Dagens lästips hittas i Läkartidningen: Svårt sjuka patienter trakasseras (av försäkringskassan).
Läs även kommentarerna. Här är utdrag från en kommentar:
Många gånger finner jag att FMR skriver enligt, som det verkar, Standardformulär 1A: ”Enligt min bedömning är patientens arbetsförmåga inte nedsatt till minst en fjärdedel.”. Detta har skrivits många gånger, till och med rörande en patient som låg medvetslös på intensivvårdsavdelning efter allvarlig trafikolycka.
Man upphör inte att förvånas! Här är ytterligare en kommentar:
Att sedan många handläggare är förfärande okunniga i sakförhållandena kan jag bara hålla med om. Inte minst när det gäller psykiatriska tillstånd, där många handläggare uppenbarligen inte förstår att ett psykiskt svikttillstånd påverkar hela personligheten, kognitiva förmågor mm.
Många av mina patienter har på grund av sin sjukdom svårt att orka med krånglet med FK, än mer än de som enbart har en somatisk sjukdom. Och hur de här nya riktlinjerna för sjukskrivningar ska drabba några av mina patienter, det vågar jag knappt tänka på.
Vad som skall hända med folk som faktiskt inte orkar kämpa och protestera mot beslut är svårt att tänka på. De som redan har det psykiskt svårt hamnar i ett nattsvart mörker - kanske så nattsvart att regeringen cyniskt tjänar mer pengar när dessa människor väljer att avsluta sina liv? Eller, så blir det bara dyrare när de blir så psykiskt sjuka att de måste läggas in på psykiatrisk klinik (och DÅ kanske de kan få ersättning om det bedöms bestå för evigt, eller…?)
Själv är jag än så länge för psykiskt frisk för att hamna inom psykiatrin, men det känns som min resa däråt har börjat p g a den rävsax man känner att man sitter i. Dålig grundhälsa, varsel och hot om arbetslöshet och oro för om man skall få förlängd sjukersättning eller ej.
Mitt grundproblem var inte psykiskt, men just nu går definitivt min depression åt fel håll. Till väldigt stor del skyller jag min försämrade hälsa på regeringens sjukförsäkringsregler! Kontraproduktivt, eller hur?
