Pendlar just nu mellan överaktivitet…
p g a ilskan och adrenalinet i och med beskedet jag fick om att jag inte kommer att få ett öre i ersättning fr o m 1 februari, trots alla löften från regeringen och trots att FK inte har ifrågasatt om jag är sjuk utan dagarna tar helt enkelt slut!
Samtidigt ser jag det som en chans att kanske kunna påverka spektaklet och regeringsbeslutet som skall komma i december. Jag har blivit nästan maniskt besatt av just detta nu och kan helt enkelt inte fokusera på något annat!
…och blackouter
En bra indikation på hur jag mår får jag alltid när jag går i mataffären. Mår jag bra och är i harmoni funkar det okej. Mår jag inte bra, som just nu, så blir inhandlingen en mardröm. Igår fick jag flera gånger ställa mig helt stilla, blunda och djupandas för att inte få panik- och gråtattacker över att jag inte kunde förstå och komma ihåg vad som stod på listan tillräckligt länge för att hitta det i hyllorna. Varje gång jag tittade på listan fick jag panik över hur mycket som fortfarande fanns kvar, och eftersom jag tittade minst tre gånger för varje vara så blev det MÅNGA panikkänslor.
Nu vill jag ingen av mina gulliga bloggbesökare skall oroa sig för mig p g a det här. Beskedet att inte få pengar några månader är inte kul, men vi överlever ekonomiskt. Det är ilskan och min oförmåga att koppla bort ämnet och få min nödvändiga vila som innebär den kraftigaste försämringen.
Jag har tidigare lovat att skriva om mitt möte med Husmark-Pehrsson, men det får avstå. För den som är intresserad och medlem i Resurs har jag skrivit en bloggpost i ämnet på interna Resurs.
Det är lätt att bli uppslukad av ilska och frustration så man knappt kan tänka på annat. Så jag förstår vad du menar. Jag minns när jag fortfarande kämpade med F-kassan och väntade besked. Då brukade jag inte hämta in och öppna posten före lunch för gjorde jag det och hade fått ett brev från F-kassan så orkade jag inte ens laga mat. Då gick all min energi åt till att börja planera på överklagan. Och alla dystra arga tankar tog musten ur mig direkt.
Slöseri med kraft verkligen. Som man behöver till annat. Jag vet att det är svårt nu men jag vet också att det kommer att kännas lättare så småningom. Jag har varit där och tagit mig igenom det. Och jag står fortfarande upp.
Dock med viss möda ibland men ändå.
Jag har faktiskt slutat tänka på den här Husmark-Persson-tanten för jag orkar inte låta henne ens komma in i mitt medvetande. Hon är bortkopplad från mitt tänk nu för tiden. Hon är inte värd att slösa energi på. Men det är ju bara min egen metod för att spara kraft. Du får väl klura ut din metod.
KRAM!
Det hade säkert varit väldigt bra för min hälsa att sluta hetsa upp mig över reglerna, men det är samtidigt en balansgång.
Att försöka påverka dessa regler för alla sjukas bästa, gör att jag på något sätt känner att jag har ett viktigt uppdrag. Det finns inte så många sådana annars, nu när man är utan jobb och sjukskriven. Att känna att jag har en “viktig uppgift att fylla” har alltid varit otroligt viktigt för mig. Hade jag inte engagerat mig i detta hade jag antagligen istället blivit deprimerad p g a att jag känt meningslöshet med mitt liv.
Om jag måste välja mellan “ensam depression” eller utbrändhet p g a “konstruktiv ilska” så väljer jag det senare
Men riksdagsbeslutet om detta skall fattas i december. Därefter blir det antagligen väldigt svårt att ändra katastrofreglerna så då tänker jag göra så gott jag kan för att följa ditt goda råd och helt enkelt strunta i vad som sedan händer, åtminstone vad gäller mig själv
Kram!
… adrenalin är underskattat som bränsle, knepet är bara att kunna portionera så att man är lagom småförbannad hela tiden och inte gör slut på adrenalinet, men det kan man fixa genom att diskutera med politiker eller läsa Hedborgskans skriftserie om socialförsäkringen
Vill man bli riktigt arg kan man läsa det här:
http://ebib.sub.su.se/aio/2007/aio2007_09.pdf
F.ö, hör jag otäcka rykten om att åtminstone amerikanska blodbanker har hittat xmrv-spår i sina lager, förmodligen är det väl samma sak här. Vi lär få många nya kompisar som det ser ut.
Jag vet precis vad du menar och just nu är jag så vansinnigt förbannad att jag har miljoner ord i huvud och får inte ett enda ord ut på bloggen.
Vet inte var jag ska börja.
Allt jag läser blir till en enda röra i huvud. Det är för mycket jag skulle vilja skriva om och jag hittar inte början. Så det blir ingenting istället.
Orättvisa, lögn och att kunna få svar på frågor är det värsta jag vet.
CHP och Axéns mantra får mig att hyperventilera.
Blackouter är inte bra, brukar jag också få, i kombination med panikattacker, av stress.
(att bollas fram å tillbaka och inte kunna betala räkningarna vissa månader är ju inte alls uppstressande… ) SKÖT OM DIG!