Igår blev jag officiellt “överlämnad” från Försäkringskassans till Arbetsförmedlingens försorg.
Jag var i och för sig i för dåligt skick för att vare sig köra bil eller ta mig dit med buss, så min man fick ta sig från jobbet för att agera chaufför och ledsagare. Dygnet härefter har bestått av 14 timmars sömn och 10 timmars “dvala”, men vad gör väl det? Ändamålen helgar medlen och jag är nu en del i Axén & Co’s lyckade satsning på att sänka sjuktalen .
Undrar varför jag inte jublar???
Skickar en stor medlidandekram!
Skickar en stor kram till.
Ryktesvägen hör man om de icke existerande åtgärder, jag menar programmet, alltså det där stödet, den där hjälpen, var är den?
Folk som hamnat i introduktionsprogrammet letar förtvivlat efter hjälp, efter stöd, efter rehabilitering. De kan inte hitta allt det där. Kan det har fastnat i halsen på de politikerna som proklamerade det?
Konceptet är inte nytt:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Potemkinkulisser
Här kommer en kram till.
Sköt om dig.
En styrkekram, för jag orkar inte annat.
*kram*
Tack för alla stöttande kommentarer. Borde svarat mycket tidigare, men har hamnat i någon form av apati för tillfället.
Anonym: Passande jämförelse
Särskilt intressant är att “nya” moderaterna konstant använder samma metod som gamla kommuniststater. Kommunismen har fallit i de flesta länder, undrar när “nya” moderaterna går samma väg?