Arkiv för kategori ‘Försäkringskassan’

Paranoid

tisdag, 16 mars, 2010

Är det konstigt om långtidssjuka misstror regeringens “rehabiliteringskedja”? Reglerna skapas “on the fly” och det är inte lätt att i förväg försöka titta in i kristallkulan och förutse hur de viktiga besluten som sjuka fattar kommer att tolkas av FK.

Jag tror regeringen kommer le i mjugg när de sjuka försöker komma tillbaka till sjukförsäkringen efter ALI.
“Ha, ha, trodde du att du skulle få hjälp? Nu lurade vi dig allt! Nu är du friskförklarad, eftersom du har accepterat deltagande i ALI!”

Jag säger det igen: Friska svenskar kan inte fullt ut förstå omfattningen av den skandal denna nya sjukförsäkring är och allianspartiernas tystnad och stöd för denna politik gör mig illamående!

På torsdag har jag tjatat mig till en första kartläggning med en ny handläggare på AF, annars skulle jag fått väntat ännu längre. En och en halv månad av programmet har gått och min “utredning” har fortfarande inte påbörjats.

Undrar om det är bra eller dåligt att inget händer? Äh, det är nog strunt samma! FK vänder det emot mig i alla fall. Paranoid? Självklart!

Rapport från experimentverkstaden

onsdag, 3 mars, 2010

Efter en dryg månad som ofrivillig deltagare i expermentet med det magiska ALI, d v s arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen, som skall göra alla långtidssjuka friska är det dags för en lägesrapport.

Först lite positiva nyheter:
1. Jag blev berättigad till aktivitetsstöd vilket jag ju tidigare har varit mycket osäker på om jag skulle få.

2. Eftersom jag tidigare även varit 50% friskskriven av FK och jag nu blev inskriven på 100% på ALI så tillhör jag faktiskt, hör och häpna, de som Littorin stolt pratat om, d v s de som får (tillfälligt) högre ersättning.

3. “Arbetsbelastningen” i introduktionsprogrammet har varit helt klart hanterbar. Närmare bestämt så har jag ännu inte blivit kallad till något möte alls med min blivande handläggare på AF. De har inte tid…
Det enda jag hitintills varit på var ett synnerligen meningslöst “överlämningsmöte” mellan FK och AF.

Nu till det som känns mindre roligt i experimentverkstaden:

1. Jag har inte fått några pengar alls ännu. Det har kommit papper från FK där jag skall intyga min närvaro i programmet. Problemet var bara att även “anordnaren”, d v s någon på AF skall intyga min närvaro. Eftersom jag inte fått träffa någon så har inte heller någon på AF kunnat skriva på. Så igår ringde jag FK och undrade hur jag skulle göra. Räkningarna för denna månaden är betalda och lönekontot är TOOOOMT!
Nåja, det visade sig att dessa pengar skulle kommit automatiskt första gången och att det blivit något fel (som om något någonsin blir rätt direkt i detta hafsverk?) och hon skulle betala ut pengarna så att jag har dem på fredag. Vi får verkligen hoppas det blir så…
Inför nästa utbetalning måste dock någon från AF skriva på så nu hoppas jag verkligen att jag hinner få en tid inom ett par veckor, annars blir det knapert igen.

2. Min höjda ersättning dessa tre månader tar jag naturligtvis tacksamt emot. Jag är dock förhållandevis lyckligt lottad i att min största ekonomiska oro inte ligger inom de närmsta 3 månaderna, utan för resten av mitt liv eftersom min arbetsoförmåga sannolikt lär bestå för all framtid. Efter samtal med Alecta så fick jag höra att eftersom min anställning upphört har jag 3 månader på mig att “återinsjukna”, därefter försvinner min tilläggsersättning på flera tusenlappar per månad för all framtid.

3. Med tanke på ovanstående och hur nuvarande “program” ser ut på AF känns oron ganska stor för att AF skall sätta mig i något icke alls ansträngande program och FK säga att “nämen, det programmet klarar du ju. Det är ju bara på 1 timme varannan vecka” och därmed säga att jag inte har rätt till sjukpeng efter att mina tre månader tagit slut. Det räcker att de förvägrar mig sjukpeng en vecka till utöver grundmånaderna så har jag sannolikt förlorat många hundratusentals kronor från Alecta totalt sett över tid. Vilken sjuk människa utan möjlighet till egen framtida försörjning anser sig ha råd med det???

Blir det så anser jag det vara stöld!

4. Sist, men inte minst kommer vi till det rent hälsomässiga. Ni som känner mig vet att jag har miljoner planer, men alldeles för liten ork för att genomföra några av dem. Jag började verkligen hoppas på att tillsammans med AF kunna utreda om det fanns något jag kunde få hjälp att pröva (på deltid), men tiden bara går. Dessutom tänkte jag att en rejäl kartläggning, kanske t o m med praktik eller liknande, kunde ge både mig och FK mer information om hur min förmåga verkligen är nedsatt.

Jag vill verkligen hitta ett sätt att kunna (delvis) försörja mig själv genom arbete, men jag mår uruselt av att hela tiden jobba mot klockan och behöva fatta beslut mer utifrån tidsgränser än hur jag mår! En Socialförsäkringsminister med sjuksköterskebakgrund borde förstå dessa enkla samband, men Hans Höghet Reinfeldt har väl gett klara bud vad som gäller. “Att folk kommer i kläm är oundvikligt” (och utan tvekan t o m helt i linje med hans strävan för sin variant av “arbetslinje”).

Ha det nu bra därute i “Föregångslandet Sverige”!

En del i moderaternas lyckade satsning

tisdag, 9 februari, 2010

Igår blev jag officiellt “överlämnad” från Försäkringskassans till Arbetsförmedlingens försorg.

Jag var i och för sig i för dåligt skick för att vare sig köra bil eller ta mig dit med buss, så min man fick ta sig från jobbet för att agera chaufför och ledsagare. Dygnet härefter har bestått av 14 timmars sömn och 10 timmars “dvala”, men vad gör väl det? Ändamålen helgar medlen och jag är nu en del i Axén & Co’s lyckade satsning på att sänka sjuktalen .

Undrar varför jag inte jublar???

Långt uppehåll

onsdag, 13 januari, 2010

Som ni kanske märkt har jag varit försvunnen från bloggen ett tag, men gör nu ett inhopp igen, om det blir tillfälligt eller är en nystart vet jag inte i dagsläget.

Fick en överdos i debatten om sjukförsäkringen i december. Strålande att ämnet fick den plats i media som det förtjänar, men på något sätt kändes det som mitt mål blivit uppfyllt i och med detta. Tillsammans med min väntan och oro inför beslutet om min ansökan om varaktig sjukersättning så blev det helt enkelt totalhaveri beträffande bloggeriet.

Hur det gick med min ansökan? Jag fick avslag förståss! Egentligen hade allt annat varit en sensation, men min självbevarelsedrift har ändå på något sätt trott att det skulle lösa sig och beskedet från min handläggare igår kom därför som en chock ändå. Nu blir det arbetsförmedlingen för mig fr o m 1 februari. Får se hur jag fixar det. Studierna lär jag inte klara samtidigt så skall se om jag kan avbryta dem och sjukskriva mig på de 50%. Teoretiskt borde det gå eftersom min sjukersättningshalva och den “friska” halvan som jag förstått reglerna betraktas som två separata enheter ur försäkringskasseperspektiv. Jag har ju dessutom faktiskt jobbat ihop en SGI för den “friska” halvan. Visst hade det kunnat vara en ganska knäpp lösning? Sjukskriva sig för att klara av introduktionen! Det känns definitivt värt att testa denna sjuka lösning i ett för övrigt helsjukt system!

Avslutningsvis vill jag tipsa om kvällens Uppdrag Granskning i SVT som handlar om en kvinna som tog livet av sig efter avslag från försäkringskassan. Den ultimata ekonomiska lösningen för en penningfixerad regering!

Med en stark känsla av annalkande katastrof

torsdag, 22 oktober, 2009

Jag talar förståss om de ständigt föränderliga sjukförsäkringsreglerna.

För tusentals människor är katastrofen redan här efter att de redan mist sin försörjning och blivit helbrägdagjorda av Försäkringskassan (på regeringens uppdrag). Nu talar jag om den större vidare katastrof som kommer att bli p g a dåligt underbyggda lagar och ett systemfel som kastar ut även de som t o m Försäkringskassan anser vara sjuka.

Jag har läst lite remissvar på den lagförändring som regeringen planerar att klubba igenom i november-december och som sedan skall gälla redan fr o m 1 januari. Självklart måste nya regler vara på plats och fungerar redan 1 januari eftersom 16000 människor berörs och annars blir utförsäkrade redan då. Men hur skall ett så dåligt underbyggt och slarvigt förslag kunna genomföras på ett rättsäkert sätt redan tills dess? Här är några utdrag från några av remissinstanserna:

TCO:

Sjukförsäkringssystemet blir på grund av de återställare eller den tillbakarullning som nu föreslås, genom det nya regelverket, tyvärr också mer oöverskådligt och svårbegripligt. Vi får fler lappar i ett lapptäcke av ersättningsformer, av tidsgränser samt en ytterligare differentiering av olika nivåer eller grader av sjukdom och arbetsoförmåga. Till viss del måste detta ses som en effekt av att regeringen valde att inte ta någon större hänsyn till remissinstansernas synpunkter innan man lade fram förslaget till s.k. rehabiliteringskedja (se proposition 2007/8:136, En reformerad sjukskrivning för ökad återgång i arbete).
Nya undantagsregler och fler definitioner av nya och centrala begrepp staplas därför nu ovanpå varandra i den aktuella promemorian. Detta kommer sannolikt att ställa till med en del nya tolkningsbekymmer för de ansvariga myndigheterna, vilket för den försäkrade riskerar att leda till ytterligare problem ur rättsäkerhetssynpunkt. Det blir också, till följd av det krångligare regelverket, allt svårare för den enskilde att veta vad det är som gäller om hon/han drabbas av en långvarig sjukdom. Detta riskerar långsiktigt att urholka legitimiteten för hela välfärdsstaten.

TCO anser att den kunskapsgrund på vilken förslagen i promemorian vilar är allt för brist-fällig. Detta riskerar att leda till att kontraproduktiva åtgärder vidtas, såväl på samhälls- som individnivå.

För övrigt anser TCO att den korta remisstid, som gällt för den nu aktuella promemorian, är helt oacceptabel. Vill ansvarigt departement verkligen få in relevanta och väl underbyggda synpunkter rörande de förslag man skickar ut på remiss bör man också visa större respekt för remissinstanserna. Eftersom den korta remisstiden för denna promemoria inte är något unikt, åtminstone inte när det gäller regeringsinitierade regelförändringar inom sjukförsäkringen under innevarande mandatperiod, finns anledning att befara att regeringen inte längre tillmäter remissförfarandet den betydelse det tidigare haft. TCO vill därför avsluta med att varna för de kvalitets- och demokratiförluster som ligger i regeringens nuvarande förhållningssätt till remissinstanserna.

SO Arbetslöshetskassornas samorganisation:

SO lämnar inledningsvis följande allmänna synpunkter på promemorians förslag:
- SO anser att de regler som föreslås i promemorian är av stor betydelse för de som
berörs av förslaget och för a-kassorna. Då reglernas utformning också är komplicerad
är den korta remisstiden anmärkningsvärd.
- SO har inget att invända mot att arbetslöshetsersättning lämnas till personer som
innan arbetslösheten varit långtidssjukskrivna.
- SO anser dock att provisoriska regeländringar av undantagskaraktär riskerar att
skada tilltron till arbetslöshetsförsäkringen och försvårar administrationen av försäkringen.
- SO anser att de föreslagna reglerna är onödigt komplicerade och innehåller så allvarliga
oklarheter att förslaget inte kan tillstyrkas utan omarbetningar.
- SO yrkar att a-kassorna kompenseras för de ökade kostnader som förslaget innebär.

De tidigare sjukskrivna måste uppfylla de grundläggande kraven i arbetslöshetsförsäkringen
för att få arbetslöshetsersättning

SO konstaterar avslutningsvis att de förändringar som föreslås i promemorian innebär
att de krav som i allmänhet ställs på arbetssökande för att ha rätt till ersättning
också kommer att ställas på de sökande som berörs av promemorian. För att arbetslöshetsersättning
ska kunna lämnas till dessa personer, måste de således uppfylla de
grundläggande krav på att bland annat stå till arbetsmarknadens förfogande som uppställs
i 9 § ALF. Personer som trots att de inte längre har rätt till sjukpenning inte
själva anser sig vara kapabla att ta något arbete kommer således inte att ha rätt till
arbetslöshetsersättning, även om de i och för sig uppfyller arbetsvillkoret.

I ovanstående remissvar från SO arbetslöshetskassornas samorganisation finns även svar från respektive A-kassa med som bilagor. Läs dessa! Det är skrämmande dåligt betyg för regeringens arbete som framförs! (men eftersom texten bara är faxad/inskannad kan jag inte kopiera och klistra in av texten här)

Svenskt näringslivs remissvar var inte så överraskande inte fullt så kritiskt, men framför allt var insikten att få svart på vitt att de vill kunna använda denna “bortre gräns” som skäl för uppsägning av sjuk anställd. Detta skulle naturligtvis ytterligare försvåra för sjuka att komma tillbaka i arbetslivet och öka “utanförskapet” - vem är förvånad???

Avslutningsvis vill jag bara säga till Christina Husmark Pehrsson, Gunnar Axén och säkert en hel del andra på socialförsäkringsdepartementet:

Ta ert ansvar och AVGÅ!!!!!

Varför är jag förvånad?

måndag, 31 augusti, 2009

Idag chattade Christina Husmark Pehrsson med Aftonbladets läsare om sjukförsäkringsreglerna.

Den människan tycker tydligen inte att reglerna är för hårda och det är självklart att någon med permanent nedsatt arbetsförmåga skall få fortsatt sjukersättning. Problemet är bara vad som klassas som “permanent” och “arbetsförmåga” och vem som skall och kan bedöma det?

Jag som vill tro gott om alla människor och på något sätt hela tiden trott att det bara “råkat bli fel” inser nu allt tydligare att så inte är fallet. Hon är en hemsk, falsk, lögnerska som inte borde fått något förtroende i en regering. Att hon fått det tyder bara på att även regeringen är hemsk, falsk och oärlig! Jag har fullständigt tappat hoppet om någon empati och rättvisa för de “svaga” människorna i samhället idag och det fyller mig med ett raseri som är svårt att hantera.

(Här började jag sväva ut och skriva saker som skrämde mig själv, så jag tog bort det igen).

Jag fick ytterligare en chock idag
Det visade sig att min förlängda sjukersättning på 50% som skulle börja gälla från den 1 augusti, som jag trodde var godkänd och klar inte alls är klar (Jag skrev om det här)! Detta kom fram när jag ringde för att höra var mina sjukersättningspengar för augusti höll hus. Även om min handläggare har tillstyrkt att jag bör få förlängning så saknas tydligen godkännande från ytterligare en handläggare samt det officiella beslutet från ytterligare någon “beslutsfattare”. Jag vet alltså fortfarande inte om jag har någon som helst ersättning i denna månad eller över huvudtaget framöver!!!!!!!!!!!

Dagar som idag gör mig så förtvivlat påmind om hur skör min hälsa är och hur lite som skall till för att jag skall falla långt, långt tillbaka i mitt tillfrisknande.

OM jag någonsin kommer att tillfriskna så inte är det tack vare någon hjälp från FK eller Christina Husmark Pehrsson utan i allra högsta grad trots deras hantering. Just nu känns det som om det vore ett mirakel om man skulle kunna tillfriskna i denna hårda motsträviga miljön.

Hoppas ni andra där ute har det bättre än jag idag!


Andra som skriver om detta:
50 000 svenskar utforsäkras. Är du nöjd nu Christina Husmark Pehrsson
Sjuka måste jobba i Alliansens Sverige
Folket köper inte längre Borglig propaganda
Sjuka måste jobba
Totalt vansinne

Regeringens moderna häxdrev

lördag, 1 augusti, 2009

Förr i tiden kastade man ut förmodade häxor på djupt vatten. Om de lyckades simma var de djävulens anhängare och skyldiga. Om de drunknade var det ju synd, men bevisade deras oskuld.

Nu gör Christina Husmark Pehrsson detsamma med sina sjukförsäkringsregler. Hon tvingar ut sjuka människor i arbete. Om de klarar av det har de ju inte alls varit sjuka utan fuskat eller bara varit “inbillningssjuka” och staten har sparat en massa pengar.
Om de inte klarar att jobba så hamnar de i misär. Dessa människor har antagligen rätt i deras påstående att de är sjuka och det kanske kan vara lite synd om dem, men staten sparar pengar så ändamålen helgar medlen eller…?

Jag har det egentligen ganska bra än så länge eftersom jag bara förmodas vara 50% frisk. Fr o m nästa år lär jag vara 100% frisk enligt Försäkringskassans regler: 50 000 skall utförsäkras

Läs mer om detta på
Resursbloggen
Horisonten

Jag fick avslag!

tisdag, 7 juli, 2009

Jodå, jag fick avslag på min begäran om fortsatt sjukpenning av FK. Min handläggare ringde idag och meddelade beslutet. Jag var i och för sig förberedd på att detta skulle hända så jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men nu har jag legat och försökt sova i flera timmar med en konstant ökande irritation som enda resultat.

Eftersom jag av säkerhetsskäl vägrar att sätta mig och köra bil när jag mår som sämst frågade jag om FK kunde hjälpa till med ersättning för taxi och eller färdtjänst till och från ett jobb, men det var naturligtvis inte deras bord. Att det sociala livet och framför allt för min familj skulle bli katastrof om jag i dagsläget tar ett halvtidsjobb fick de heller inte ta hänsyn till!

När jag frågade efter förslag på vad de tycker att jag kan klara av så fick jag till svar att det är AFs uppgift att hitta lämpliga uppgifter. Något jag inte tyckte var ett acceptabelt svar. Om de anser att jag har arbetsförmåga så måste de ju också ha någon idé om vad de anser att jag skulle kunna klara. Hur kan de annars ha belägg för ett sådant påstående? Jag sa att jag tacksamt tar emot idéer, för själv har jag ingen aning om vad jag skulle kunna klara!

Sedan påstod handläggaren att FK endast avslår 2% av ansökningarna om sjukpenning, men när jag protesterade högljutt att det inte kunde vara sant för fallen som passerat 180 dagars gränsen så hade hon inga siffror för det. Självklart! Gissningsvis minst 95% av sjukpenningfallen är säkert automatiskt avslutade innan 180 dagars gränsen och där är det säkert inte alls många avslag! Om det är 2% av övriga 5% (mina gissningar) så motsvarar det plötsligt 40% av de fall som passerat 180 dagar och är en ofantligt stor andel som får avslag! (När jag talat med henne tidigare har hon även själv sagt/erkänt att det är jättesvårt att få bifall efter denna gräns, men det var bortglömt nu tydligen…)

Jag har ju själv en stark förhoppning om att jag skall kunna, med rätt förutsättningar återfå en arbetsförmåga på 50%, men den tiden är absolut inte inne ännu. En återgång i arbete just nu skulle absolut försvåra mina långsiktiga möjligheter. Nu är väl detta mest aktuellt i teorin förståss eftersom jag ändå inte lär få ett jobb, men det hör i min mening inte hit! Skall jag stå till arbetsmarknadens förfogande så måste det ju ändå vara meningen att jag skulle kunna klara av de jobb jag söker rent praktiskt!

Min första tanke var att släppa detta och inte överklaga, men nu är jag inte så säker längre. Varför skall jag acceptera ett beslut som är så uppenbart felaktigt? Eller, räcker det att man skulle kunna klara ett halvtidsjobb i kanske en månad, med extra sjukfrånvaro ca varannan vecka under pågående period, för att därefter fullständigt braka ihop för en lång tid framåt igen, för att man skall anses ha 50% arbetsförmåga. Ja, jag vet inte vad för kriterier som är “minimikrav” för arbetsförmåga längre.

Det absolut minsta jag tänker göra är i alla fall att söka FKs högriskskydd. För mycket extra sjukfrånvaro, det är det inget snack om att det kommer att bli…

Tack Christina Husmark Pehrson för alla stolar man ramlar mellan i ditt nya system!

Klagomål och beröm

onsdag, 15 april, 2009

Via Mats Erikssons blogg hittade jag en länk till ett formulär hos Försäkringskassan där man kunde skicka in klagomål och beröm. Jag kunde bara inte hålla mig utan skickade in det här:

I och med att möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning tagits bort vill jag bara vädja till alla på Försäkringskassan att använda civilkurage och inse det omänskliga i att skicka ut sjuka människor ur försäkringssystemet utan någon som helst möjlighet till någon ekonomisk ersättning.

Den 25 april planeras landsomfattande demonstrationer mot sjukförsäkringsreglerna. Att se försäkringskassans personal delta i dessa manifestationer hade verkligen återupprättat mycket av förtroendet att era handläggare vill hjälpa och står för det som är rätt och riktigt.

Många av dem som blir utan ersättning nu saknar faktiskt arbetsförmåga. Dessutom, “arbetsförmåga” enligt de nya definitionerna är långt ifrån detsamma som “anställningsbar”.

Detta var egentligen inte alls vad jag hade tänkt skriva om idag, utan jag hade tänkt kommentera och länka till det här inlägget på Smärtbloggen, men tankarna vill inte riktigt samla sig idag och Försäkringskassan var det som blev av innan den sista orken tröt…

Förskräckliga exempel!

lördag, 4 april, 2009

Att vara sjuk och behöva kämpa för sin överlevnad tar på krafterna. Orkar inte kämpa mer just för tillfället utan länkar bara till två av MÅNGA förskräckliga exempel på hur sjuka behandlas i Sverige idag.

http://matseriksson.blogspot.com/2009/04/satt-stopp-for-forsakringskassans.html

http://www.skp.se/blogg/2009/04/03/ett-brev-forsakringskassan-bor-lasa/

Nu går jag och lägger mig och sover igen.