Arkiv för kategori ‘arbetsförmåga’

Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt…

onsdag, 12 januari, 2011

… i sjukförsäkringsfrågan och kontakten med Försäkringskassan har åtminstone inte jag lärt mig ännu.

Mycket har hänt de senaste månaderna och mycket har upprört mig, men orken och förmågan att formulera och skriva ner detta har inte infunnit sig.

Eller, kanske är det snarare så att inget har hänt? När jag ser tillbaka på senaste året sedan mina dagar med 50% tidsbegränsad sjukersättning tog slut och jag via regeringens reform blev utslängd eller “omhändertagen” beroende på hur man ser det så känns det som om jag står och stampar på precis samma ställe. Det är fortfarande samma tröstlösa kamp och kraften och energin som går åt till att ständigt ifrågasättas har lett till ett flertal försämringstillstånd som förändrat min halva sjukskrivning till 100%. Företagsstart är fortfarande bara att glömma med dessa osäkra förutsättningar och jag väntar med bävan på att jag skall se min unika affärsidé genomförd av någon annan innan jag ens hunnit starta!

Kanske att jag egentligen borde se mig som lyckligt lottad som än så länge lyckats övertyga FK om att jag faktiskt har rätt till sjukpenning, men sisådär varannan månad är det dags för ett nytt läkarutlåtande, som i princip utan undantag alltid ifrågasatts av FK. Brev har skickats och läkare har fått lägga ytterligare tid på att förklara och komplettera tidigare intyg, trots att det numera även finns ett specialistutlåtande, utfärdat på FKs beställning, som intygar att prognosen för tillståndet är livslång. Ändå behöver FK kompletteringar på ett intyg utfärdat två månader senare för att inte slänga ut mig ur försäkringen och betrakta mig som 100% arbetsför. Snacka om resursslöseri och snacka om otrygghet!

Jag skrev i ett tidigare inlägg om just detta specialistläkarintyg och att min avsikt var att använda det vid omprövning för avslaget jag fått på min ansökan om varaktig sjukersättning. Avslagen har jag ju fått just med avseende på att det inte kunde styrkas att arbetsförmågan var livslångt nedsatt. Som den obotliga optimist jag någonstans alltid är så trodde jag att NU, NU skulle det lösa sig för mig. Visst vet jag att många har problem att få igenom sjukersättning, men det här kunde väl ändå inte FK avslå??? Gissa vad - FK avslog även omprövningen! Surprise… not! Men det märkliga är att nu har FK svängt om anledningen. Nu är inte problemet längre att arbetsförmågan inte är livslångt nedsatt. (eller, jo, kanske, om senaste läkarintyget inte säger precis rätt saker så har jag ju plötsligt blivit frisk förståss enligt FKs logik) Nu är problemet enligt FK istället att alla rehabiliteringsmöjligheter inte anses vara uttömda!!! Något som inte ens min handläggare riktigt förstår och inte jag heller, eftersom jag flera gånger erbjudit mig att arbetsträna eller bett att få gå med i den samverkan som AF och FK har men utan positiv respons från FK. Problemet är ju också att jag egentligen är för sjuk för att klara av ens 50%, så hur skall jag kunna prova att arbetsträna upp mot 75%? Klarar jag inte att arbetsträna upp mot 75% så är jag för sjuk för att arbetsträna och då är inte alla rehabiliteringsinsatser uttömda, återigen enligt FKs logik! Men, vem har sagt att man skall FÖRSTÅ sjukförsäkringsreglerna? Huvudsaken är ju att vi alla har blivit så väldigt mycket friskare sedan rehabiliteringskedjan infördes…

Nåja, jag fortsätter än så länge att stånga huvudet blodigt ett tag till. Jag har bestämt mig för att överklaga beslutet till förvaltningsrätten och därför tagit kontakt med jurist. Men billigt är det inte kan jag lova!

Medans jag står här och stångar mitt huvud i väggen funderar jag på om det är värt det? Så mycket förlorade pengar. Så mycket förlorad ork och energi och så mycket sämre livskvalitet för mig och min familj p g a all denna oro och otrygghet. I bästa fall lyckas jag vinna i förvaltningsrätten och kommer då att må mycket bättre. Om max tre år, då en obligatoriska utredning av (den livslångt nedsatta) arbetsförmågan skall göras, kommer jag därför antagligen att vara i bättre form. Enligt nya reglerna räcker en “förbättrad arbetsförmåga” jämfört med som tidigare “väsentligt förbättrad arbetsförmåga” för att sjukersättningen skall kunna dras in eller minskas. Risken är alltså stor att om jag p g a minskad oro får ett fungerande liv med lite livskvalitet igen så kommer denna ersättning att återigen dras in, vilket på nytt kommer att leda till försämrat hälsotillstånd och “here we go again…”

Nej, jag får allt oftare känslan att jag inte orkar hålla på med detta längre. Gång på gång är jag beredd att släppa taget om sjukförsäkringen bara för att få lite sinnesro, stabilitet och kunna må liiiite bättre. Samtidigt vet jag att om jag släpper nu ger jag även upp tanken på min egen självständighet och blir ekonomiskt beroende av min man fram till pensionsåldern (och kanske ännu längre). Om han behagar behålla mig vill säga, om inte är det stor risk att man blir hemlös också eftersom man inte kan få lägenhet utan inkomst. Eventuellt återinträde i sjukförsäkringen med framtida sjukinkomster kommer inte baseras på samma inkomstunderlag som nu utan på de ersättningar jag haft från sjukförsäkringen de senare åren. Det blir inte mycket. Släpper jag nu kommer jag även bli ytterligare en siffra i alliansens vackra sjukförsäkringsstatistik där reformen har “hjälpt 100 000 tillbaka till arbete” som några moderater rent lögnaktigt uttryckte det i någon debattartikel för ett par veckor sedan. Den segern är jag ännu inte beredd att ge dem! Det får allt bli att kämpa för min rätt ett tag till - även om jag stångar mig blodig i ansträngningen!

Arbetslivsintro får underkänt

tisdag, 27 april, 2010

Nej tyvärr, det är inte en vetenskaplig undersökning på uppdrag av regeringen i syfte att lära och rätta till misstag. Det är mina högst personliga men praktiska erfarenheter efter att själv deltagit i detta experiment i snart 3 månader. Nu är jag inne på sista veckan och har haft ett avslutande möte med min handläggare på AF.

Jag har haft turen att träffa en mycket trevlig och förstående handläggare, men vad hjälper det när de inte har tid och resurser att hinna hjälpa? (Jag skulle bli kallad till arbetspsykolog, men det har inte hunnits med under dessa tre månader!!!) Eller när ersättningssystemet de har att gå på efter ALI i form av aktivitetsstöd inte tillåter något annat än 100% frisk eller 100% sjuk?

Jo, man kan få aktivitetsstöd på deltid, men bara om man har sjukersättning - inte sjukpenning - övriga tiden.
Precis som det där med studier - det går inte heller att kombinera med sjukpenning.

För den som inte vet så är sjukersättning detsamma som den av regeringen och Cristina Husmark-Pehrsson så förskräckliga ersättningsformen som “förtidspensionerade 140 människor om dagen” och som lämnade människor i utanförskap och var saklig grund för uppsägning! (Nej Christina, ifall du inte vet detta så var tidsbegränsad sjukersättning INTE saklig grund för uppsägning, vilket man som Socialförsäkringsminister borde ha koll på.)

Denna förhatliga ersättningsformen “tidsbegränsad sjukersättning” tog då regeringen helt sonika bort. Detta helt utan att tänka på konsekvenserna för oss som så gärna vill göra något, men inte kan klara av ett reguljärt arbete med fasta tider och absolut inte på heltid!

Så vad får då detta för följder för mig?
Jo, eftersom jag fått avslag på min ansökan om varaktig sjukersättning på 50% (eftersom något mirakel kanske ger mig tillbaka en 100% arbetsförmåga om 15-20 år och det därmed inte helt säkert är livslångt) så har jag nu att välja på att gå in i ett arbetsmarknadspolitiskt program på 100%, eller söka sjukpenning på 100%.

Reglerna runt sjukpenningen innebär att jag inte har rätt att fortsätta med några distansstudier på 50%, trots att det är den enda sak jag för närvarande skulle kunna klara, med tanke på att det kan göras hemifrån vid de tillfällen jag mår bättre! Av samma skäl är det också uteslutet för mig att försöka bygga upp någon typ av verksamhet på deltid, vilket är min allra största dröm och hopp om att någonsin komma tillbaka till ett så normalt liv som möjligt!

Efter samtalet igår med min handläggare på AF så berättade han att han i sin slutrapport kommer att rekommendera att jag återgår och får fortsatt rehabilitering inom sjukförsäkringen istället. Försäkringskassan har dock tydligen klargjort för AF att de bara ser denna rapport som ett komplement till läkarutlåtandet och inte har någon som helst avgörande betydelse för om de godkänner en ansökan om sjukpenning eller ej. De kommer alltså fortsätta att fatta sina egna beslut, även om AF klart och tydligt anser att en person helt saknar arbetsförmåga. Människor kommer fortsätta ramla mellan stolarna!

Aldrig någonsin förut har jag känt mig mer lämnad i sticket och i utanförskap! Istället för 50% sjukersättning får jag nu hoppas på 100% sjukpenning och 100% passivitet!

Tack för det regeringen!

Rehabiliteringskedjan - ur mitt perspektiv

måndag, 1 februari, 2010

Idag den 1 februari 2010 är jag utförsäkrad, eller omförsäkrad som Alliansen väljer att kalla det. Inte för att jag blivit frisk eller ifrågasatt av Försäkringskassan, utan för att mina dagar är slut, precis som Alexandras.

Till vad? Tja, inte vet jag (och det känns som att eftersom det gäller mig så borde jag ha rätt att veta)…

Jag har inte haft något överlämningssamtal mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ännu. D v s det samtal man skall ha långt innan man utförsäkras, för att man skall veta vad som gäller och ha rätt att tänka igenom och säga ja, eller nej. Åtminstone tror jag det var så det var tänkt… Vems fel det är? Inte vet jag, men min handläggare säger att hon inte har fått några tider tilldelat sig från Arbetsförmedlingen. Gissar att de har häcken full och vems fel är det? Tja, vem stiftar brådstörtade lagar som skall genomföras helst igår?

Brukligt är att man första dagen man är utanför sjukförsäkringen uppsöker arbetsförmedlingen, annars riskerar man att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst, något som man är otroligt beroende av att ha som sjuk. Förra veckan sa visserligen min handläggare (som faktiskt försöker vara förstående) att jag inte behöver gå dit idag utan kan vänta på att vi har vårt överlämningssamtal, men hur skulle jag våga lita på det? Jag litar inte på någonting längre och har försökt nå henne för att få detta skriftligt, men hon är på möte. Annars måste jag hasta in till AF idag.

Jag har försökt få besked om jag över huvudtaget har rätt till någon ersättning i form av aktivitetsstöd eftersom jag även fått ett avgångsvederlag. Mer om detta här. I höstas ringde jag runt alla instanser som finns, flera gånger och fick beskedet att jag INTE kommer att ha rätt till aktivitetsstöd. Regeringen har ju dock lovat att alla som utförsäkras skall få det. Det är ju enligt dem ingen utförsäkring utan en omförsäkring… Så jag ringde upp till en sakkunnig på regeringskansliet före jul och förklarade min situation. Han och väldigt många andra hade visserligen julledigt (hur de nu hade tid med det den 21/12 när AF och FK säkert slet som små djur för att försöka få igenom hastbesluten). Jodå, han tyckte att jag borde ha rätt till aktivitetsstöd, men hänvisade tillbaka till FK och bad mig söka någon som var expert på aktivitetsstöd. Jag ringde FK igen och gissa vad, de hänvisade till arbetsförmedlingen. Ringde AF och gissa vad… De hänvisade tillbaka till Försäkringskassan!!!!!!!!!

Så, idag är jag utförsäkrad. Nu har jag tre månader på mig att bli frisk och arbetsför efter 7 års sjukdom i deras magnifika program. Frågan är bara hur man skall hinna bli frisk och arbetsför om man inte ens hinner komma dit? Vad jag fått för rehabilitering för att hjälpa mig förbereda mig inför detta? Ingenting utöver vad som erbjöds mig tidigare (vilket är lika med ingenting då också). Rehabiliteringen i kedjan vet jag alltså heller inget om hur den ser ut…

Om mitt strul med rehabiliteringskedjan räcker med ovanstående erfarenheter? Nej, det visar sig även att de studier jag påbörjat på 50% vid sidan om min sjukersättning kan jag inte fortsätta med om jag inte blir fullt frisk och lyckas öka studietakten till 100%. Man får nämligen inte studera på deltid parallellt med sjukpenning! Så, om tre månader är jag antingen 100% sjuk eller 100% frisk, men att utnyttja min restkapacitet till studier det jag orkar, nej det får jag inte.

Snacka om binärt förhållande!

Med en stark känsla av annalkande katastrof

torsdag, 22 oktober, 2009

Jag talar förståss om de ständigt föränderliga sjukförsäkringsreglerna.

För tusentals människor är katastrofen redan här efter att de redan mist sin försörjning och blivit helbrägdagjorda av Försäkringskassan (på regeringens uppdrag). Nu talar jag om den större vidare katastrof som kommer att bli p g a dåligt underbyggda lagar och ett systemfel som kastar ut även de som t o m Försäkringskassan anser vara sjuka.

Jag har läst lite remissvar på den lagförändring som regeringen planerar att klubba igenom i november-december och som sedan skall gälla redan fr o m 1 januari. Självklart måste nya regler vara på plats och fungerar redan 1 januari eftersom 16000 människor berörs och annars blir utförsäkrade redan då. Men hur skall ett så dåligt underbyggt och slarvigt förslag kunna genomföras på ett rättsäkert sätt redan tills dess? Här är några utdrag från några av remissinstanserna:

TCO:

Sjukförsäkringssystemet blir på grund av de återställare eller den tillbakarullning som nu föreslås, genom det nya regelverket, tyvärr också mer oöverskådligt och svårbegripligt. Vi får fler lappar i ett lapptäcke av ersättningsformer, av tidsgränser samt en ytterligare differentiering av olika nivåer eller grader av sjukdom och arbetsoförmåga. Till viss del måste detta ses som en effekt av att regeringen valde att inte ta någon större hänsyn till remissinstansernas synpunkter innan man lade fram förslaget till s.k. rehabiliteringskedja (se proposition 2007/8:136, En reformerad sjukskrivning för ökad återgång i arbete).
Nya undantagsregler och fler definitioner av nya och centrala begrepp staplas därför nu ovanpå varandra i den aktuella promemorian. Detta kommer sannolikt att ställa till med en del nya tolkningsbekymmer för de ansvariga myndigheterna, vilket för den försäkrade riskerar att leda till ytterligare problem ur rättsäkerhetssynpunkt. Det blir också, till följd av det krångligare regelverket, allt svårare för den enskilde att veta vad det är som gäller om hon/han drabbas av en långvarig sjukdom. Detta riskerar långsiktigt att urholka legitimiteten för hela välfärdsstaten.

TCO anser att den kunskapsgrund på vilken förslagen i promemorian vilar är allt för brist-fällig. Detta riskerar att leda till att kontraproduktiva åtgärder vidtas, såväl på samhälls- som individnivå.

För övrigt anser TCO att den korta remisstid, som gällt för den nu aktuella promemorian, är helt oacceptabel. Vill ansvarigt departement verkligen få in relevanta och väl underbyggda synpunkter rörande de förslag man skickar ut på remiss bör man också visa större respekt för remissinstanserna. Eftersom den korta remisstiden för denna promemoria inte är något unikt, åtminstone inte när det gäller regeringsinitierade regelförändringar inom sjukförsäkringen under innevarande mandatperiod, finns anledning att befara att regeringen inte längre tillmäter remissförfarandet den betydelse det tidigare haft. TCO vill därför avsluta med att varna för de kvalitets- och demokratiförluster som ligger i regeringens nuvarande förhållningssätt till remissinstanserna.

SO Arbetslöshetskassornas samorganisation:

SO lämnar inledningsvis följande allmänna synpunkter på promemorians förslag:
- SO anser att de regler som föreslås i promemorian är av stor betydelse för de som
berörs av förslaget och för a-kassorna. Då reglernas utformning också är komplicerad
är den korta remisstiden anmärkningsvärd.
- SO har inget att invända mot att arbetslöshetsersättning lämnas till personer som
innan arbetslösheten varit långtidssjukskrivna.
- SO anser dock att provisoriska regeländringar av undantagskaraktär riskerar att
skada tilltron till arbetslöshetsförsäkringen och försvårar administrationen av försäkringen.
- SO anser att de föreslagna reglerna är onödigt komplicerade och innehåller så allvarliga
oklarheter att förslaget inte kan tillstyrkas utan omarbetningar.
- SO yrkar att a-kassorna kompenseras för de ökade kostnader som förslaget innebär.

De tidigare sjukskrivna måste uppfylla de grundläggande kraven i arbetslöshetsförsäkringen
för att få arbetslöshetsersättning

SO konstaterar avslutningsvis att de förändringar som föreslås i promemorian innebär
att de krav som i allmänhet ställs på arbetssökande för att ha rätt till ersättning
också kommer att ställas på de sökande som berörs av promemorian. För att arbetslöshetsersättning
ska kunna lämnas till dessa personer, måste de således uppfylla de
grundläggande krav på att bland annat stå till arbetsmarknadens förfogande som uppställs
i 9 § ALF. Personer som trots att de inte längre har rätt till sjukpenning inte
själva anser sig vara kapabla att ta något arbete kommer således inte att ha rätt till
arbetslöshetsersättning, även om de i och för sig uppfyller arbetsvillkoret.

I ovanstående remissvar från SO arbetslöshetskassornas samorganisation finns även svar från respektive A-kassa med som bilagor. Läs dessa! Det är skrämmande dåligt betyg för regeringens arbete som framförs! (men eftersom texten bara är faxad/inskannad kan jag inte kopiera och klistra in av texten här)

Svenskt näringslivs remissvar var inte så överraskande inte fullt så kritiskt, men framför allt var insikten att få svart på vitt att de vill kunna använda denna “bortre gräns” som skäl för uppsägning av sjuk anställd. Detta skulle naturligtvis ytterligare försvåra för sjuka att komma tillbaka i arbetslivet och öka “utanförskapet” - vem är förvånad???

Avslutningsvis vill jag bara säga till Christina Husmark Pehrsson, Gunnar Axén och säkert en hel del andra på socialförsäkringsdepartementet:

Ta ert ansvar och AVGÅ!!!!!

En sån soppa…

fredag, 4 september, 2009

Regeringen har lyssnat på de sjuka står det i aftonbladet idag.

Tja, visst har de sannolikt vid det här laget insett att det var fel tänkt att ta bort den tidsbegränsade sjukersättningen (vilket de naturligtvis aldrig kommer att erkänna). Men att försöka lappa ihop den trasiga sjukförsäkringen till en komplett fungerande lösning för alla långtidssjukskrivna det blir inte lätt. Varken för nuvarande regering eller för en förhoppningsvis annan regering nästa mandatperiod. Allt för många regeländringar kommer att behövas för att se till att ingen hamnar mellan stolarna och lyckas få en dräglig ersättningsnivå eftersom dessa fortfarande baseras på SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och a-kassenivå. Både en rimlig SGI och kvalifikation till a-kassa är sannolikt så gott som omöjligt för de allra flesta långtidssjuka.

Med gällande regler lär dessutom Försäkringskassan fortsätta kasta ut folk på löpande band som nu helt plötsligt simsalabim har arbetsförmåga. Dessa människor får ingen rehabilitering och inte ens det nu föreslagna bristfälliga paketet gäller dem!

Finns miljoner saker att säga men orken är slut. Jag var bara tvungen att kommentera. Tummen ner ger jag i alla fall, men något annat hade jag inte förväntat mig heller. Vad mig beträffar är Moderaterna rökta på livstid. De har gjort bort sig tillräckligt många gånger!

Läs mer: Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Svd

Varför är jag förvånad?

måndag, 31 augusti, 2009

Idag chattade Christina Husmark Pehrsson med Aftonbladets läsare om sjukförsäkringsreglerna.

Den människan tycker tydligen inte att reglerna är för hårda och det är självklart att någon med permanent nedsatt arbetsförmåga skall få fortsatt sjukersättning. Problemet är bara vad som klassas som “permanent” och “arbetsförmåga” och vem som skall och kan bedöma det?

Jag som vill tro gott om alla människor och på något sätt hela tiden trott att det bara “råkat bli fel” inser nu allt tydligare att så inte är fallet. Hon är en hemsk, falsk, lögnerska som inte borde fått något förtroende i en regering. Att hon fått det tyder bara på att även regeringen är hemsk, falsk och oärlig! Jag har fullständigt tappat hoppet om någon empati och rättvisa för de “svaga” människorna i samhället idag och det fyller mig med ett raseri som är svårt att hantera.

(Här började jag sväva ut och skriva saker som skrämde mig själv, så jag tog bort det igen).

Jag fick ytterligare en chock idag
Det visade sig att min förlängda sjukersättning på 50% som skulle börja gälla från den 1 augusti, som jag trodde var godkänd och klar inte alls är klar (Jag skrev om det här)! Detta kom fram när jag ringde för att höra var mina sjukersättningspengar för augusti höll hus. Även om min handläggare har tillstyrkt att jag bör få förlängning så saknas tydligen godkännande från ytterligare en handläggare samt det officiella beslutet från ytterligare någon “beslutsfattare”. Jag vet alltså fortfarande inte om jag har någon som helst ersättning i denna månad eller över huvudtaget framöver!!!!!!!!!!!

Dagar som idag gör mig så förtvivlat påmind om hur skör min hälsa är och hur lite som skall till för att jag skall falla långt, långt tillbaka i mitt tillfrisknande.

OM jag någonsin kommer att tillfriskna så inte är det tack vare någon hjälp från FK eller Christina Husmark Pehrsson utan i allra högsta grad trots deras hantering. Just nu känns det som om det vore ett mirakel om man skulle kunna tillfriskna i denna hårda motsträviga miljön.

Hoppas ni andra där ute har det bättre än jag idag!


Andra som skriver om detta:
50 000 svenskar utforsäkras. Är du nöjd nu Christina Husmark Pehrsson
Sjuka måste jobba i Alliansens Sverige
Folket köper inte längre Borglig propaganda
Sjuka måste jobba
Totalt vansinne

Lägesrapport

onsdag, 26 augusti, 2009

Hej på er! Jodå, jag lever än trots min tysthet här på bloggen. Tänkte det var dags för en lägesrapport från mig över vad som hänt de senaste tre veckorna.

Först och främst ett stort tack till er som lämnat kommentarer och en lika stort ursäkta till er vars kommentarer jag inte besvarat. För tillfället har liksom den här bloggen och bloggsurfande legat väldigt långt ner på min “att-göra”-lista.

Trygghetsrådet
Efter mitt misslyckade besök på AF har jag även haft en första tid hos en coach på TRR - eller Trygghetsrådet. Jag gissar att dessa coacher egentligen motsvarar vad en coach på AF skall göra men till skillnad från besöket på AF blev det här en otroligt positiv upplevelse. Jag fick träffa en coach som både jobbat med rehabilitering och haft eget företag tidigare men viktigast av allt - Han var en väldigt positiv och inspirerande människa och för första gången på väldigt länge så var det någon som gav mig hopp!

Till skillnad från alla andra “dysterkvistar” jag mött som anser att eget företag är alldeles för jobbigt för någon som inte har full ork så tyckte han visst att det kunde vara en bra idé. Framför allt tyckte han att det kunde vara bra att ha i bakfickan, både som erfarenhet och ur “imagesynpunkt” om man senare skulle söka andra IT-jobb, och det är ju IT jag vill jobba med.

Hoppet han gav mig gör att jag just nu går på överväxel och nästan inte har tid att tänka på om jag mår dåligt. Visst har jag sämre dagar, men dem skakar jag av mig och “glömmer bort” så fort jag kan.

Pluggar
Jag har också börjat plugga halvfart på distans i objektorienterad programmering med Java och det är jättekul, men ganska lätt än så länge eftersom jag har en hel del programmering i bagaget sedan tidigare. Därför har jag även anmält mig till en mängd Starta-eget-information samtidigt som jag börjat fila på min nya framtida kommersiella hemsida. Länk dit kommer kanske när innehållet börjar ta form. Den skall ha sitt eget domännamn och inte ligga här på DittochDatt. Eftersom även det innehåller ganska mycket teknik som jag tidigare inte sysslat med är det en del eget pluggande för den biten också.

Framtiden
Några tips som min coach nämnde var också att inte betona min sjukdom för mycket inför eventuella framtida arbetsgivare. Detta gäller säkert inför eventuella kunder om jag skall starta eget företag också. Visst vet jag egentligen detta, men jag har haft svårt att veta vad man skulle säga att man gjort istället. (Det är bl a här som ett eget företag kan göra det enklare att komma runt frågan). Jag tänker därför börja “anonymisera” mig lite mer här på bloggen och på andra ställen. Bl a kommer jag nog att skaffa ett alias istället för mitt namn och antagligen ta bort bilden på mig också.

Om, eller när mitt företag väl är etablerat tänker jag däremot absolut inte glömma varifrån jag kommer. Sjuka och utsatta skall INTE behöva betala priset för att välbeställda skall få 250 kr mer i månaden. Det är rent horribelt och får mig att bli rosenrasande! För en som har så den klarar sig är 250 kronor ingenting. För den som ingenting har kan 250 kronor vara jättemycket!

Tro, hopp och kärlek
Ha det så bra ni kan nu allesammans mina gulliga bloggvänner så hörs vi någon gång framöver igen!
Tro, hopp och kärlek, det är vad jag tror skulle kunna göra oss alla lite friskare. Tänk om Christina Husmark Pehrsson kunde förstå det och börja tro på oss, ge oss hopp, och visa att hon bryr sig!

Regeringens moderna häxdrev

lördag, 1 augusti, 2009

Förr i tiden kastade man ut förmodade häxor på djupt vatten. Om de lyckades simma var de djävulens anhängare och skyldiga. Om de drunknade var det ju synd, men bevisade deras oskuld.

Nu gör Christina Husmark Pehrsson detsamma med sina sjukförsäkringsregler. Hon tvingar ut sjuka människor i arbete. Om de klarar av det har de ju inte alls varit sjuka utan fuskat eller bara varit “inbillningssjuka” och staten har sparat en massa pengar.
Om de inte klarar att jobba så hamnar de i misär. Dessa människor har antagligen rätt i deras påstående att de är sjuka och det kanske kan vara lite synd om dem, men staten sparar pengar så ändamålen helgar medlen eller…?

Jag har det egentligen ganska bra än så länge eftersom jag bara förmodas vara 50% frisk. Fr o m nästa år lär jag vara 100% frisk enligt Försäkringskassans regler: 50 000 skall utförsäkras

Läs mer om detta på
Resursbloggen
Horisonten

Snart börjar mitt nya liv

onsdag, 29 juli, 2009

På måndag börjar mitt nya liv som 50% “frisk” och arbetslös. Ringde AF idag för att se om man kunde boka en tid eftersom det tog ca 2 timmars väntetid för att få till en ca 5-10 minuters pratstund sist. En sådan ansträngning räcker för att jag skall riskera att bli sängliggande ett par dagar och eftersom det tydligen är värst på AF på måndagar, och första dagen i månaden (vilket innebär fullträff nu på måndag) så hade det varit skönt att korta den tiden och ansträngningen, men se boka tid gick inte nu i semestertider (semestertider innebär väl antagligen ännu längre väntetider förresten…)

Nåja, det är väl bara att “ladda upp” med friskheten genom att stänga in sig i sovrummet, undvika allt umgänge med barnen och allt annat kul så att man är så väl rustad man bara kan inför min friska måndag.

(Hmmmm, undrar om det är någon som lägger märke till min sarkasm…???)

Jag fick avslag!

tisdag, 7 juli, 2009

Jodå, jag fick avslag på min begäran om fortsatt sjukpenning av FK. Min handläggare ringde idag och meddelade beslutet. Jag var i och för sig förberedd på att detta skulle hända så jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men nu har jag legat och försökt sova i flera timmar med en konstant ökande irritation som enda resultat.

Eftersom jag av säkerhetsskäl vägrar att sätta mig och köra bil när jag mår som sämst frågade jag om FK kunde hjälpa till med ersättning för taxi och eller färdtjänst till och från ett jobb, men det var naturligtvis inte deras bord. Att det sociala livet och framför allt för min familj skulle bli katastrof om jag i dagsläget tar ett halvtidsjobb fick de heller inte ta hänsyn till!

När jag frågade efter förslag på vad de tycker att jag kan klara av så fick jag till svar att det är AFs uppgift att hitta lämpliga uppgifter. Något jag inte tyckte var ett acceptabelt svar. Om de anser att jag har arbetsförmåga så måste de ju också ha någon idé om vad de anser att jag skulle kunna klara. Hur kan de annars ha belägg för ett sådant påstående? Jag sa att jag tacksamt tar emot idéer, för själv har jag ingen aning om vad jag skulle kunna klara!

Sedan påstod handläggaren att FK endast avslår 2% av ansökningarna om sjukpenning, men när jag protesterade högljutt att det inte kunde vara sant för fallen som passerat 180 dagars gränsen så hade hon inga siffror för det. Självklart! Gissningsvis minst 95% av sjukpenningfallen är säkert automatiskt avslutade innan 180 dagars gränsen och där är det säkert inte alls många avslag! Om det är 2% av övriga 5% (mina gissningar) så motsvarar det plötsligt 40% av de fall som passerat 180 dagar och är en ofantligt stor andel som får avslag! (När jag talat med henne tidigare har hon även själv sagt/erkänt att det är jättesvårt att få bifall efter denna gräns, men det var bortglömt nu tydligen…)

Jag har ju själv en stark förhoppning om att jag skall kunna, med rätt förutsättningar återfå en arbetsförmåga på 50%, men den tiden är absolut inte inne ännu. En återgång i arbete just nu skulle absolut försvåra mina långsiktiga möjligheter. Nu är väl detta mest aktuellt i teorin förståss eftersom jag ändå inte lär få ett jobb, men det hör i min mening inte hit! Skall jag stå till arbetsmarknadens förfogande så måste det ju ändå vara meningen att jag skulle kunna klara av de jobb jag söker rent praktiskt!

Min första tanke var att släppa detta och inte överklaga, men nu är jag inte så säker längre. Varför skall jag acceptera ett beslut som är så uppenbart felaktigt? Eller, räcker det att man skulle kunna klara ett halvtidsjobb i kanske en månad, med extra sjukfrånvaro ca varannan vecka under pågående period, för att därefter fullständigt braka ihop för en lång tid framåt igen, för att man skall anses ha 50% arbetsförmåga. Ja, jag vet inte vad för kriterier som är “minimikrav” för arbetsförmåga längre.

Det absolut minsta jag tänker göra är i alla fall att söka FKs högriskskydd. För mycket extra sjukfrånvaro, det är det inget snack om att det kommer att bli…

Tack Christina Husmark Pehrson för alla stolar man ramlar mellan i ditt nya system!