Arkiv för kategori ‘glada nyheter’

Omtumlande

onsdag, 13 oktober, 2010

Sjukförsäkringskalabaliken rullar vidare för tusentals människor. Så även för mig. Har inte mått alls bra den senaste tiden p g a den osäkerhet jag känt inför hur mycket och hur länge jag kommer att ha rätt till sjukpenning. Det känns liksom helt omöjligt att planera långsiktigt för företag eller något annat när man vet att man är sjuk, men inte vet hur FK kommer att bedöma min arbetsförmåga i nästa vecka. Ja, sanningen att säga så har FK ännu ej bestämt om de kommer att godkänna min ansökan om delvis hel sjukpenning ett par perioden fr o m maj-månad till nu. Allt beror enligt min handläggare på ett specialistläkarutlåtande från en specialist de skickat mig till. Det var med tanke på vad jag fick reda på från denna specialist jag nu kände att jag behövde få skriva av mig här på bloggen.

Två omvälvande påståenden kom specialisten med!

För det första: Han lät väldigt säker på att de problem jag nu har brottats med i över sju år hade med en annan sjukdom jag hade strax innan att göra! Diagnosen heter primär hyperparathyreoidism och innebär att bisköldkörtlarna producerar för mycket kalk och behandlas genom operation. När jag hade denna sjukdom hade jag ungefär samma symptom som nu, men alla har sagt att efter min operation skall problemen vara borta. Denna läkare som forskat runt de här områdena sa däremot att det inte alls var ovanligt med restsymptom liknande mina efter bl a denna diagnos. Helt plötsligt fick jag alltså en förklaring till orsaken till min sjukdom! Till alla som misstrott mig: Jag är inte knäpp eller lat! Jag lider inte av någon okänd inbillningssjuka utan mina problem har en högst verklig medicinsk förklaring som går att förklara för människor! Det kändes så otroligt skönt att få reda på detta! Tänk ändå att det skall behöva gå över 7 år innan man får en riktig orsak till sina problem, och under tiden tickar utförsäkringskedjan på och misstron hos omgivning och myndigheter bara växer!

Det andra var om möjligt minst lika omvälvande: Jag trodde att han i första hand skulle bedöma de sjukintyg som mina tidigare läkare redan gjort, men till synes utan att tveka skrev han livslång på varaktighet och prognos. Egentligen borde detta få vem som helst att bli sorgsen, men jag har redan sörjt färdigt beträffande min sjukdom och ställt in mig på att aldrig bli riktigt frisk igen. Jag har det senaste bara velat hitta någon slags ro och balans i min sjukdom och min stora oro har istället varit att hela tiden, gång på gång bråka med Försäkringskassan. Detta öppnar helt nya möjligheter! Jag har sökt varaktig sjukersättning (50%) två gånger och fått avslag, men det här är en specialist, anlitad av Försäkringskassan som dessutom skriver livslångt på intyget! Kanske, kanske, kanske kan det här få Försäkringskassan att ändra uppfattning!

Plötsligt känns luften lite lättare att andas och livet känns ljusare! Visst vet jag att risken är stor att Försäkringskassan kommer försöka hitta orsaker att avslå även en ny ansökan, men hoppet har tänds och jag känner mig mer harmonisk än på länge!

Lägesrapport

onsdag, 26 augusti, 2009

Hej på er! Jodå, jag lever än trots min tysthet här på bloggen. Tänkte det var dags för en lägesrapport från mig över vad som hänt de senaste tre veckorna.

Först och främst ett stort tack till er som lämnat kommentarer och en lika stort ursäkta till er vars kommentarer jag inte besvarat. För tillfället har liksom den här bloggen och bloggsurfande legat väldigt långt ner på min “att-göra”-lista.

Trygghetsrådet
Efter mitt misslyckade besök på AF har jag även haft en första tid hos en coach på TRR - eller Trygghetsrådet. Jag gissar att dessa coacher egentligen motsvarar vad en coach på AF skall göra men till skillnad från besöket på AF blev det här en otroligt positiv upplevelse. Jag fick träffa en coach som både jobbat med rehabilitering och haft eget företag tidigare men viktigast av allt - Han var en väldigt positiv och inspirerande människa och för första gången på väldigt länge så var det någon som gav mig hopp!

Till skillnad från alla andra “dysterkvistar” jag mött som anser att eget företag är alldeles för jobbigt för någon som inte har full ork så tyckte han visst att det kunde vara en bra idé. Framför allt tyckte han att det kunde vara bra att ha i bakfickan, både som erfarenhet och ur “imagesynpunkt” om man senare skulle söka andra IT-jobb, och det är ju IT jag vill jobba med.

Hoppet han gav mig gör att jag just nu går på överväxel och nästan inte har tid att tänka på om jag mår dåligt. Visst har jag sämre dagar, men dem skakar jag av mig och “glömmer bort” så fort jag kan.

Pluggar
Jag har också börjat plugga halvfart på distans i objektorienterad programmering med Java och det är jättekul, men ganska lätt än så länge eftersom jag har en hel del programmering i bagaget sedan tidigare. Därför har jag även anmält mig till en mängd Starta-eget-information samtidigt som jag börjat fila på min nya framtida kommersiella hemsida. Länk dit kommer kanske när innehållet börjar ta form. Den skall ha sitt eget domännamn och inte ligga här på DittochDatt. Eftersom även det innehåller ganska mycket teknik som jag tidigare inte sysslat med är det en del eget pluggande för den biten också.

Framtiden
Några tips som min coach nämnde var också att inte betona min sjukdom för mycket inför eventuella framtida arbetsgivare. Detta gäller säkert inför eventuella kunder om jag skall starta eget företag också. Visst vet jag egentligen detta, men jag har haft svårt att veta vad man skulle säga att man gjort istället. (Det är bl a här som ett eget företag kan göra det enklare att komma runt frågan). Jag tänker därför börja “anonymisera” mig lite mer här på bloggen och på andra ställen. Bl a kommer jag nog att skaffa ett alias istället för mitt namn och antagligen ta bort bilden på mig också.

Om, eller när mitt företag väl är etablerat tänker jag däremot absolut inte glömma varifrån jag kommer. Sjuka och utsatta skall INTE behöva betala priset för att välbeställda skall få 250 kr mer i månaden. Det är rent horribelt och får mig att bli rosenrasande! För en som har så den klarar sig är 250 kronor ingenting. För den som ingenting har kan 250 kronor vara jättemycket!

Tro, hopp och kärlek
Ha det så bra ni kan nu allesammans mina gulliga bloggvänner så hörs vi någon gång framöver igen!
Tro, hopp och kärlek, det är vad jag tror skulle kunna göra oss alla lite friskare. Tänk om Christina Husmark Pehrsson kunde förstå det och börja tro på oss, ge oss hopp, och visa att hon bryr sig!

Glad och positiv

måndag, 13 april, 2009

Idag tänker jag kosta på mig att vara glad och positiv och glömma allt elände med min hälsa och regeringens empati- och intelligensbefrielse vad gäller hur man får svenska folket friskare.

Påskhelgen har varit underbar med skönt väder och för en gångs skull har det blivit MER uträttat än jag hoppats och förväntat mig. Det normala är annars att jag t ex beslutar mig för att handla och damsuga en dag, men efter affären är jag så slut att det är omöjligt att få något mer gjort.

Den här helgen har jag målat en massa plank som vi skall ha runt vår pool som vi byggde förra året. Det började lite trevande för min del i fredags när kroppen började protestera och värka oroväckande snabbt efter målningen. På påskafton skulle vi åka till våra vänner och fira. Jag blev ganska uppgiven när jag började känna igen symtomen från min tidigare så gott som ständiga följeslagare under tre år - feber! Jodå, tempen visade 38,1. Suck! De senaste månaderna har den börjat hälsa på alltför ofta igen och jag är inte glad i denna konkreta påminnelse om att något inte är riktigt okej.

Nåja, påskafton förflöt bra och vi hade väldigt trevligt. Vi sov över där, så när jag kom hem på söndagen var det dags för brädorna igen. Jag målade och målade och har fortsatt av bara farten idag också. Fastän jag nu är ledbruten och trött så känns det riktigt bra. Tröttheten känns som en “sund” trötthet och även om risken är stor att det kommer surt efter känns det just nu som det är värt det.

Som sagt, det har gått över förväntan och det har gjort mig väldigt glad och tillfreds. Nu kostar jag på mig att se min sjukdom och de prövningar det innebär som något meningsfullt. Vår familj sitter inte i sjön så länge min man har ett bra jobb. Jag har via denna blogg och resurs.ning.com kommit i kontakt med massa trevliga människor som jag antagligen aldrig skulle träffat annars.

Mitt liv har varit mycket upp och ner, men på något sätt så går det ganska fort för mig att glömma hur jobbigt och besvärligt allt kan vara och tycka att jag har haft ganska mycket tur i livet ändå. Å andra sidan kan det svänga tillbaka ganska fort också…

Här spånar mina tankar vidare och jag tänkte bli filosofisk, skriva om hjärnans makt och signalsubstanser, men inser att det blir bättre att skriva i ett eget inlägg. Vi får se vad resultatet blir när jag har spånat färdigt. :)