Arkiv för kategori ‘sjuk’

Resignerat

torsdag, 12 mars, 2009

Idag gick jag hem från jobbet och som det känns nu så blir det långvarigt.

Jag har inte lyckats komma tillbaka på det sätt jag hade önskat efter min sjukskrivning för några veckor sedan och jag har inte kunnat fullfölja mina 50%. Det är OMÖJLIGT att komma igång och få något gjort och vartenda störningsmoment får mig ur fokus. Eftersom vi sitter i kontorslandskap är störningsmomenten många.

Vad som kommer att hända nu framöver har jag ingen aning om och just nu orkar jag inte bry mig. Vad jag känner är en konstig oro att jag måste komma vidare i livet och få något gjort. Därav mina ovanligt många blogginlägg idag.

Jag har försökt kontakta min kontaktperson på Försäkringskassan men hon har semester, precis som min chef och alla andra jag skulle behöva prata med. Varför skall det alltid vara så svårt att få tag på folk?

Hittade en artikel (från febuari) i Aftonbladet om en kvinna med ME och OJ, vad jag kände igen mig! Speciellt beskrivningen av situationen med barnen, släkten och oförståelsen

Omgivningen tyckte inte det var något att bry sig om: ”Trött! Vilken småbarnsförälder är inte trött?!”. Liksom en fjärdedel av alla med ME/CFS sågs hon som inbillningssjuk.

– Det var nästan mest smärtsamt. Folks oförståelse …

I en enkätundersökning som Riksföreningen för ME-patienter presenterade förra året avslöjades att mer än var tredje får beskedet att sjukdomen inte längre finns. Ännu fler får höra att det är en modesjukdom eller en så kallad slaskhinkdiagnos. Detta trots att 84 procent av dem redan fått diagnosen.

 

ME/CFS ger inte ens rätt till Socialbidrag

onsdag, 11 mars, 2009

Ett hjärta RÖTT  skriver om en artikel i SVD  där en kvinna med Kroniskt Trötthetssyndrom (eller ME/CFS som drabbade föredrar att kalla det eftersom det innebär så mycket mer än trötthet) inte ens har rätt till socialbidrag.

(Min egen lilla tankeparentes: Kanske är denna misstro mot diagnosen en orsak att jag fortfarande inte fullt ut accepterat att jag själv stämmer in på diagnoskriterierna? För, man kan väl inte ha en sjukdom som inte är accepterad och inte finns? Dessutom så låter ordet “kronisk” så deprimerande… Jag har fortfarande förhoppningar att jag en vacker dag skall “piggna till” och bli som alla andra. Med “alla andra” menar jag då normen i dagens samhälle: De friska, starka, pigga med fullt av energi och “jäklar anamma”.)

Andra länder satsar stort på forskning och rehabilitering gällande ME/CFS, men i Sverige får man i princip ingen behandling alls.

Detta bevisar en en gång att glorian runt vårt “fantastiska Sverige” numer sitter i höjd med fotknölarna!

Ofrånkomligt öde

måndag, 9 mars, 2009

Så var då det oundvikliga beslutet taget och jag blir “bara” 4200 kr fattigare.

Jag har aldrig haft perfekt syn, men har aldrig någonsin kunnat se mig själv i glasögon. Hittar inte ens solglasögon jag trivs med och de terminalglasögon jag skaffat under åren har hamnat längst in i skrivbordslådan, mycket sparsamt använda.

Andra kan vara jättesnygga i glasögon, men inte jag…

Åtminstone har det varit min tidigare inställning, men sedan i höstas har min syn försämrats rejält, och det är nu svårt att se vad som står på textremsan på TVn. För första gången känner jag faktiskt att jag besväras ordentligt av min dåliga syn.

Så, så får det bli, och efter att ha provat miljoner bågar… nåja 100-tals i alla fall… kan jag nästan tycka att jag ser hyfsad ut i glasögon ändå… Det handlar kanske om inställning, och jag ser verkligen fram emot att kunna se tydligt och klart igen!

Däremot kan jag inte låta bli att tänka på alla (sjuka) människor som faktiskt har väldigt dåligt ställt. Tack vare min man gäller inte detta mig än så länge. Tänk att ha vara drabbad av dålig syn när man inte ha råd med det mest nödvändiga. Då kan det inte vara någon rolig tanke att lägga flera tusen kronor på ett par glasögon.

Själv tänker jag i alla fall definitivt sätta på “senilsnören” på dem. Annars kommer ofokuserade jag att tappa bort dem fortare än jag hinner blinka…

Trött och ont nu

onsdag, 4 mars, 2009

…men jag hade i alla fall ett väldigt givande möte med Kristallina på Gustaf Adolfs Torg idag. :)

Vi bytte erfarenheter och idéer och talade om arbetsförmåga, smärta, utbrändhet, politik, regeringen, försäkringskassan, sjukvården, rehabilitering, Reinfeldt, Husmark-Pehrsson, m fl och m m.

Ja, det är inte klokt vad mycket det finns att förskräckas över och prata om när man träffar folk som befinner sig i motsvarande situation. Synd att vi inte blev fler idag, men kanske nästa gång i början på april? Information om vad som kommer att hända och planeras då, kommer att postas här på bloggen. Meddela gärna om du har lust att hänga på eller har några idéer.

Sjuk blir frisk - och arbetslös!

måndag, 26 januari, 2009

Jag sitter och försöker hitta på något vettigt att skriva om det här men får ingen riktig ordning på tankarna och strukturen idag. Men visst är det lustigt (om man inte drabbas själv vill säga) hur lätt det är att förändra sjuktalen i statistiken.

Från artikeln:

vi arbetar också med att ta fram någon form av åtgärd för dem som är för friska för att vara sjukskrivna och för sjuka för att arbeta, säger Cristina Husmark Pehrsson.

Hade det inte varit på sin plats att hitta en lösning innan man inför förändringen? Fru Husmark, det är människor och deras liv och pengar ni hanterar här! Det är nästan så man börjar undra om sjuka ens är människor i regeringens ögon?

Community för sjuka

onsdag, 21 januari, 2009

Som sjuk och långtidssjukskriven får man många gånger dålig självkänsla. Det är inte precis bra för självkänslan att vara sjuk och leva på sjukersättning eller sjukpension (eller A-kassa eller socialbidrag) när man dessutom ständigt blir matad med budskapet från alliansen att i princip alla människor KAN jobba, åtminstone lite och då skall man bannemej jobba också. Att inte arbetsgivarna håller med (eftersom de inte anställer långtidssjukskrivna) och de sjuka därför får avslag på avslag på de eventuella jobb de uppmanas att söka bättrar inte på självförtroendet precis.

Jag har gett mig tusan på att jag skall skapa det bästa community som finns för personer som liksom jag inte har full arbetsförmåga. Vi förtjänar att bli hörda och få respekt och tillsammmans är jag även övertygad om att vi kan skapa värde, både för oss själva och samhället!

Detta tänker jag jobba hårt för! Nåja, så hårt man nu kan med den begränsade ork som blir över efter att alla “måsten” klarats av (en del trevliga, andra påtvingade). Tror du också på denna idén och vill stödja den (och kanske vara med och påverka riktningen, så gå in och skaffa medlemsskap på dittochdatt sidan. Det kostar inget och innebär inga förpliktelser. Jag blir bara glad att få dig med!

Jag vill också återigen passa på att uppmana er att gå in och lämna kommentarer på min sida om vem och vad som avgör arbetsförmåga. Jag har fått indikationer om att det inte funkat att lämna kommentarer där förut, men själv lyckades jag när jag försökte så jag hoppas problemet är åtgärdat nu.