Kommentarer till Varför är jag förvånad?

Av: Ingela

Ingela — Thu, 03 Sep 2009 09:24:14 +0000

EvaLena: Skönt att du har en bra handläggare. Jag tycker inte sjuka någonsin skall behöva förlita sig till socialen, men jag förstår ditt motstånd mot fkassan
Kristallina: Visst blir man rasande och det värsta är känslan av maktlöshet. Just maktlösheten och den här känslan som överväldigar en får en att förstå vad som kan föda och nära terrorism i världen. (Men självklart försvarar jag inte terrorism, bara förstår orsaken bakom att den finns.)
Jenny: Att “rehabiliteringen” i nästan alla fall för långtidssjuksrivna är detsamma som arbetsträning är bedrövligt. Det är det enda de har att komma med. Tyvärr är det ju inte lösningen på ens problem och i många fall blir det ju rent av mycket värre av denna arbetsträning. Klockan tickar, men jag hoppas verkligen att det löser sig för dig i tid.
Kramar!

Av: Jenny

Jenny — Tue, 01 Sep 2009 12:16:50 +0000

Lider med dig! Det är ju bedrövligt. Jag läste också chatten, och skrattade högt åt CHP’s idiotiska kommentarer. Vilken rehabiliteringskedja??! Jag är sjukskriven och inskriven hos AF och det _finns inte_ någon rehabilitering. AF anser inte att jag har tillräcklig arbetsförmåga för att få delta i åtgärder då kan man inte “rehabiliteras”. Nu senast har jag varit 3 månader på tvätteri hos Samhall (Samhall anser själva att jobbet funkar för alla ned nedsatt fysiskt förmåga - att tvätta, stryka, mangla och vika tvätt är tydligen inte alls fysiskt ansträngande menar de…!) och kom under den tiden inte ens upp i 25% arbetad tid. 25% är minsta sjukskrivningsgraden. AF har bedömt att jag inte klarar det heller. Så… jag bara väntar… på utförsäkringen. Jag med. Stor kram till dig! Jag hoppas verkligen det kan ordna sig för dig, trots allt.

Av: Kristallina

Kristallina — Mon, 31 Aug 2009 20:52:22 +0000

Precis det där stället där du svävade ut och som du tog bort. Det kunde jag fylla till höjden och till bredden. Känner inte igen mig längre och skäms ibland för det jag tänker. Ibland säger jag det t.o.m.

Hade ett intressant samtal idag. Återkommer med det imorgon.

Vet inte vad jag ska säga till din ersättning. Jag har snart inga ord längre. Nej, jag har det inte bättre heller. FK vansinnet tar all kraft. Den kraften som man behöver för att leva med sin sjukdom.

Styrkekram!

Av: EvaLena

EvaLena — Mon, 31 Aug 2009 15:31:17 +0000

Ja vad ska man säga…

Själv har jag levt i detta elände så länge nu så jag har slutat förvånas. Jag har gått igenom alla faser av ilska, förtvivlan och sorg över hur jag och en massa andra har blivit och blir behandlade. Och som det ser ut så finns det ingen ände på det heller. Vem vet hur det blir med en annan regering… man kan ju hoppas att någon som har bättre förstånd tar över men så mycket är ju redan förstört liksom. Det tar ju en väldig tid att göra om detta eländiga system igen så att det istället kan hjälpa folk istället för stjälpa. Det är ju lättare att förstöra än att bygga upp.

Jag har faktiskt bestämt mig för att aldrig mer försöka få hjälp av F-kassan för det är inte värt det. Inte i nuläget i alla fall. Och jag har ändå inget mer kvar att förlora när det gäller SGI och sånt.

I och med att jag är inne i socialens system och har en bra handläggare så hoppas jag få hjälp därifrån. Men just nu så står det stilla där med. Men jag får ju i alla fall lite pengar.

Det är minsann inte lätt att finna positiva tankar/saker som kan hjälpa till att hålla ens huvud över ytan. Man får leta och kämpa varje dag. Och inte ge upp. Och som du sa; om du blir frisk så är det inte på grund av hjälp från F-kassan precis…

Kramisar!