Idag den 1 februari 2010 är jag utförsäkrad, eller omförsäkrad som Alliansen väljer att kalla det. Inte för att jag blivit frisk eller ifrågasatt av Försäkringskassan, utan för att mina dagar är slut, precis som Alexandras.
Till vad? Tja, inte vet jag (och det känns som att eftersom det gäller mig så borde jag ha rätt att veta)…
Jag har inte haft något överlämningssamtal mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ännu. D v s det samtal man skall ha långt innan man utförsäkras, för att man skall veta vad som gäller och ha rätt att tänka igenom och säga ja, eller nej. Åtminstone tror jag det var så det var tänkt… Vems fel det är? Inte vet jag, men min handläggare säger att hon inte har fått några tider tilldelat sig från Arbetsförmedlingen. Gissar att de har häcken full och vems fel är det? Tja, vem stiftar brådstörtade lagar som skall genomföras helst igår?
Brukligt är att man första dagen man är utanför sjukförsäkringen uppsöker arbetsförmedlingen, annars riskerar man att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst, något som man är otroligt beroende av att ha som sjuk. Förra veckan sa visserligen min handläggare (som faktiskt försöker vara förstående) att jag inte behöver gå dit idag utan kan vänta på att vi har vårt överlämningssamtal, men hur skulle jag våga lita på det? Jag litar inte på någonting längre och har försökt nå henne för att få detta skriftligt, men hon är på möte. Annars måste jag hasta in till AF idag.
Jag har försökt få besked om jag över huvudtaget har rätt till någon ersättning i form av aktivitetsstöd eftersom jag även fått ett avgångsvederlag. Mer om detta här. I höstas ringde jag runt alla instanser som finns, flera gånger och fick beskedet att jag INTE kommer att ha rätt till aktivitetsstöd. Regeringen har ju dock lovat att alla som utförsäkras skall få det. Det är ju enligt dem ingen utförsäkring utan en omförsäkring… Så jag ringde upp till en sakkunnig på regeringskansliet före jul och förklarade min situation. Han och väldigt många andra hade visserligen julledigt (hur de nu hade tid med det den 21/12 när AF och FK säkert slet som små djur för att försöka få igenom hastbesluten). Jodå, han tyckte att jag borde ha rätt till aktivitetsstöd, men hänvisade tillbaka till FK och bad mig söka någon som var expert på aktivitetsstöd. Jag ringde FK igen och gissa vad, de hänvisade till arbetsförmedlingen. Ringde AF och gissa vad… De hänvisade tillbaka till Försäkringskassan!!!!!!!!!
Så, idag är jag utförsäkrad. Nu har jag tre månader på mig att bli frisk och arbetsför efter 7 års sjukdom i deras magnifika program. Frågan är bara hur man skall hinna bli frisk och arbetsför om man inte ens hinner komma dit? Vad jag fått för rehabilitering för att hjälpa mig förbereda mig inför detta? Ingenting utöver vad som erbjöds mig tidigare (vilket är lika med ingenting då också). Rehabiliteringen i kedjan vet jag alltså heller inget om hur den ser ut…
Om mitt strul med rehabiliteringskedjan räcker med ovanstående erfarenheter? Nej, det visar sig även att de studier jag påbörjat på 50% vid sidan om min sjukersättning kan jag inte fortsätta med om jag inte blir fullt frisk och lyckas öka studietakten till 100%. Man får nämligen inte studera på deltid parallellt med sjukpenning! Så, om tre månader är jag antingen 100% sjuk eller 100% frisk, men att utnyttja min restkapacitet till studier det jag orkar, nej det får jag inte.
Snacka om binärt förhållande!
Har också svårt att förstå vad som har blivit bättre med dessa märkliga regler…
Skickar en stooor tröstekram till dig!
Det där med att bli hänvisad runt, runt påminner mig om ett gammalt teve-program från längesen. Det var tre programledare som luskade i en massa lurt och gjorde lite satir på det, kommer inte ihåg vad det hette. Och så fort de hade fått tag på nån som kunde svara på deras frågor så sa alltid denne; “Det är inte mitt bord” och hänvisade vidare till nästa som sa samma sak och så där höll det på… tills de slutligen var tillbaka där de började.
Ingen vill ta ansvar utan bara slår ifrån sig och jag förstår att du inte litar på att det som hon på F-kassan sagt gäller. Jag skulle nog också vara misstänksam.
Kramelikram som tröst från mig med.
Har du varit sjuk i sju år så är det knappast den sittande regeringens fel att du nu befinner dig i ett vakuum. Hur blev du mött de första 4 åren när det var en röd regering? Hur blev du behandlad då? Hur togs det fram mål för rehabilitering? Jag tycker din berättelse är ofullständig. Jag förstår din oro för framtiden men som så många andra långtidssjukskrivna så verkar du lasta sittande regeringen till fullo trots att du blev sjukskriven under den förra regeringen.
Trollbabe, jag anklagar varken nuvarande eller förra regeringen för att jag är sjuk. Jag anklagar nuvarande regering för att jag kastas ur trygghetssystemet. Det gjorde inte förra regeringen!
Jag har gjort vad jag kunnat och bl a periodvis jobbat 50% (vilket väl är den enda typ av rehabilitering nuvarande regering i sin fantasilöshet känner till) men blev försämrad igen. Nu pluggar jag som jag nämnde, så jag gör vad jag kan utifrån min förmåga för att hålla igång och utöka den lilla förmåga jag har. Min diagnos är dock med största sannolikhet kronisk så jag förstår inte på vilket sätt fråntagandet av min ersättning skulle göra mig friskare?
Regeringen påstår att “är man sjuk och saknar arbetsförmåga skall man självklart ha rätt till ersättning”, men det är en lögn som jag och min FK-handläggare var rörande eniga om när vi talades vid idag!
EvaLena: Ja, det är rena farsen, verkligen, men jag får lite dåligt samvete när du verkar tycka så synd om mig… Det är självklart jobbigt, men jobbigast är ilskan och vanmakten över hur regeringen lyckas fortsätta lura allmänheten att det fortfarande finns ett trygghetssystem värt namnet! Stor kram tillbaka!
Uffematten: Tack, gulliga du. Nej, inget har blivit bättre och jag tänker på hur rädd jag var för risken att bli förtidspensionerad för 4 år sedan. Nu känns det som om det vore drömmen att få känna den ekonomiska trygghet det skulle inneburit. Kram tillbaka
Vet inte hur jag ska trösta dig. Det här är en enda mardröm för sjuka människor.
Hur är det möjligt att en regering inte bara blundar utan vägrar att möta sjuka för en debatt eller diskussion.
Skulle vara lika misstänksam. Man får inte lita på något eller någon.
Skickar styrkekramar och hoppas att du kan ta dig igenom allt ändå.
Kan inte annat säga än att jag lider med dig. Det är trångsynt, galet och helt rättsosäkert hela beslutskedjan. Och det där med att bollas fram och tillbaka - det är inget nytt. Ansvar för sin förvaltning tar ju inte en enda snubbe, varken på AF eller FK.
Sköt om dig nu, så gott du kan. KRAM!
När jag läser hos dig och andra som blir utförsäkrade och fortfarande faktiskt är sjuka blir jag nästan tacksam för att jag fick förtidspension. Inser att ingen arbetsgivare i världen skulle anställa mig och också att jag aldrig skulle klara att arbeta ens tjugofem procent med dom problem jag har… Det hjälper inte att viljan finns när kroppen skriker NEJ!
Men oron för att pensionen ska bli indragen finns ju… För vad jag förstår är ingenting säkert när det gäller socialförsäkringarna. Fy fasen för dom som utsätter sjuka medmänniskor på detta viset!
Empati och medmänsklighet är nog “omodernt” numera…
Kramen till dig!!!
[...] lite positiva nyheter: 1. Jag blev berättigad till aktivitetsstöd vilket jag ju tidigare har varit mycket osäker på om jag skulle [...]
Hej!
Jag är så glad att detta äntligen får ett fokus! ME, CFS eller FMS (fibromyalgi) är olika akronymer men ändå en och samma sjukdom.
Orsaken till sjukdomen är (starka teorier) är att njurarna har en oförmåga att göra sig av med fosfater i den takt som de borde vilket gör att dessa fosfater ansamlar sig i kroppen och orsakar alla dessa myriader av symptom som vi med FMS/ME/CFS har. Det som tyvärr görs ofta är att lindra olika symptom med medicin som bara innebär bivärkningar som inte sällan är allvarliga, mest allvarligt tycker jag det är när människor blir ordinerade phykofarmaca som Lyrica som till slut “messar” med hjärnan!
Det finns hopp dock, om än inte bot ännu. En doktor och forskare som heter Dr St Amand har sedan 40 år tillbaka själv fibro och han har gjort en upptäkt som hjälper just fosfater att rensas från kroppen. Medicinen heter Guaifenesin och är i sin enkelhet en slemlösande medicin och faktiskt inga dokumenterade biverkningar!
Jag har för avsikt att träffa Dr St Amand och har börjat behandling. Det som hänt under det senaste halvåret är att jag har mycket bättre energi. Värk kommer i skov och de är mer intensivt i början då det ska drivas ut fortare än det ansamlades, men det blir fler och fler bra dagar!
Googla Guaifenesin Protocol !!!
Välkommen till mig att ställa frågor på min blogg, googla mitt namn så finner ni den!
Varma hälsningar,
Eva
Hejsan! Jag har läst din historia och har även vänner som råkat ut för liknande saker. Jag har i två år lovat mig själv att göra något.
Nu har jag precis startat en webbplats som ska samla de utförsäkrades egna historier. Jag vore jätteglad om du och fler ville del med er av era öden.
Sajten finns på http://www.forsakringskassanforstordemittliv.com
MVH Maria Mohlin.
Jag hoppas att det är okej jag använder mig av det du skriver om i din blogg, jag gör nämligen en studie om samverkan mellan arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialtjänsten. En lite utvädering av den nya sjukförsäkringsreformen. Tack för din blogg.