Vem borde veta bättre än Försäkringskassans “Fråga Hanna”?
Arkiv för kategori ‘Försäkringskassan’
Omförsäkrad - vad är det?
onsdag, 19 januari, 2011Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt…
onsdag, 12 januari, 2011… i sjukförsäkringsfrågan och kontakten med Försäkringskassan har åtminstone inte jag lärt mig ännu.
Mycket har hänt de senaste månaderna och mycket har upprört mig, men orken och förmågan att formulera och skriva ner detta har inte infunnit sig.
Eller, kanske är det snarare så att inget har hänt? När jag ser tillbaka på senaste året sedan mina dagar med 50% tidsbegränsad sjukersättning tog slut och jag via regeringens reform blev utslängd eller “omhändertagen” beroende på hur man ser det så känns det som om jag står och stampar på precis samma ställe. Det är fortfarande samma tröstlösa kamp och kraften och energin som går åt till att ständigt ifrågasättas har lett till ett flertal försämringstillstånd som förändrat min halva sjukskrivning till 100%. Företagsstart är fortfarande bara att glömma med dessa osäkra förutsättningar och jag väntar med bävan på att jag skall se min unika affärsidé genomförd av någon annan innan jag ens hunnit starta!
Kanske att jag egentligen borde se mig som lyckligt lottad som än så länge lyckats övertyga FK om att jag faktiskt har rätt till sjukpenning, men sisådär varannan månad är det dags för ett nytt läkarutlåtande, som i princip utan undantag alltid ifrågasatts av FK. Brev har skickats och läkare har fått lägga ytterligare tid på att förklara och komplettera tidigare intyg, trots att det numera även finns ett specialistutlåtande, utfärdat på FKs beställning, som intygar att prognosen för tillståndet är livslång. Ändå behöver FK kompletteringar på ett intyg utfärdat två månader senare för att inte slänga ut mig ur försäkringen och betrakta mig som 100% arbetsför. Snacka om resursslöseri och snacka om otrygghet!
Jag skrev i ett tidigare inlägg om just detta specialistläkarintyg och att min avsikt var att använda det vid omprövning för avslaget jag fått på min ansökan om varaktig sjukersättning. Avslagen har jag ju fått just med avseende på att det inte kunde styrkas att arbetsförmågan var livslångt nedsatt. Som den obotliga optimist jag någonstans alltid är så trodde jag att NU, NU skulle det lösa sig för mig. Visst vet jag att många har problem att få igenom sjukersättning, men det här kunde väl ändå inte FK avslå??? Gissa vad - FK avslog även omprövningen! Surprise… not! Men det märkliga är att nu har FK svängt om anledningen. Nu är inte problemet längre att arbetsförmågan inte är livslångt nedsatt. (eller, jo, kanske, om senaste läkarintyget inte säger precis rätt saker så har jag ju plötsligt blivit frisk förståss enligt FKs logik) Nu är problemet enligt FK istället att alla rehabiliteringsmöjligheter inte anses vara uttömda!!! Något som inte ens min handläggare riktigt förstår och inte jag heller, eftersom jag flera gånger erbjudit mig att arbetsträna eller bett att få gå med i den samverkan som AF och FK har men utan positiv respons från FK. Problemet är ju också att jag egentligen är för sjuk för att klara av ens 50%, så hur skall jag kunna prova att arbetsträna upp mot 75%? Klarar jag inte att arbetsträna upp mot 75% så är jag för sjuk för att arbetsträna och då är inte alla rehabiliteringsinsatser uttömda, återigen enligt FKs logik! Men, vem har sagt att man skall FÖRSTÅ sjukförsäkringsreglerna? Huvudsaken är ju att vi alla har blivit så väldigt mycket friskare sedan rehabiliteringskedjan infördes…
Nåja, jag fortsätter än så länge att stånga huvudet blodigt ett tag till. Jag har bestämt mig för att överklaga beslutet till förvaltningsrätten och därför tagit kontakt med jurist. Men billigt är det inte kan jag lova!
Medans jag står här och stångar mitt huvud i väggen funderar jag på om det är värt det? Så mycket förlorade pengar. Så mycket förlorad ork och energi och så mycket sämre livskvalitet för mig och min familj p g a all denna oro och otrygghet. I bästa fall lyckas jag vinna i förvaltningsrätten och kommer då att må mycket bättre. Om max tre år, då en obligatoriska utredning av (den livslångt nedsatta) arbetsförmågan skall göras, kommer jag därför antagligen att vara i bättre form. Enligt nya reglerna räcker en “förbättrad arbetsförmåga” jämfört med som tidigare “väsentligt förbättrad arbetsförmåga” för att sjukersättningen skall kunna dras in eller minskas. Risken är alltså stor att om jag p g a minskad oro får ett fungerande liv med lite livskvalitet igen så kommer denna ersättning att återigen dras in, vilket på nytt kommer att leda till försämrat hälsotillstånd och “here we go again…”
Nej, jag får allt oftare känslan att jag inte orkar hålla på med detta längre. Gång på gång är jag beredd att släppa taget om sjukförsäkringen bara för att få lite sinnesro, stabilitet och kunna må liiiite bättre. Samtidigt vet jag att om jag släpper nu ger jag även upp tanken på min egen självständighet och blir ekonomiskt beroende av min man fram till pensionsåldern (och kanske ännu längre). Om han behagar behålla mig vill säga, om inte är det stor risk att man blir hemlös också eftersom man inte kan få lägenhet utan inkomst. Eventuellt återinträde i sjukförsäkringen med framtida sjukinkomster kommer inte baseras på samma inkomstunderlag som nu utan på de ersättningar jag haft från sjukförsäkringen de senare åren. Det blir inte mycket. Släpper jag nu kommer jag även bli ytterligare en siffra i alliansens vackra sjukförsäkringsstatistik där reformen har “hjälpt 100 000 tillbaka till arbete” som några moderater rent lögnaktigt uttryckte det i någon debattartikel för ett par veckor sedan. Den segern är jag ännu inte beredd att ge dem! Det får allt bli att kämpa för min rätt ett tag till - även om jag stångar mig blodig i ansträngningen!
Omtumlande
onsdag, 13 oktober, 2010Sjukförsäkringskalabaliken rullar vidare för tusentals människor. Så även för mig. Har inte mått alls bra den senaste tiden p g a den osäkerhet jag känt inför hur mycket och hur länge jag kommer att ha rätt till sjukpenning. Det känns liksom helt omöjligt att planera långsiktigt för företag eller något annat när man vet att man är sjuk, men inte vet hur FK kommer att bedöma min arbetsförmåga i nästa vecka. Ja, sanningen att säga så har FK ännu ej bestämt om de kommer att godkänna min ansökan om delvis hel sjukpenning ett par perioden fr o m maj-månad till nu. Allt beror enligt min handläggare på ett specialistläkarutlåtande från en specialist de skickat mig till. Det var med tanke på vad jag fick reda på från denna specialist jag nu kände att jag behövde få skriva av mig här på bloggen.
Två omvälvande påståenden kom specialisten med!
För det första: Han lät väldigt säker på att de problem jag nu har brottats med i över sju år hade med en annan sjukdom jag hade strax innan att göra! Diagnosen heter primär hyperparathyreoidism och innebär att bisköldkörtlarna producerar för mycket kalk och behandlas genom operation. När jag hade denna sjukdom hade jag ungefär samma symptom som nu, men alla har sagt att efter min operation skall problemen vara borta. Denna läkare som forskat runt de här områdena sa däremot att det inte alls var ovanligt med restsymptom liknande mina efter bl a denna diagnos. Helt plötsligt fick jag alltså en förklaring till orsaken till min sjukdom! Till alla som misstrott mig: Jag är inte knäpp eller lat! Jag lider inte av någon okänd inbillningssjuka utan mina problem har en högst verklig medicinsk förklaring som går att förklara för människor! Det kändes så otroligt skönt att få reda på detta! Tänk ändå att det skall behöva gå över 7 år innan man får en riktig orsak till sina problem, och under tiden tickar utförsäkringskedjan på och misstron hos omgivning och myndigheter bara växer!
Det andra var om möjligt minst lika omvälvande: Jag trodde att han i första hand skulle bedöma de sjukintyg som mina tidigare läkare redan gjort, men till synes utan att tveka skrev han livslång på varaktighet och prognos. Egentligen borde detta få vem som helst att bli sorgsen, men jag har redan sörjt färdigt beträffande min sjukdom och ställt in mig på att aldrig bli riktigt frisk igen. Jag har det senaste bara velat hitta någon slags ro och balans i min sjukdom och min stora oro har istället varit att hela tiden, gång på gång bråka med Försäkringskassan. Detta öppnar helt nya möjligheter! Jag har sökt varaktig sjukersättning (50%) två gånger och fått avslag, men det här är en specialist, anlitad av Försäkringskassan som dessutom skriver livslångt på intyget! Kanske, kanske, kanske kan det här få Försäkringskassan att ändra uppfattning!
Plötsligt känns luften lite lättare att andas och livet känns ljusare! Visst vet jag att risken är stor att Försäkringskassan kommer försöka hitta orsaker att avslå även en ny ansökan, men hoppet har tänds och jag känner mig mer harmonisk än på länge!
Arbetslivsintro får underkänt
tisdag, 27 april, 2010Nej tyvärr, det är inte en vetenskaplig undersökning på uppdrag av regeringen i syfte att lära och rätta till misstag. Det är mina högst personliga men praktiska erfarenheter efter att själv deltagit i detta experiment i snart 3 månader. Nu är jag inne på sista veckan och har haft ett avslutande möte med min handläggare på AF.
Jag har haft turen att träffa en mycket trevlig och förstående handläggare, men vad hjälper det när de inte har tid och resurser att hinna hjälpa? (Jag skulle bli kallad till arbetspsykolog, men det har inte hunnits med under dessa tre månader!!!) Eller när ersättningssystemet de har att gå på efter ALI i form av aktivitetsstöd inte tillåter något annat än 100% frisk eller 100% sjuk?
Jo, man kan få aktivitetsstöd på deltid, men bara om man har sjukersättning - inte sjukpenning - övriga tiden.
Precis som det där med studier - det går inte heller att kombinera med sjukpenning.
För den som inte vet så är sjukersättning detsamma som den av regeringen och Cristina Husmark-Pehrsson så förskräckliga ersättningsformen som “förtidspensionerade 140 människor om dagen” och som lämnade människor i utanförskap och var saklig grund för uppsägning! (Nej Christina, ifall du inte vet detta så var tidsbegränsad sjukersättning INTE saklig grund för uppsägning, vilket man som Socialförsäkringsminister borde ha koll på.)
Denna förhatliga ersättningsformen “tidsbegränsad sjukersättning” tog då regeringen helt sonika bort. Detta helt utan att tänka på konsekvenserna för oss som så gärna vill göra något, men inte kan klara av ett reguljärt arbete med fasta tider och absolut inte på heltid!
Så vad får då detta för följder för mig? Jo, eftersom jag fått avslag på min ansökan om varaktig sjukersättning på 50% (eftersom något mirakel kanske ger mig tillbaka en 100% arbetsförmåga om 15-20 år och det därmed inte helt säkert är livslångt) så har jag nu att välja på att gå in i ett arbetsmarknadspolitiskt program på 100%, eller söka sjukpenning på 100%.
Reglerna runt sjukpenningen innebär att jag inte har rätt att fortsätta med några distansstudier på 50%, trots att det är den enda sak jag för närvarande skulle kunna klara, med tanke på att det kan göras hemifrån vid de tillfällen jag mår bättre! Av samma skäl är det också uteslutet för mig att försöka bygga upp någon typ av verksamhet på deltid, vilket är min allra största dröm och hopp om att någonsin komma tillbaka till ett så normalt liv som möjligt!
Efter samtalet igår med min handläggare på AF så berättade han att han i sin slutrapport kommer att rekommendera att jag återgår och får fortsatt rehabilitering inom sjukförsäkringen istället. Försäkringskassan har dock tydligen klargjort för AF att de bara ser denna rapport som ett komplement till läkarutlåtandet och inte har någon som helst avgörande betydelse för om de godkänner en ansökan om sjukpenning eller ej. De kommer alltså fortsätta att fatta sina egna beslut, även om AF klart och tydligt anser att en person helt saknar arbetsförmåga. Människor kommer fortsätta ramla mellan stolarna!
Aldrig någonsin förut har jag känt mig mer lämnad i sticket och i utanförskap! Istället för 50% sjukersättning får jag nu hoppas på 100% sjukpenning och 100% passivitet!
Tack för det regeringen!
Paranoid
tisdag, 16 mars, 2010Är det konstigt om långtidssjuka misstror regeringens “rehabiliteringskedja”? Reglerna skapas “on the fly” och det är inte lätt att i förväg försöka titta in i kristallkulan och förutse hur de viktiga besluten som sjuka fattar kommer att tolkas av FK.
Jag tror regeringen kommer le i mjugg när de sjuka försöker komma tillbaka till sjukförsäkringen efter ALI.
“Ha, ha, trodde du att du skulle få hjälp? Nu lurade vi dig allt! Nu är du friskförklarad, eftersom du har accepterat deltagande i ALI!”
Jag säger det igen: Friska svenskar kan inte fullt ut förstå omfattningen av den skandal denna nya sjukförsäkring är och allianspartiernas tystnad och stöd för denna politik gör mig illamående!
På torsdag har jag tjatat mig till en första kartläggning med en ny handläggare på AF, annars skulle jag fått väntat ännu längre. En och en halv månad av programmet har gått och min “utredning” har fortfarande inte påbörjats.
Undrar om det är bra eller dåligt att inget händer? Äh, det är nog strunt samma! FK vänder det emot mig i alla fall. Paranoid? Självklart!
Rapport från experimentverkstaden
onsdag, 3 mars, 2010Efter en dryg månad som ofrivillig deltagare i expermentet med det magiska ALI, d v s arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen, som skall göra alla långtidssjuka friska är det dags för en lägesrapport.
Först lite positiva nyheter:
1. Jag blev berättigad till aktivitetsstöd vilket jag ju tidigare har varit mycket osäker på om jag skulle få.
2. Eftersom jag tidigare även varit 50% friskskriven av FK och jag nu blev inskriven på 100% på ALI så tillhör jag faktiskt, hör och häpna, de som Littorin stolt pratat om, d v s de som får (tillfälligt) högre ersättning.
3. “Arbetsbelastningen” i introduktionsprogrammet har varit helt klart hanterbar. Närmare bestämt så har jag ännu inte blivit kallad till något möte alls med min blivande handläggare på AF. De har inte tid…
Det enda jag hitintills varit på var ett synnerligen meningslöst “överlämningsmöte” mellan FK och AF.
Nu till det som känns mindre roligt i experimentverkstaden:
1. Jag har inte fått några pengar alls ännu. Det har kommit papper från FK där jag skall intyga min närvaro i programmet. Problemet var bara att även “anordnaren”, d v s någon på AF skall intyga min närvaro. Eftersom jag inte fått träffa någon så har inte heller någon på AF kunnat skriva på. Så igår ringde jag FK och undrade hur jag skulle göra. Räkningarna för denna månaden är betalda och lönekontot är TOOOOMT!
Nåja, det visade sig att dessa pengar skulle kommit automatiskt första gången och att det blivit något fel (som om något någonsin blir rätt direkt i detta hafsverk?) och hon skulle betala ut pengarna så att jag har dem på fredag. Vi får verkligen hoppas det blir så…
Inför nästa utbetalning måste dock någon från AF skriva på så nu hoppas jag verkligen att jag hinner få en tid inom ett par veckor, annars blir det knapert igen.
2. Min höjda ersättning dessa tre månader tar jag naturligtvis tacksamt emot. Jag är dock förhållandevis lyckligt lottad i att min största ekonomiska oro inte ligger inom de närmsta 3 månaderna, utan för resten av mitt liv eftersom min arbetsoförmåga sannolikt lär bestå för all framtid. Efter samtal med Alecta så fick jag höra att eftersom min anställning upphört har jag 3 månader på mig att “återinsjukna”, därefter försvinner min tilläggsersättning på flera tusenlappar per månad för all framtid.
3. Med tanke på ovanstående och hur nuvarande “program” ser ut på AF känns oron ganska stor för att AF skall sätta mig i något icke alls ansträngande program och FK säga att “nämen, det programmet klarar du ju. Det är ju bara på 1 timme varannan vecka” och därmed säga att jag inte har rätt till sjukpeng efter att mina tre månader tagit slut. Det räcker att de förvägrar mig sjukpeng en vecka till utöver grundmånaderna så har jag sannolikt förlorat många hundratusentals kronor från Alecta totalt sett över tid. Vilken sjuk människa utan möjlighet till egen framtida försörjning anser sig ha råd med det???
Blir det så anser jag det vara stöld!
4. Sist, men inte minst kommer vi till det rent hälsomässiga. Ni som känner mig vet att jag har miljoner planer, men alldeles för liten ork för att genomföra några av dem. Jag började verkligen hoppas på att tillsammans med AF kunna utreda om det fanns något jag kunde få hjälp att pröva (på deltid), men tiden bara går. Dessutom tänkte jag att en rejäl kartläggning, kanske t o m med praktik eller liknande, kunde ge både mig och FK mer information om hur min förmåga verkligen är nedsatt.
Jag vill verkligen hitta ett sätt att kunna (delvis) försörja mig själv genom arbete, men jag mår uruselt av att hela tiden jobba mot klockan och behöva fatta beslut mer utifrån tidsgränser än hur jag mår! En Socialförsäkringsminister med sjuksköterskebakgrund borde förstå dessa enkla samband, men Hans Höghet Reinfeldt har väl gett klara bud vad som gäller. “Att folk kommer i kläm är oundvikligt” (och utan tvekan t o m helt i linje med hans strävan för sin variant av “arbetslinje”).
Ha det nu bra därute i “Föregångslandet Sverige”!
En del i moderaternas lyckade satsning
tisdag, 9 februari, 2010Igår blev jag officiellt “överlämnad” från Försäkringskassans till Arbetsförmedlingens försorg.
Jag var i och för sig i för dåligt skick för att vare sig köra bil eller ta mig dit med buss, så min man fick ta sig från jobbet för att agera chaufför och ledsagare. Dygnet härefter har bestått av 14 timmars sömn och 10 timmars “dvala”, men vad gör väl det? Ändamålen helgar medlen och jag är nu en del i Axén & Co’s lyckade satsning på att sänka sjuktalen .
Undrar varför jag inte jublar???
Långt uppehåll
onsdag, 13 januari, 2010Som ni kanske märkt har jag varit försvunnen från bloggen ett tag, men gör nu ett inhopp igen, om det blir tillfälligt eller är en nystart vet jag inte i dagsläget.
Fick en överdos i debatten om sjukförsäkringen i december. Strålande att ämnet fick den plats i media som det förtjänar, men på något sätt kändes det som mitt mål blivit uppfyllt i och med detta. Tillsammans med min väntan och oro inför beslutet om min ansökan om varaktig sjukersättning så blev det helt enkelt totalhaveri beträffande bloggeriet.
Hur det gick med min ansökan? Jag fick avslag förståss! Egentligen hade allt annat varit en sensation, men min självbevarelsedrift har ändå på något sätt trott att det skulle lösa sig och beskedet från min handläggare igår kom därför som en chock ändå. Nu blir det arbetsförmedlingen för mig fr o m 1 februari. Får se hur jag fixar det. Studierna lär jag inte klara samtidigt så skall se om jag kan avbryta dem och sjukskriva mig på de 50%. Teoretiskt borde det gå eftersom min sjukersättningshalva och den “friska” halvan som jag förstått reglerna betraktas som två separata enheter ur försäkringskasseperspektiv. Jag har ju dessutom faktiskt jobbat ihop en SGI för den “friska” halvan. Visst hade det kunnat vara en ganska knäpp lösning? Sjukskriva sig för att klara av introduktionen! Det känns definitivt värt att testa denna sjuka lösning i ett för övrigt helsjukt system!
Avslutningsvis vill jag tipsa om kvällens Uppdrag Granskning i SVT som handlar om en kvinna som tog livet av sig efter avslag från försäkringskassan. Den ultimata ekonomiska lösningen för en penningfixerad regering!
Med en stark känsla av annalkande katastrof
torsdag, 22 oktober, 2009Jag talar förståss om de ständigt föränderliga sjukförsäkringsreglerna.
För tusentals människor är katastrofen redan här efter att de redan mist sin försörjning och blivit helbrägdagjorda av Försäkringskassan (på regeringens uppdrag). Nu talar jag om den större vidare katastrof som kommer att bli p g a dåligt underbyggda lagar och ett systemfel som kastar ut även de som t o m Försäkringskassan anser vara sjuka.
Jag har läst lite remissvar på den lagförändring som regeringen planerar att klubba igenom i november-december och som sedan skall gälla redan fr o m 1 januari. Självklart måste nya regler vara på plats och fungerar redan 1 januari eftersom 16000 människor berörs och annars blir utförsäkrade redan då. Men hur skall ett så dåligt underbyggt och slarvigt förslag kunna genomföras på ett rättsäkert sätt redan tills dess? Här är några utdrag från några av remissinstanserna:
TCO:
Sjukförsäkringssystemet blir på grund av de återställare eller den tillbakarullning som nu föreslås, genom det nya regelverket, tyvärr också mer oöverskådligt och svårbegripligt. Vi får fler lappar i ett lapptäcke av ersättningsformer, av tidsgränser samt en ytterligare differentiering av olika nivåer eller grader av sjukdom och arbetsoförmåga. Till viss del måste detta ses som en effekt av att regeringen valde att inte ta någon större hänsyn till remissinstansernas synpunkter innan man lade fram förslaget till s.k. rehabiliteringskedja (se proposition 2007/8:136, En reformerad sjukskrivning för ökad återgång i arbete).
Nya undantagsregler och fler definitioner av nya och centrala begrepp staplas därför nu ovanpå varandra i den aktuella promemorian. Detta kommer sannolikt att ställa till med en del nya tolkningsbekymmer för de ansvariga myndigheterna, vilket för den försäkrade riskerar att leda till ytterligare problem ur rättsäkerhetssynpunkt. Det blir också, till följd av det krångligare regelverket, allt svårare för den enskilde att veta vad det är som gäller om hon/han drabbas av en långvarig sjukdom. Detta riskerar långsiktigt att urholka legitimiteten för hela välfärdsstaten.TCO anser att den kunskapsgrund på vilken förslagen i promemorian vilar är allt för brist-fällig. Detta riskerar att leda till att kontraproduktiva åtgärder vidtas, såväl på samhälls- som individnivå.
…
För övrigt anser TCO att den korta remisstid, som gällt för den nu aktuella promemorian, är helt oacceptabel. Vill ansvarigt departement verkligen få in relevanta och väl underbyggda synpunkter rörande de förslag man skickar ut på remiss bör man också visa större respekt för remissinstanserna. Eftersom den korta remisstiden för denna promemoria inte är något unikt, åtminstone inte när det gäller regeringsinitierade regelförändringar inom sjukförsäkringen under innevarande mandatperiod, finns anledning att befara att regeringen inte längre tillmäter remissförfarandet den betydelse det tidigare haft. TCO vill därför avsluta med att varna för de kvalitets- och demokratiförluster som ligger i regeringens nuvarande förhållningssätt till remissinstanserna.
SO Arbetslöshetskassornas samorganisation:
SO lämnar inledningsvis följande allmänna synpunkter på promemorians förslag:
- SO anser att de regler som föreslås i promemorian är av stor betydelse för de som
berörs av förslaget och för a-kassorna. Då reglernas utformning också är komplicerad
är den korta remisstiden anmärkningsvärd.
- SO har inget att invända mot att arbetslöshetsersättning lämnas till personer som
innan arbetslösheten varit långtidssjukskrivna.
- SO anser dock att provisoriska regeländringar av undantagskaraktär riskerar att
skada tilltron till arbetslöshetsförsäkringen och försvårar administrationen av försäkringen.
- SO anser att de föreslagna reglerna är onödigt komplicerade och innehåller så allvarliga
oklarheter att förslaget inte kan tillstyrkas utan omarbetningar.
- SO yrkar att a-kassorna kompenseras för de ökade kostnader som förslaget innebär.…
De tidigare sjukskrivna måste uppfylla de grundläggande kraven i arbetslöshetsförsäkringen
för att få arbetslöshetsersättning
SO konstaterar avslutningsvis att de förändringar som föreslås i promemorian innebär
att de krav som i allmänhet ställs på arbetssökande för att ha rätt till ersättning
också kommer att ställas på de sökande som berörs av promemorian. För att arbetslöshetsersättning
ska kunna lämnas till dessa personer, måste de således uppfylla de
grundläggande krav på att bland annat stå till arbetsmarknadens förfogande som uppställs
i 9 § ALF. Personer som trots att de inte längre har rätt till sjukpenning inte
själva anser sig vara kapabla att ta något arbete kommer således inte att ha rätt till
arbetslöshetsersättning, även om de i och för sig uppfyller arbetsvillkoret.
I ovanstående remissvar från SO arbetslöshetskassornas samorganisation finns även svar från respektive A-kassa med som bilagor. Läs dessa! Det är skrämmande dåligt betyg för regeringens arbete som framförs! (men eftersom texten bara är faxad/inskannad kan jag inte kopiera och klistra in av texten här)
Svenskt näringslivs remissvar var inte så överraskande inte fullt så kritiskt, men framför allt var insikten att få svart på vitt att de vill kunna använda denna “bortre gräns” som skäl för uppsägning av sjuk anställd. Detta skulle naturligtvis ytterligare försvåra för sjuka att komma tillbaka i arbetslivet och öka “utanförskapet” - vem är förvånad???
Avslutningsvis vill jag bara säga till Christina Husmark Pehrsson, Gunnar Axén och säkert en hel del andra på socialförsäkringsdepartementet:
Ta ert ansvar och AVGÅ!!!!!
Varför är jag förvånad?
måndag, 31 augusti, 2009Idag chattade Christina Husmark Pehrsson med Aftonbladets läsare om sjukförsäkringsreglerna.
Den människan tycker tydligen inte att reglerna är för hårda och det är självklart att någon med permanent nedsatt arbetsförmåga skall få fortsatt sjukersättning. Problemet är bara vad som klassas som “permanent” och “arbetsförmåga” och vem som skall och kan bedöma det?
Jag som vill tro gott om alla människor och på något sätt hela tiden trott att det bara “råkat bli fel” inser nu allt tydligare att så inte är fallet. Hon är en hemsk, falsk, lögnerska som inte borde fått något förtroende i en regering. Att hon fått det tyder bara på att även regeringen är hemsk, falsk och oärlig! Jag har fullständigt tappat hoppet om någon empati och rättvisa för de “svaga” människorna i samhället idag och det fyller mig med ett raseri som är svårt att hantera.
(Här började jag sväva ut och skriva saker som skrämde mig själv, så jag tog bort det igen).
Jag fick ytterligare en chock idag
Det visade sig att min förlängda sjukersättning på 50% som skulle börja gälla från den 1 augusti, som jag trodde var godkänd och klar inte alls är klar (Jag skrev om det här)! Detta kom fram när jag ringde för att höra var mina sjukersättningspengar för augusti höll hus. Även om min handläggare har tillstyrkt att jag bör få förlängning så saknas tydligen godkännande från ytterligare en handläggare samt det officiella beslutet från ytterligare någon “beslutsfattare”. Jag vet alltså fortfarande inte om jag har någon som helst ersättning i denna månad eller över huvudtaget framöver!!!!!!!!!!!
Dagar som idag gör mig så förtvivlat påmind om hur skör min hälsa är och hur lite som skall till för att jag skall falla långt, långt tillbaka i mitt tillfrisknande.
OM jag någonsin kommer att tillfriskna så inte är det tack vare någon hjälp från FK eller Christina Husmark Pehrsson utan i allra högsta grad trots deras hantering. Just nu känns det som om det vore ett mirakel om man skulle kunna tillfriskna i denna hårda motsträviga miljön.
Hoppas ni andra där ute har det bättre än jag idag!
Andra som skriver om detta:
50 000 svenskar utforsäkras. Är du nöjd nu Christina Husmark Pehrsson
Sjuka måste jobba i Alliansens Sverige
Folket köper inte längre Borglig propaganda
Sjuka måste jobba
Totalt vansinne
