Idag den 1 februari 2010 är jag utförsäkrad, eller omförsäkrad som Alliansen väljer att kalla det. Inte för att jag blivit frisk eller ifrågasatt av Försäkringskassan, utan för att mina dagar är slut, precis som Alexandras.
Till vad? Tja, inte vet jag (och det känns som att eftersom det gäller mig så borde jag ha rätt att veta)…
Jag har inte haft något överlämningssamtal mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ännu. D v s det samtal man skall ha långt innan man utförsäkras, för att man skall veta vad som gäller och ha rätt att tänka igenom och säga ja, eller nej. Åtminstone tror jag det var så det var tänkt… Vems fel det är? Inte vet jag, men min handläggare säger att hon inte har fått några tider tilldelat sig från Arbetsförmedlingen. Gissar att de har häcken full och vems fel är det? Tja, vem stiftar brådstörtade lagar som skall genomföras helst igår?
Brukligt är att man första dagen man är utanför sjukförsäkringen uppsöker arbetsförmedlingen, annars riskerar man att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst, något som man är otroligt beroende av att ha som sjuk. Förra veckan sa visserligen min handläggare (som faktiskt försöker vara förstående) att jag inte behöver gå dit idag utan kan vänta på att vi har vårt överlämningssamtal, men hur skulle jag våga lita på det? Jag litar inte på någonting längre och har försökt nå henne för att få detta skriftligt, men hon är på möte. Annars måste jag hasta in till AF idag.
Jag har försökt få besked om jag över huvudtaget har rätt till någon ersättning i form av aktivitetsstöd eftersom jag även fått ett avgångsvederlag. Mer om detta här. I höstas ringde jag runt alla instanser som finns, flera gånger och fick beskedet att jag INTE kommer att ha rätt till aktivitetsstöd. Regeringen har ju dock lovat att alla som utförsäkras skall få det. Det är ju enligt dem ingen utförsäkring utan en omförsäkring… Så jag ringde upp till en sakkunnig på regeringskansliet före jul och förklarade min situation. Han och väldigt många andra hade visserligen julledigt (hur de nu hade tid med det den 21/12 när AF och FK säkert slet som små djur för att försöka få igenom hastbesluten). Jodå, han tyckte att jag borde ha rätt till aktivitetsstöd, men hänvisade tillbaka till FK och bad mig söka någon som var expert på aktivitetsstöd. Jag ringde FK igen och gissa vad, de hänvisade till arbetsförmedlingen. Ringde AF och gissa vad… De hänvisade tillbaka till Försäkringskassan!!!!!!!!!
Så, idag är jag utförsäkrad. Nu har jag tre månader på mig att bli frisk och arbetsför efter 7 års sjukdom i deras magnifika program. Frågan är bara hur man skall hinna bli frisk och arbetsför om man inte ens hinner komma dit? Vad jag fått för rehabilitering för att hjälpa mig förbereda mig inför detta? Ingenting utöver vad som erbjöds mig tidigare (vilket är lika med ingenting då också). Rehabiliteringen i kedjan vet jag alltså heller inget om hur den ser ut…
Om mitt strul med rehabiliteringskedjan räcker med ovanstående erfarenheter? Nej, det visar sig även att de studier jag påbörjat på 50% vid sidan om min sjukersättning kan jag inte fortsätta med om jag inte blir fullt frisk och lyckas öka studietakten till 100%. Man får nämligen inte studera på deltid parallellt med sjukpenning! Så, om tre månader är jag antingen 100% sjuk eller 100% frisk, men att utnyttja min restkapacitet till studier det jag orkar, nej det får jag inte.
Snacka om binärt förhållande!


