Sjukförsäkringskalabaliken rullar vidare för tusentals människor. Så även för mig. Har inte mått alls bra den senaste tiden p g a den osäkerhet jag känt inför hur mycket och hur länge jag kommer att ha rätt till sjukpenning. Det känns liksom helt omöjligt att planera långsiktigt för företag eller något annat när man vet att man är sjuk, men inte vet hur FK kommer att bedöma min arbetsförmåga i nästa vecka. Ja, sanningen att säga så har FK ännu ej bestämt om de kommer att godkänna min ansökan om delvis hel sjukpenning ett par perioden fr o m maj-månad till nu. Allt beror enligt min handläggare på ett specialistläkarutlåtande från en specialist de skickat mig till. Det var med tanke på vad jag fick reda på från denna specialist jag nu kände att jag behövde få skriva av mig här på bloggen.
Två omvälvande påståenden kom specialisten med!
För det första: Han lät väldigt säker på att de problem jag nu har brottats med i över sju år hade med en annan sjukdom jag hade strax innan att göra! Diagnosen heter primär hyperparathyreoidism och innebär att bisköldkörtlarna producerar för mycket kalk och behandlas genom operation. När jag hade denna sjukdom hade jag ungefär samma symptom som nu, men alla har sagt att efter min operation skall problemen vara borta. Denna läkare som forskat runt de här områdena sa däremot att det inte alls var ovanligt med restsymptom liknande mina efter bl a denna diagnos. Helt plötsligt fick jag alltså en förklaring till orsaken till min sjukdom! Till alla som misstrott mig: Jag är inte knäpp eller lat! Jag lider inte av någon okänd inbillningssjuka utan mina problem har en högst verklig medicinsk förklaring som går att förklara för människor! Det kändes så otroligt skönt att få reda på detta! Tänk ändå att det skall behöva gå över 7 år innan man får en riktig orsak till sina problem, och under tiden tickar utförsäkringskedjan på och misstron hos omgivning och myndigheter bara växer!
Det andra var om möjligt minst lika omvälvande: Jag trodde att han i första hand skulle bedöma de sjukintyg som mina tidigare läkare redan gjort, men till synes utan att tveka skrev han livslång på varaktighet och prognos. Egentligen borde detta få vem som helst att bli sorgsen, men jag har redan sörjt färdigt beträffande min sjukdom och ställt in mig på att aldrig bli riktigt frisk igen. Jag har det senaste bara velat hitta någon slags ro och balans i min sjukdom och min stora oro har istället varit att hela tiden, gång på gång bråka med Försäkringskassan. Detta öppnar helt nya möjligheter! Jag har sökt varaktig sjukersättning (50%) två gånger och fått avslag, men det här är en specialist, anlitad av Försäkringskassan som dessutom skriver livslångt på intyget! Kanske, kanske, kanske kan det här få Försäkringskassan att ändra uppfattning!
Plötsligt känns luften lite lättare att andas och livet känns ljusare! Visst vet jag att risken är stor att Försäkringskassan kommer försöka hitta orsaker att avslå även en ny ansökan, men hoppet har tänds och jag känner mig mer harmonisk än på länge!
Så underbart i allt elände.
Jag känner igen känslan efter att fått veta: livslångt! Jag fick också veta det av den specialisten som fk skickade mig till.
Men tänkte precis som du gjorde. Jag har accepterat att jag måste leva med mitt problem efter så många år men låt mig leva ett värdigt och tryggt liv.
Jag håller tummarna för dig. Allt jag orkar.
Kram (kände för några dagar sedan att jag skulle ringa dig som inte blev av sedan ändå)
Även om det var ett besked som inte var så roligt så är det alltid bättre att veta än att inte veta. Så slipper man gå och grunna. Det svåra kan ju vara att börja inrätta sitt liv utifrån den vetskapen. Hur som helst så tar det tid att börja om och göra annorlunda än man varit van. Och även om man varit sjuk länge och om man som jag trodde att jag slutligen accepterat min sjukdom, så visade det sig att det hade jag inte alls. Sånt tar tid och förhoppningsvis så får man till nån slags balans. Men då måste man ju också få möjlighet att få den tiden i lugn och ro. För att landa i det liksom.
Tänker på dig och sänder en stor cyberkram med en skvätt energi och hoppas den kommer fram.
Kristallina: Det hade varit trevligt att höra hur det går för dig med alla flyttbestyr och om du lyckas hantera värken som jag vet blir värre av allt en flytt innebär.
I ditt fall vet jag ju att FK lyssnade på vad specialisten ansåg och det verkar ju hoppfullt. Det märkliga nu är dock att det har tydligen kommit en ny blankett att använda för specialistläkarutlåtandet och i det får specialisten egentligen inte yttra sig om hur många procents arbete någon skulle kunna klara. Läkaren får i stort sett bara redovisa för symptomen. Känns som ytterligare ett sätt för FK att kunna fatta sina egna beslut. Jag menar, även om läkaren dokumenterar problemen kanske FK enkelt viftar bort det med att “det finns ju inget som säger att du inte kan jobba heltid även om du har de problemen”.
Kraaaam!
EvaLena: Visst är det så att det kan vara svårt att fullt ut acceptera sin sjukdom. För mig pendlar det från dag till dag. Jag kan bli fruktansvärt frustrerad och ledsen när bristen på ork går ut över familjen och den hindrar mig från något jag planerat att göra. Just planering är ju väldigt svårt när man är sjuk, åtminstone med mina symptom.
Det där med “livslångt” ger därför blandade känslor. Nya reglerna för att få varaktig sjukersättning innebär ju bl a att det måste framgå att det är just livslångt. Detta tycker jag egentligen är ännu ett djävulskt påhitt. Regeringen och FK säger alltså att “skall du kunna räkna med ersättning så måste det ske på bekostnad av att vi tar hoppet om bättring ifrån dig först!”
Cyberkram och energi (med ränta) tillbaka
Jag håller alla tummar jag har, och hoppas att den här läkarens ord får FK att vakna i din fråga. Många kramar!
Tack Jenny! Jag hoppas på att det går bra för dig också!