Arkiv för kategori ‘sjuk’

Varför är jag förvånad?

måndag, 31 augusti, 2009

Idag chattade Christina Husmark Pehrsson med Aftonbladets läsare om sjukförsäkringsreglerna.

Den människan tycker tydligen inte att reglerna är för hårda och det är självklart att någon med permanent nedsatt arbetsförmåga skall få fortsatt sjukersättning. Problemet är bara vad som klassas som “permanent” och “arbetsförmåga” och vem som skall och kan bedöma det?

Jag som vill tro gott om alla människor och på något sätt hela tiden trott att det bara “råkat bli fel” inser nu allt tydligare att så inte är fallet. Hon är en hemsk, falsk, lögnerska som inte borde fått något förtroende i en regering. Att hon fått det tyder bara på att även regeringen är hemsk, falsk och oärlig! Jag har fullständigt tappat hoppet om någon empati och rättvisa för de “svaga” människorna i samhället idag och det fyller mig med ett raseri som är svårt att hantera.

(Här började jag sväva ut och skriva saker som skrämde mig själv, så jag tog bort det igen).

Jag fick ytterligare en chock idag
Det visade sig att min förlängda sjukersättning på 50% som skulle börja gälla från den 1 augusti, som jag trodde var godkänd och klar inte alls är klar (Jag skrev om det här)! Detta kom fram när jag ringde för att höra var mina sjukersättningspengar för augusti höll hus. Även om min handläggare har tillstyrkt att jag bör få förlängning så saknas tydligen godkännande från ytterligare en handläggare samt det officiella beslutet från ytterligare någon “beslutsfattare”. Jag vet alltså fortfarande inte om jag har någon som helst ersättning i denna månad eller över huvudtaget framöver!!!!!!!!!!!

Dagar som idag gör mig så förtvivlat påmind om hur skör min hälsa är och hur lite som skall till för att jag skall falla långt, långt tillbaka i mitt tillfrisknande.

OM jag någonsin kommer att tillfriskna så inte är det tack vare någon hjälp från FK eller Christina Husmark Pehrsson utan i allra högsta grad trots deras hantering. Just nu känns det som om det vore ett mirakel om man skulle kunna tillfriskna i denna hårda motsträviga miljön.

Hoppas ni andra där ute har det bättre än jag idag!


Andra som skriver om detta:
50 000 svenskar utforsäkras. Är du nöjd nu Christina Husmark Pehrsson
Sjuka måste jobba i Alliansens Sverige
Folket köper inte längre Borglig propaganda
Sjuka måste jobba
Totalt vansinne

AF och svikna löften

onsdag, 5 augusti, 2009

Hade tänkt skriva om mitt nya besök på AF idag men är så trött så trött så jag “stjäl” en kommentar jag själv skrev på Mats Erikssons blogg idag:

Vid dagens möte på AF visade det sig att eftersom jag inte är frisk nog att stå till Arbetsmarknadens förfogande så skulle jag istället in i någon slags arbetsförberedande träning/praktik inom AFs försorg för att kunna få behålla min SGI. Detta TROTS att jag inte kommer att få ett öre från vare sig A-kassa eller sjukpenning på mycket, mycket längre eftersom jag fått avgångsvederlag.
Hade hoppats kunna använda denna tid med avgångsvederlag till att utan stress och press bygga upp en egen verksamhet (som enligt mig är min absolut enda chans att någonsin kunna bygga upp en egen inkomst och kunna stå på egna ben). Istället tvingas jag in i någon “rehabilitering” som inte kommer att göra mig friskare, som kostar skattebetalarnas pengar och som definitivt tar slut på all ytterligare ork som jag skulle kunna använt till att i bästa fall bli självförsörjande.

Det hade som sagt inte ens kostat skattebetalarna en spänn att ge mig den möjligheten. Det enda jag begär är att få behålla min SGI ifall det visar sig att det inte skulle gå och jag faktiskt är så sjuk som läkaren tror att jag är! Men för att få behålla SGIn så måste jag “aktiveras”…

Svikna löften var det också ja:
Jag blir så trött och ledsen på mig själv när jag behöver göra familjen besviken med att ställa in något vi planerat. Vi har länge försökt hitta en lämplig dag att gå på Liseberg på, men det är inte lätt när det finns så få “bra” dagar. Liseberg är jättekul, när man mår bra och jag är barnsligt förtjust i åkattraktioner men det är en mardröm om man inte lyckas hitta någon av de där få toppdagarna när knopp och kropp orkar med. Eftersom alternativen på dagar börjar ta slut hade vi beslutat att åka idag, men efter besöket på AF var det naturligtvis helt uteslutet igen! Jag föreslog att de skulle åka utan mig, det hade kännts bättre än att alla fick ställa in p g a mig, men 4 är ett väldigt mycket bättre antal att vara än 3 på Liseberg, så nej, det blev inget idag heller!

Jag blir så less på det här! Tänk om man istället kunde få byta med någon av de självgoda människor som tror att det är så bekvämt att vara sjuk?

Som vanligt friserar Gunnar Axén verkligheten

söndag, 2 augusti, 2009

I hans blogginlägg tidsbegränsningar även i andra länder skriver han att även andra länder har tidsbegränsningar på sjukskrivningar och ger ett antal exempel.

Detta är säkert sant, men det är också sant att det säkert finns andra typer av ersättningar som i dessa lägen tar vid som motsvarar vår (tidigare) tidsbegränsade sjukersättning som nu tagits bort som alternativ. Du kan t ex läsa om ett land här.

Det är möjligt att det finns länder i EU som lämnar folk i sticket som har uppnått maxgränsen i sjukskrivningen, men jag tror att de isåfall tillhör undantagen och inte är något vi i Sverige borde eftersträva. Om du känner till hur sjukförsäkringar fungerar i andra länder, framför allt i de länder som nämns i Gunnars blogg så lämna gärna en kommentar om detta här. Jag är ganska säker på att vi i så fall kan bevisa att Gunnars sanning blir en mycket kort stubbad frisyr. (Tyvärr kanske det inte finns någon av er som hittar hit som vet, men hjälp gärna till att efterlysa denna information på din egen blogg isåfall.)

Om jag har fel i mitt antagande så ber jag om ursäkt i förväg, jag vill absolut inte fara med osanning. Det hindrar ändå på intet sätt min uppfattning att jag tycker att det är ett inhumant system att lämna sjuka människor utan någon som helst ekonomisk ersättning.

Konfiskering av våra försäkringspremier

lördag, 1 augusti, 2009

Till alla svenska medborgare:

Lita aldrig någonsin på en politiker när de säger till dig att allt är frid och fröjd och försäkrar att ingen kommer ramla mellan stolarna för att de “jobbar på ett förslag”. Som t ex Gunnar Axén gör här. Det enda de vill är att invagga majoriteten av svenska folket i trygghet så att de i lugn och ro kan nedmontera svensk välfärd och slänga ut sjuka människor i kylan utan försörjning. Det är inte till för att lugna oss sjuka, för han VET att oss kan han inte lugna. Det är till för att dölja för alla er andra därute som ännu inte drabbats vad som verkligen händer i dag, när våra försäkringspremier för sjukförsäkringen har konfiskerats och används för att sänka skatterna.

Ja, jag är arg, t o m rosenrasande just nu, och kan inte släppa de här “nyheterna”. Även om det för oss drabbade i och för sig egentligen inte är några överraskningar.

Snart börjar mitt nya liv

onsdag, 29 juli, 2009

På måndag börjar mitt nya liv som 50% “frisk” och arbetslös. Ringde AF idag för att se om man kunde boka en tid eftersom det tog ca 2 timmars väntetid för att få till en ca 5-10 minuters pratstund sist. En sådan ansträngning räcker för att jag skall riskera att bli sängliggande ett par dagar och eftersom det tydligen är värst på AF på måndagar, och första dagen i månaden (vilket innebär fullträff nu på måndag) så hade det varit skönt att korta den tiden och ansträngningen, men se boka tid gick inte nu i semestertider (semestertider innebär väl antagligen ännu längre väntetider förresten…)

Nåja, det är väl bara att “ladda upp” med friskheten genom att stänga in sig i sovrummet, undvika allt umgänge med barnen och allt annat kul så att man är så väl rustad man bara kan inför min friska måndag.

(Hmmmm, undrar om det är någon som lägger märke till min sarkasm…???)

Att ge upp sin dröm

måndag, 1 juni, 2009

Den senaste tiden känns det som om jag från fler och fler håll får “goda råd” om att ge upp min karriärdröm inom IT. I förra veckan kom till slut ett erbjudande till mig om avgångsvederlag från min arbetsgivare. Jag klarade mig undan i varselförhandlingarna, men visste nog att detta förr eller senare skulle komma nu när jag blivit försämrad igen.

Idag var jag hos läkaren eftersom jag ville att vi skulle ta nya blodprov eftersom min feber har börjat komma tillbaka allt oftare. Visserligen hittade läkarna ingenting när de gjorde utredningar förra gången, men eftersom det är mer än 4 år sedan jag ens tog ett blodprov över huvudtaget, tyckte jag det kunde vara dags att kolla så att inget nytt har dykt upp eller visat sig. Feber borde ju tyda på att något är fel i kroppen kan man tycka och jodå, hon skulle fundera och läsa journalen så skulle jag komma tillbaka och ta lämpliga prover på fredag. Nåväl, erbjudandet jag fått om avgångsvederlag kom upp och läkaren tyckte att det kanske kunde vara en möjlighet att starta på något nytt och prova något “enklare”!

Alltså, jag tycker hon är väldigt duktig som läkare, men när hon föreslog som exempel att sitta i snabbköpskassan så kände jag att just i detta, när det gäller hur och när mina problem yttrar sig så förstod hon mig inte alls. Det är inte komplicerade eller ens tankekrävande uppgifter jag har svårt för, det är röriga uppgifter, situationer och miljöer. Jag kan inte tänka mig ett mer “rörigt” jobb än att sitta i en kassa med ett berg av varor framför mig och en kö som bara växer av stressade kunder. Snabbköp över huvudtaget gör mig förvirrad. Vid lördagens handling (jag brukar aldrig handla på lördagar eftersom det är för mycket folk, men denna gång hade jag inget val) så tillbringade jag utan överdrift minst 1 timme bara på att leta efter var jag ställt ifrån mig kundvagnen mellan varven.

Hon menade nog väl, men jag skulle aldrig klara detta, och det är inget jag bara tror, utan precis detta blev väldigt uppenbart när jag skulle hjälpa till idéellt för mina barns sportklubb och stå i kassan och sälja biljetter. Det gick hyfsat om jag fick jämna pengar och bara kunde lämna en biljett tillbaka i stället, men om jag skulle ge växel eller om någon började prata om något med mig så blev det genast för rörigt och jag tappade bort mig helt. Visste inte om jag fått pengar, gett biljetten eller hur mycket som skulle ges tillbaka…

Så, hur mycket är det egentligen värt i pengar att ge upp sin dröm om att jobba med det man tycker om och är bra på? Jag vet att det inte är jobbet i sig som är för svårt, bara röran runt omkring.

Just nu vet jag varken ut eller in och känner mig väldigt förvirrad och besviken. Skall jag acceptera och förhandla mig fram till ett bra avgångsvederlag och hur mycket pengar är förlorad framtidstro värt???

Att jag aldrig lär mig!

söndag, 17 maj, 2009

Under ett par veckors tid mådde jag riktigt bra. Jag ändrade mina dagliga rutiner och tyckte att jag fick struktur i tillvaron. Eftersom jag dessutom mådde bra under denna period trodde jag för säkert hundrade gången att jag hade hittat “lösningen” på hur jag skulle göra för att må bättre. Min största fundering just då var hur jag skulle kunna förklara för FK att jag faktiskt inte kan jobba, eftersom jag själv tyckte att jag mådde såpass bra. Men, det var ju en del i det hela (trodde jag), acceptansen av att jag inte kan jobba och ägnade mig åt annat efter lagom förmåga istället.
Så i fredags kom febern (38,1) smygande igen och den otroliga “sovatröttheten” kom över mig och jag tillbringade en stor del av fredagen och lördagen sovande i sängen. (Får se hur denna dag blir.)

Att jag ALDRIG lär mig att både positiva perioder såväl som negativa bakslag, tillsammans med den mer vanligt förekommande “allmäntröttheten”, är en del av hur min sjukdom fungerar. Jag är inte frisk för att jag mår bättre ett par veckor. Och jag är inte för alltid sängliggande när jag får ett bakslag.

Jag har insett att jag lever väldigt mycket i nuet. Lika lycklig (nästan euforisk) som jag kan bli när jag mår bra, lika nere och deppig blir jag när de värsta perioderna kommer tillbaka. Fördelen med detta är att jag imorgon när jag har en läkartid inte behöver fundera över vad jag skall säga. Jag ÄR inte frisk och vet det. Gå tillbaka till jobbet är fortfarande uteslutet tyvärr. Men hur skall man kunna planera för NÅGONTING när allt är så oberäkneligt och jag inte har en aning om vad jag skall göra för att förhindra att de värsta perioderna dyker upp?

Det sovande folket vaknar

fredag, 3 april, 2009

Ja, Fredrik Reinfeldt hade rätt i sin bok. Vi var ett sovande folk som lät alliansen stifta lagar som slänger ut sjuka människor på gatan utan försörjning efter ett drygt års sjukskrivning. Om det beräknas att du KANSKE kommer kunna bli frisk innan pensionsåldern så finns det nämligen ingen ersättning att få när sjukpenningdagarna är slut.

För så illa är det i dagens Sverige. Nej, det handlar inte om ett fåtal fall som hamnat mellan stolarna, utan tusentals svenska medborgare! Skötsamma medborgare med det gemensamt att de har haft oturen att drabbas av långvarig ohälsa.

Christina Husmark Pehrsson talar om alla de sjuka hon träffat som är tacksamma för de nya reglerna. In your dreams Christina, in your dreams.

resurs.ning.com ser jag bara frustration, ilska, uppgivenhet och förtvivlan när folk tvingas sälja sina hem och leva upp sina knapert förvärvade besparingar innan de i bästa fall kan kvalificera sig för socialbidrag. Men, för att få socialbidrag får du inte ha några tillgångar, inte heller skulder faktiskt och du måste stå till arbetsmarknadens förfogande till 100%. Hur går det till när man är sjuk?

Nej, det här är den utan tvekan hemskaste lag som stiftats i modern tid i Sverige. Vi som orkar kommer att kämpa bokstavligt talat för våra liv, men många kommer inte att orka…

Undrar om Christina Husmark Pehrsson förstår?

torsdag, 26 mars, 2009

Undrar om hon förstår hur det är att vara sjuk och bli betraktad som lat och fuskare?

Undrar om Christina Husmark Pehrsson förstår hur det känns att bli misstrodd av Försäkringskassa och myndigheter?

Förstår hon hur det känns att vara sjuk och behöva oroa sig för om man ens är berättigad till ersättning för den tid man redan varit hemma?

Kan hon förstå hur en psykiskt sjuk människa reagerar på att få avslag av Försäkringskassan och själv utan hjälp behöva vara tvungen att slåss för att få rätt mot myndigheterna?

Kan Christina Husmark Pehrsson förstå hur det känns att vara sjuk och behöva oroa sig för att behöva sälja sin bil och sitt hem och leva upp dessa sista besparingar innan man eventuellt kan vara berättigad till ett minimalt socialbidrag?

Undrar om hon förstår att utslagning och utanförskap kommer att öka? Att självmord bland sjuka och psykiskt labila med all sannolikhet också kommer att öka och att desperata människor gör desperata saker?

Undrar om hon förstår något över huvud taget…?

Upprörande!

söndag, 15 mars, 2009

I Aftonbladet, DN och SvD idag står att Moderaterna är starkare än på länge! Enligt valforskaren Sören Holmberg skapar “yttre hot inre enighet” och därmed tror han att Finanskrisen kan vara en orsak till Moderaternas framgång.
Detta kanske är delvis sant, men jag tror att detta “yttre hot” som gör Moderaterna starka inte i första hand är finanskrisen och inte heller ett verkligt yttre hot, utan en otäck propagandakampanj som gör sjuka, svaga och invandrare till ett “yttre hot” och rättfärdigar att man överger och kastar ut dessa i kylan för att istället ge till de starka i samhället.

På vilket sätt har man blåst upp detta “yttre hot”? Jo, först talar man om bidragsfuskare och någon slags moraliskt förfall som gör att människor hellre lever på bidrag än tar ett riktigt jobb. Innebörden i tal och gärningar talar också om att trygghetssystem försoffar människor och att man därmed genom att tvinga folk till jobb gör dessa “svaga” människor en god gärning.

Därmed har man ur ett moderat perspektiv vunnit en mängd saker:

  1. Man kan minimera den obehagliga motståndaren kallad “empati”, eftersom man intalat folk att de som lever på bidrag bara fuskar och egentligen inte behöver några bidrag. Därmed förtjänar dessa människor bara förakt - ingen empati. Friska människor (förlåt, “icke fuskande” människor…) behöver därför inte ha dåligt samvete för att denna andra grupp hamnar utanför systemet.
  2. De som ändå inte lyckas “ta sig i kragen” och “rycka upp sig” av de sjuka (hmm, förlåt… fuskande var det ja…) hamnar utanför sjukförsäkringssiffrorna och vips så kan sjukstatistiken förbättras.
  3. Kostnaderna för sjukförsäkringen minskar.
  4. De som redan har, får mer och tycker naturligtvis att Moderaterna är ett utmärkt val.
  5. Moderaterna tar itu med “det utbredda fusket” (visserligen skapat av moderaternas propaganda, men, so what?).

reinfeldt

Jag har faktiskt tidigare tyckt att denna man haft vissa sympatiska drag, men nu känner jag mig bara ilsk när jag ser hans leende nuna.

Fy bubblan, för denna otäcka taktik att sprida generaliserade lögner för att sedan kunna genomföra regler som lämnar sjuka människor helt utan ersättning om de inte har den goda smaken att bli friska i tid!