda som var relativt säkert var att den fungerade mycket sämre om den blev överbelastad.
När människor fick reda på att lampan bara fungerade ibland var det ingen som ville ha den. De hade behov av en lampa de kunde lita på, eller åtminstone veta hur och när den fungerade för att kunna ha användning av den. “Lampdepartementet”, som bestämde över vad som skulle hända med alla defekta lampor ansåg dock att lampan hade lysförmåga, eftersom den faktiskt kunde lysa emellanåt. Då bestämde “Lampkassan”, som hade till uppgift att ta hand om alla oönskade lampor, att ge bort lampan till lägstbjudande så att de kunde bli av med problemet, men eftersom ingen kunde laga lampan eller få den att fungera bättre, så hamnade lampan till slut på soptippen!
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!
Skrivet av Ingela 2/8 2009
Etiketter: den blinkande lampan
Härligt, underbart, jag gillar din saga
Se att du är i farten, precis som jag. Orkar inte att svara på kommentarerna. Det blir för mycket just nu. Gör inget annat än vila, skriva lite, vila, skriva lite… och det ska bli mera, sedan.
underbart klockrent. jag “snor den ” av dig med hänvisning till dig om det går bra
[...] http://blogg.dittochdatt.se/2009/08/sagan-om-den-blinkande-lampan#comments [...]
Kristallina och lillemor: Tack för berömmet. Självklart kan du använda min “saga” lillemor. Jag känner mig hedrad
Underbart skrivet! Precis så är det. Har inte vetat riktigt vad jag är på sista tiden, men nu vet jag. Jag är en lampa! (Som ingen vill ha just nu…)
Tack Annelie,
Vi får väl hoppas att tekniken utvecklas så att man lär sig hitta fel och laga/förbättra “lampor” som oss.
Sedan kommer jag tillbaka och gör en andra version av sagan med ett lyckligare slut
Mycket träffsäkert. Alla halvtrasiga lampor borde få finnas i rum där det inte behövs lyse konstant, eller helt enkelt få rå om sig själva där de inte överbelastas.