Arkiv för kategori ‘arbetsförmedlingen’

(M) retuscherar sanningen

onsdag, 17 mars, 2010

Det är nästan skrattretande (nåja, åtminstone med betoning på “retande”) att läsa Gunnar Axéns svarVeronica Palms artikel i Aftonbladet igår.

Detta skrev Veronica Palm igår:

Nu står det alltså klart att inte ens de mest sjuka kunde få sin ansökan om förlängd sjukpenning prövad. Reglerna trädde i kraft så kort efter beslut att de 15 700 personer som utförsäkrades vid årsskiftet inte kunde prövas för att få en förlängning. Dessutom fanns det redan hundratals ansökningar inne som överhuvudtaget inte behandlades. Löftet om individuella prövningar klingar falskt.

Så här skriver Gunnar Axén idag:

För de vars hälsa eller andra förutsättningar sätter stopp för rehabiliteringsarbetet finns fortfarande en möjlighet till förlängd sjukpenning eller förtidspension.

Herr Axén fortsätter sin vana trogen fortsätter att rabbla upp samma gamla mantran han brukar använda “långa passiva sjukskrivningar” = Sossepolitik “tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser”=Moderat “å-vad-vi-är-duktiga”-politik. Bevisligen är det alltså också lögner som man kan se i hans senaste alster.

Genom den största satsningen som någonsin gjorts för långtidssjukskrivna får de nu ta del av individuellt anpassad rehabilitering med utgångspunkt i varje enskild persons möjligheter och hälsa.

Jo minsann, mina 20 minuters överlämningssamtal en vecka in i utförsäkringen och mitt första kartläggningssamtal som jag skall på imorgon, mer än halvtid in i “programmet” är verkligen en stor satsning som kommer att göra mig mycket friskare!

Visst, till Axéns och Moderaternas försvar så var det säkert inte så här de tänkt sig att det skulle fungera, men att det blivit som det blivit kan ju bero på att de faktiskt inte tänkt igenom så mycket alls innan de genomförde experimentet med oss sjukskrivna.

Vad som är fegt är att de vägrar att ens erkänna att saker är fel och att sjuka människor drabbas orimligt hårt av deras misstag! Det är som sagt fegt! Fegt, FEGT, FEEEGT!

Men till alla er som fortfarande är friska där ute i landet: Ni behöver inte oroa er, ni kan ju alltid söka socialbidrag om ni skulle ha oturen att drabbas av långvarig sjukdom!

Paranoid

tisdag, 16 mars, 2010

Är det konstigt om långtidssjuka misstror regeringens “rehabiliteringskedja”? Reglerna skapas “on the fly” och det är inte lätt att i förväg försöka titta in i kristallkulan och förutse hur de viktiga besluten som sjuka fattar kommer att tolkas av FK.

Jag tror regeringen kommer le i mjugg när de sjuka försöker komma tillbaka till sjukförsäkringen efter ALI.
“Ha, ha, trodde du att du skulle få hjälp? Nu lurade vi dig allt! Nu är du friskförklarad, eftersom du har accepterat deltagande i ALI!”

Jag säger det igen: Friska svenskar kan inte fullt ut förstå omfattningen av den skandal denna nya sjukförsäkring är och allianspartiernas tystnad och stöd för denna politik gör mig illamående!

På torsdag har jag tjatat mig till en första kartläggning med en ny handläggare på AF, annars skulle jag fått väntat ännu längre. En och en halv månad av programmet har gått och min “utredning” har fortfarande inte påbörjats.

Undrar om det är bra eller dåligt att inget händer? Äh, det är nog strunt samma! FK vänder det emot mig i alla fall. Paranoid? Självklart!

Rapport från experimentverkstaden

onsdag, 3 mars, 2010

Efter en dryg månad som ofrivillig deltagare i expermentet med det magiska ALI, d v s arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen, som skall göra alla långtidssjuka friska är det dags för en lägesrapport.

Först lite positiva nyheter:
1. Jag blev berättigad till aktivitetsstöd vilket jag ju tidigare har varit mycket osäker på om jag skulle få.

2. Eftersom jag tidigare även varit 50% friskskriven av FK och jag nu blev inskriven på 100% på ALI så tillhör jag faktiskt, hör och häpna, de som Littorin stolt pratat om, d v s de som får (tillfälligt) högre ersättning.

3. “Arbetsbelastningen” i introduktionsprogrammet har varit helt klart hanterbar. Närmare bestämt så har jag ännu inte blivit kallad till något möte alls med min blivande handläggare på AF. De har inte tid…
Det enda jag hitintills varit på var ett synnerligen meningslöst “överlämningsmöte” mellan FK och AF.

Nu till det som känns mindre roligt i experimentverkstaden:

1. Jag har inte fått några pengar alls ännu. Det har kommit papper från FK där jag skall intyga min närvaro i programmet. Problemet var bara att även “anordnaren”, d v s någon på AF skall intyga min närvaro. Eftersom jag inte fått träffa någon så har inte heller någon på AF kunnat skriva på. Så igår ringde jag FK och undrade hur jag skulle göra. Räkningarna för denna månaden är betalda och lönekontot är TOOOOMT!
Nåja, det visade sig att dessa pengar skulle kommit automatiskt första gången och att det blivit något fel (som om något någonsin blir rätt direkt i detta hafsverk?) och hon skulle betala ut pengarna så att jag har dem på fredag. Vi får verkligen hoppas det blir så…
Inför nästa utbetalning måste dock någon från AF skriva på så nu hoppas jag verkligen att jag hinner få en tid inom ett par veckor, annars blir det knapert igen.

2. Min höjda ersättning dessa tre månader tar jag naturligtvis tacksamt emot. Jag är dock förhållandevis lyckligt lottad i att min största ekonomiska oro inte ligger inom de närmsta 3 månaderna, utan för resten av mitt liv eftersom min arbetsoförmåga sannolikt lär bestå för all framtid. Efter samtal med Alecta så fick jag höra att eftersom min anställning upphört har jag 3 månader på mig att “återinsjukna”, därefter försvinner min tilläggsersättning på flera tusenlappar per månad för all framtid.

3. Med tanke på ovanstående och hur nuvarande “program” ser ut på AF känns oron ganska stor för att AF skall sätta mig i något icke alls ansträngande program och FK säga att “nämen, det programmet klarar du ju. Det är ju bara på 1 timme varannan vecka” och därmed säga att jag inte har rätt till sjukpeng efter att mina tre månader tagit slut. Det räcker att de förvägrar mig sjukpeng en vecka till utöver grundmånaderna så har jag sannolikt förlorat många hundratusentals kronor från Alecta totalt sett över tid. Vilken sjuk människa utan möjlighet till egen framtida försörjning anser sig ha råd med det???

Blir det så anser jag det vara stöld!

4. Sist, men inte minst kommer vi till det rent hälsomässiga. Ni som känner mig vet att jag har miljoner planer, men alldeles för liten ork för att genomföra några av dem. Jag började verkligen hoppas på att tillsammans med AF kunna utreda om det fanns något jag kunde få hjälp att pröva (på deltid), men tiden bara går. Dessutom tänkte jag att en rejäl kartläggning, kanske t o m med praktik eller liknande, kunde ge både mig och FK mer information om hur min förmåga verkligen är nedsatt.

Jag vill verkligen hitta ett sätt att kunna (delvis) försörja mig själv genom arbete, men jag mår uruselt av att hela tiden jobba mot klockan och behöva fatta beslut mer utifrån tidsgränser än hur jag mår! En Socialförsäkringsminister med sjuksköterskebakgrund borde förstå dessa enkla samband, men Hans Höghet Reinfeldt har väl gett klara bud vad som gäller. “Att folk kommer i kläm är oundvikligt” (och utan tvekan t o m helt i linje med hans strävan för sin variant av “arbetslinje”).

Ha det nu bra därute i “Föregångslandet Sverige”!

En del i moderaternas lyckade satsning

tisdag, 9 februari, 2010

Igår blev jag officiellt “överlämnad” från Försäkringskassans till Arbetsförmedlingens försorg.

Jag var i och för sig i för dåligt skick för att vare sig köra bil eller ta mig dit med buss, så min man fick ta sig från jobbet för att agera chaufför och ledsagare. Dygnet härefter har bestått av 14 timmars sömn och 10 timmars “dvala”, men vad gör väl det? Ändamålen helgar medlen och jag är nu en del i Axén & Co’s lyckade satsning på att sänka sjuktalen .

Undrar varför jag inte jublar???

Långt uppehåll

onsdag, 13 januari, 2010

Som ni kanske märkt har jag varit försvunnen från bloggen ett tag, men gör nu ett inhopp igen, om det blir tillfälligt eller är en nystart vet jag inte i dagsläget.

Fick en överdos i debatten om sjukförsäkringen i december. Strålande att ämnet fick den plats i media som det förtjänar, men på något sätt kändes det som mitt mål blivit uppfyllt i och med detta. Tillsammans med min väntan och oro inför beslutet om min ansökan om varaktig sjukersättning så blev det helt enkelt totalhaveri beträffande bloggeriet.

Hur det gick med min ansökan? Jag fick avslag förståss! Egentligen hade allt annat varit en sensation, men min självbevarelsedrift har ändå på något sätt trott att det skulle lösa sig och beskedet från min handläggare igår kom därför som en chock ändå. Nu blir det arbetsförmedlingen för mig fr o m 1 februari. Får se hur jag fixar det. Studierna lär jag inte klara samtidigt så skall se om jag kan avbryta dem och sjukskriva mig på de 50%. Teoretiskt borde det gå eftersom min sjukersättningshalva och den “friska” halvan som jag förstått reglerna betraktas som två separata enheter ur försäkringskasseperspektiv. Jag har ju dessutom faktiskt jobbat ihop en SGI för den “friska” halvan. Visst hade det kunnat vara en ganska knäpp lösning? Sjukskriva sig för att klara av introduktionen! Det känns definitivt värt att testa denna sjuka lösning i ett för övrigt helsjukt system!

Avslutningsvis vill jag tipsa om kvällens Uppdrag Granskning i SVT som handlar om en kvinna som tog livet av sig efter avslag från försäkringskassan. Den ultimata ekonomiska lösningen för en penningfixerad regering!

Avskaffa arbetslösheten

torsdag, 26 november, 2009

Så här i valåret ser det inte speciellt bra ut för alliansen att arbetslösheten stiger. Jag har därför ett tips till regeringen för att “fixa till” arbetslöshetssiffrorna.

Säg bara till ett antal procent (regeringen bestämmer målet förståss, men 50% kanske är lagom?) att de inte längre får vara inskrivna på arbetsförmedlingen. Därmed har regeringen i ett huj minskat arbetslösheten med 50%. Då kan man snacka om fungerande politik och regeringsduglighet!

Va? Går det inte att göra så?

Varför inte? Det gick ju med sjukförsäkringen! Där har ju antalet sjukskrivna minskat från 200 000 till 100 000 på några år, så visst går det, bara man vill!

Lägesrapport

onsdag, 26 augusti, 2009

Hej på er! Jodå, jag lever än trots min tysthet här på bloggen. Tänkte det var dags för en lägesrapport från mig över vad som hänt de senaste tre veckorna.

Först och främst ett stort tack till er som lämnat kommentarer och en lika stort ursäkta till er vars kommentarer jag inte besvarat. För tillfället har liksom den här bloggen och bloggsurfande legat väldigt långt ner på min “att-göra”-lista.

Trygghetsrådet
Efter mitt misslyckade besök på AF har jag även haft en första tid hos en coach på TRR - eller Trygghetsrådet. Jag gissar att dessa coacher egentligen motsvarar vad en coach på AF skall göra men till skillnad från besöket på AF blev det här en otroligt positiv upplevelse. Jag fick träffa en coach som både jobbat med rehabilitering och haft eget företag tidigare men viktigast av allt - Han var en väldigt positiv och inspirerande människa och för första gången på väldigt länge så var det någon som gav mig hopp!

Till skillnad från alla andra “dysterkvistar” jag mött som anser att eget företag är alldeles för jobbigt för någon som inte har full ork så tyckte han visst att det kunde vara en bra idé. Framför allt tyckte han att det kunde vara bra att ha i bakfickan, både som erfarenhet och ur “imagesynpunkt” om man senare skulle söka andra IT-jobb, och det är ju IT jag vill jobba med.

Hoppet han gav mig gör att jag just nu går på överväxel och nästan inte har tid att tänka på om jag mår dåligt. Visst har jag sämre dagar, men dem skakar jag av mig och “glömmer bort” så fort jag kan.

Pluggar
Jag har också börjat plugga halvfart på distans i objektorienterad programmering med Java och det är jättekul, men ganska lätt än så länge eftersom jag har en hel del programmering i bagaget sedan tidigare. Därför har jag även anmält mig till en mängd Starta-eget-information samtidigt som jag börjat fila på min nya framtida kommersiella hemsida. Länk dit kommer kanske när innehållet börjar ta form. Den skall ha sitt eget domännamn och inte ligga här på DittochDatt. Eftersom även det innehåller ganska mycket teknik som jag tidigare inte sysslat med är det en del eget pluggande för den biten också.

Framtiden
Några tips som min coach nämnde var också att inte betona min sjukdom för mycket inför eventuella framtida arbetsgivare. Detta gäller säkert inför eventuella kunder om jag skall starta eget företag också. Visst vet jag egentligen detta, men jag har haft svårt att veta vad man skulle säga att man gjort istället. (Det är bl a här som ett eget företag kan göra det enklare att komma runt frågan). Jag tänker därför börja “anonymisera” mig lite mer här på bloggen och på andra ställen. Bl a kommer jag nog att skaffa ett alias istället för mitt namn och antagligen ta bort bilden på mig också.

Om, eller när mitt företag väl är etablerat tänker jag däremot absolut inte glömma varifrån jag kommer. Sjuka och utsatta skall INTE behöva betala priset för att välbeställda skall få 250 kr mer i månaden. Det är rent horribelt och får mig att bli rosenrasande! För en som har så den klarar sig är 250 kronor ingenting. För den som ingenting har kan 250 kronor vara jättemycket!

Tro, hopp och kärlek
Ha det så bra ni kan nu allesammans mina gulliga bloggvänner så hörs vi någon gång framöver igen!
Tro, hopp och kärlek, det är vad jag tror skulle kunna göra oss alla lite friskare. Tänk om Christina Husmark Pehrsson kunde förstå det och börja tro på oss, ge oss hopp, och visa att hon bryr sig!

AF och svikna löften

onsdag, 5 augusti, 2009

Hade tänkt skriva om mitt nya besök på AF idag men är så trött så trött så jag “stjäl” en kommentar jag själv skrev på Mats Erikssons blogg idag:

Vid dagens möte på AF visade det sig att eftersom jag inte är frisk nog att stå till Arbetsmarknadens förfogande så skulle jag istället in i någon slags arbetsförberedande träning/praktik inom AFs försorg för att kunna få behålla min SGI. Detta TROTS att jag inte kommer att få ett öre från vare sig A-kassa eller sjukpenning på mycket, mycket längre eftersom jag fått avgångsvederlag.
Hade hoppats kunna använda denna tid med avgångsvederlag till att utan stress och press bygga upp en egen verksamhet (som enligt mig är min absolut enda chans att någonsin kunna bygga upp en egen inkomst och kunna stå på egna ben). Istället tvingas jag in i någon “rehabilitering” som inte kommer att göra mig friskare, som kostar skattebetalarnas pengar och som definitivt tar slut på all ytterligare ork som jag skulle kunna använt till att i bästa fall bli självförsörjande.

Det hade som sagt inte ens kostat skattebetalarna en spänn att ge mig den möjligheten. Det enda jag begär är att få behålla min SGI ifall det visar sig att det inte skulle gå och jag faktiskt är så sjuk som läkaren tror att jag är! Men för att få behålla SGIn så måste jag “aktiveras”…

Svikna löften var det också ja:
Jag blir så trött och ledsen på mig själv när jag behöver göra familjen besviken med att ställa in något vi planerat. Vi har länge försökt hitta en lämplig dag att gå på Liseberg på, men det är inte lätt när det finns så få “bra” dagar. Liseberg är jättekul, när man mår bra och jag är barnsligt förtjust i åkattraktioner men det är en mardröm om man inte lyckas hitta någon av de där få toppdagarna när knopp och kropp orkar med. Eftersom alternativen på dagar börjar ta slut hade vi beslutat att åka idag, men efter besöket på AF var det naturligtvis helt uteslutet igen! Jag föreslog att de skulle åka utan mig, det hade kännts bättre än att alla fick ställa in p g a mig, men 4 är ett väldigt mycket bättre antal att vara än 3 på Liseberg, så nej, det blev inget idag heller!

Jag blir så less på det här! Tänk om man istället kunde få byta med någon av de självgoda människor som tror att det är så bekvämt att vara sjuk?

Besök på AF idag

måndag, 3 augusti, 2009

Idag var jag på Arbetsförmedlingen och mår kass!!! De jag mötte var väldigt vänliga och förstående, men med tanke på hur jag mådde så märktes det att de undrade vad jag gjorde där. Fast å andra sidans FKs nya nycker är de antagligen väl insatta i vid det här laget…

Hoppas hämta mig snart, men nu “går jag och gömmer mig” ett slag.

Snart börjar mitt nya liv

onsdag, 29 juli, 2009

På måndag börjar mitt nya liv som 50% “frisk” och arbetslös. Ringde AF idag för att se om man kunde boka en tid eftersom det tog ca 2 timmars väntetid för att få till en ca 5-10 minuters pratstund sist. En sådan ansträngning räcker för att jag skall riskera att bli sängliggande ett par dagar och eftersom det tydligen är värst på AF på måndagar, och första dagen i månaden (vilket innebär fullträff nu på måndag) så hade det varit skönt att korta den tiden och ansträngningen, men se boka tid gick inte nu i semestertider (semestertider innebär väl antagligen ännu längre väntetider förresten…)

Nåja, det är väl bara att “ladda upp” med friskheten genom att stänga in sig i sovrummet, undvika allt umgänge med barnen och allt annat kul så att man är så väl rustad man bara kan inför min friska måndag.

(Hmmmm, undrar om det är någon som lägger märke till min sarkasm…???)