DittochDatt bloggen

Lider av långvarig och svårbotlig bloggleda just nu, men kan inte låta bli att undra om Littorin och Husmark, som tillhör den minoritet som gynnas av RUT-avdraget, tar tillfället i akt och använder sig av en utförsäkrad långtidssjuk som städhjälp hemma?

RUT-avdraget verkar ju vara den enda verkligt “kreativa” jobbskapande idén som Alliansen har att komma med så det är väl bara rätt och riktigt att skicka alla med cancer, svår reumatism eller förslitningsskador som städhjälp till hemmen i Danderyd, Lidingö eller Täby? (Eller kanske till att städa bort bajs i trapphus?)

Politikerna får sina hem städade till subvensionerat pris och de sjuka får arbeta ihop till sin försörjning. En lösning helt i linje med alliansens arbetslinje och omstöpning av “välfärdslandet” Sverige!

(För övrigt skall tilläggas att jag faktiskt egentligen inte är kategoriskt emot RUT-avdraget. Det är prioriteringen hos alliansen som är absurd!)

…hittar ni här:

Till dem som hävdar att klyftorna inte växer

(P.S. Svarar på kommenterar på mitt tidigare inlägg en annan gång.)

Just nu undrar jag hur jag skall kunna få Försäkringskassan att förstå att jag är sjuk när jag inte själv kan förstå och acceptera det de dagar jag mår bra???

Jag har ju under en längre tid nu kännt mig ganska mossig i hjärnan och inte vetat hur jag skall lyckas med mina 50% studier eftersom en tillräckligt långvarig koncentrationsförmåga bara vägrat infinna sig.

För drygt en vecka sedan när jag var på apotektet föll mina ögon då på ESKIMOs Brainsharp. D v s kapslar som bl a innehåller massa omega-siffror och som lär vara bra för bl a koncentrationsförmågan. Den hamnade i inköpskorgen och sedan dess har jag ätit några kapslar om dagen.

För några dagar sedan började jag känna en tydlig förbättring och helt plötsligt gick studierna som en dans och jag fick mycket mer energi. Då tror jag, mitt dumma, dumma, dumma nöt efter två dagars bättring helt plötsligt att jag hittat lösningen på mina 7 år långa problem och börjar t o m smått fundera i “tänk-om-man-kunde” planera för en återgång till ett riktigt acceptabelt svensson-liv, med heltidsjobb och allt!

Så idag vill inte hjärnan alls på samma sätt längre. Allt går trögt och studera går inte alls. En blick i spegeln visar upp ett blankt uttryck i mina ögon, ett uttryck som alltid innebär att febern kommit tillbaka och mycket riktigt, termometern visar 38,3!

Ja, jag får väl verkligen hoppas att jag mår DÅLIGT när jag skall träffa FK och AF, annars lär jag snart ha lurat in mig själv i heltidspraktik och diskvalificerat mig för sjukskrivning.

Jag VILL inte bli pessimistisk och tänka att “det blir snart sämre igen” de perioder jag mår bättre, men frågan är om det inte är det jag måste vara i min relation till FK. Om jag inte inser mina begränsningar själv, hur skall då FK förstå dem???

Tänk om FK kunde titta på min historik och koppla den till min “jag-vill-så-mycket-mer” personlighet? Då skulle de inse att jag antagligen snarare är sjukare och har mindre ork än mina 50% sjukersättning gör gällande.

Jag vill vara optimistisk om min framtida hälsa, men borde för min egen ekonomiska trygghets skull vara pessimistisk!

En sådan avig värld vi lever i!

På måndag är jag utförsäkrad!

Nu är jag igång igen känner jag…

I AB läser jag
“Med tidiga, aktiva rehabiliteringsåtgärder erbjuds nu de sjukskrivna det stöd de behöver för att kunna återgå till arbetsmarknaden.”

Jag väntar fortfarande på en rehabilitering som kan ge mig en verklig arbetsförmåga tillbaka, inte en påhittad arbetsförmåga som bara fixar sifferstatistiken.

För att upplysa Gunnar Axén och övriga som blivit ilurade att Sveriges sjukstatistik är så mycket högre än övriga länders kommer här en informativ graf om statistiken för andelen pensionärer ni olika länder. I Sverige räknas sjukpensionärer in i sjukstatistiken, i andra länder räknas de INTE in i sjukstatistiken. Detta påverkar förståss i allra högsta grad Sveriges “höga” sjukfrånvaro?

Pendlar just nu mellan överaktivitet…
p g a ilskan och adrenalinet i och med beskedet jag fick om att jag inte kommer att få ett öre i ersättning fr o m 1 februari, trots alla löften från regeringen och trots att FK inte har ifrågasatt om jag är sjuk utan dagarna tar helt enkelt slut!

Samtidigt ser jag det som en chans att kanske kunna påverka spektaklet och regeringsbeslutet som skall komma i december. Jag har blivit nästan maniskt besatt av just detta nu och kan helt enkelt inte fokusera på något annat!

…och blackouter
En bra indikation på hur jag mår får jag alltid när jag går i mataffären. Mår jag bra och är i harmoni funkar det okej. Mår jag inte bra, som just nu, så blir inhandlingen en mardröm. Igår fick jag flera gånger ställa mig helt stilla, blunda och djupandas för att inte få panik- och gråtattacker över att jag inte kunde förstå och komma ihåg vad som stod på listan tillräckligt länge för att hitta det i hyllorna. Varje gång jag tittade på listan fick jag panik över hur mycket som fortfarande fanns kvar, och eftersom jag tittade minst tre gånger för varje vara så blev det MÅNGA panikkänslor.

Nu vill jag ingen av mina gulliga bloggbesökare skall oroa sig för mig p g a det här. Beskedet att inte få pengar några månader är inte kul, men vi överlever ekonomiskt. Det är ilskan och min oförmåga att koppla bort ämnet och få min nödvändiga vila som innebär den kraftigaste försämringen.

Jag har tidigare lovat att skriva om mitt möte med Husmark-Pehrsson, men det får avstå. För den som är intresserad och medlem i Resurs har jag skrivit en bloggpost i ämnet på interna Resurs.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga, informera om och kommentera, men just nu driver jag bara omkring utan organisation och struktur både i cyberspace och hemma. Förlåt mig alla jag känner att jag borde hälsat på, lämnat kommentarer till m m, on-line såväl som off-line. Jag vet att jag troligtvis snart återkommer och detta är bara min lilla förklaring över min tillfälliga (men återupprepade) bortavaro. När jag återkommer hoppas jag bl a kunna skriva om att jag träffade fru Husmark i tisdags, samt om utfrågningen i Socialförsäkringsutskottet i Stockholm idag.

Ta hand om er!

Sitter precis och lyssnar på websändningen från riksdagen med anledningen av utkastningen av sjuka ifrån sjukförsäkringen!
Jag måste vara självplågare när jag sitter och lyssnar på idioterna i regeringen som pratar som om detta vore något bra för oss sjuka!

Jag är rosenrasande och mår illa, men jag måste se det här spektaklet!