DittochDatt bloggen

Sitter precis och lyssnar på websändningen från riksdagen med anledningen av utkastningen av sjuka ifrån sjukförsäkringen!
Jag måste vara självplågare när jag sitter och lyssnar på idioterna i regeringen som pratar som om detta vore något bra för oss sjuka!

Jag är rosenrasande och mår illa, men jag måste se det här spektaklet!

… och det är folk som Husmark och Axén som tillsammans med sin Alliansregering tagit död på den med lögner gällande sjukförsäkringen:

Remissvaren ger till övervägande del en positiv bild av förslagen, med ett fåtal förslag till förändringar.

Se mitt tidigare inlägg!

Vad kan vi sjuka göra för att bli trodda när de stora inflytelserika “viktigpettrarna” ljuger sig blå för att dölja verkligheten?

Ja, nu är jag upprörd igen!

Några dagar med feber har gjort mig tyst igen.
Under tiden har jag bara less och matt begrundat pajkastningskampanjen mellan moderaterna och Socialdemokraterna (eller närmare bestämt Gunnar Axén (m), Christina Husmark (m) och Veronica Palm(s)) om vem som ljuger mest…
De senaste dagarna verkar det ju som om (m) lämnar en liten öppning för att även vi med sjukersättning som gått ut skulle kunna få tillbaka vår SGI och därmed kanske kunna få tillbaka en ersättning när vi inte orkar deras introduktion. Fast, vem kan känna sig trygg med detta kaos.

Jag har även noterat den svidande kritik regeringens förslag fått från de remissinstanser som fått uttala sig om den nya given med “introduktionsprogram” och ändrade regler för akasseberäkning, som alltså beräknas klubbas igenom någon gång i december för att gälla fr o m 1 januari! Tala om framförhållning!

Efter det jag orkat läsa från remissinstanserna blir jag ännu mer övertygad om att sämre skött ärende än detta med sjukförsäkringen har aldrig funnits i ett regeringsarbete. Framför allt inte med tanke på de allvarliga följder det kan få för den enskilde, men även för förtroendet för demokratin och samhället i stort!

Hoppas kunna återkomma med mer, för mycket finns det att kommentera beträffande detta, men för den som orkar och är intresserad så kommer här en länk på remisssvaret från Arbetslöshetskassornas Samordningsorganisation. Jag har även via svar på mitt mail till Unionen fått ta del av TCOs remissvar - och kritiken är inte nådig!

Håller på att skapa en liten serie: “Till dig som är frisk” på dittochdatt.se.
Den gamla sajten kan fortfarande nås om man skriver in hela adressen http://dittochdatt.se/index.php men jag inte utvecklar den längre och inget nytt händer där, tänkte jag att det kunde vara bättre att försöka väcka de friska till opinion.
Planen är att fortsätta utveckla den med fler scenarior och kanske lite snyggare (men fortfarande ren) layout, men nu klarar jag inte mer för idag.

Ha det bra!

Har skickat nedanstående mail till Veronica Palm.
Har även skickat mail i förra veckan till Christina Husmark Pehrsson, men har förståss inte fått något svar. Tidigare har jag även mailat Gunnar Axén utan framgång.
Dessutom skickade jag i helgen mail till mitt fackförbund Unionen om vad facket gör för oss sjuka som riskerar att utförsäkras. Där är jag faktiskt förvånad och tycker det är dåligt att jag inte fått något svar alls! Enligt kontaktformuläret jag fyllde i skall man få svar inom 1-2 arbetsdagar.

Hej Veronica,

Jag läser ofta din blogg och följer med intresse dina inlägg om sjukförsäkringen. Nu har jag emellertid förstått att Socialdemokraterna antagligen inte förstått hela problematiken när jag hört att ni i skuggbudgeten INTE tänkt återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen för de som nu har den formen av ersättning.
Vad jag hört så vill ni satsa på rehabilitering och det motsätter jag mig inte alls. Tvärtom är det naturligtvis jättebra, för dem som är friska nog och mår bra av rehabilitering. MEN, man kan inte ha ett antingen/eller vad gäller rehabilitering eller sjukskrivning. Det måste finnas lösningar för BÅDA scenarierna. Vad har socialdemokraterna tänkt skall hända med alla dem som faktiskt utförsäkras fr o m nästa år och som INTE är mogna för arbetslivsinriktad rehabilitering? Varifrån skall vi få våra pengar om vi är för sjuka för att delta i någon form av rehabiliteringsverksamhet? Sjukersättning kan vi ju då inte få eftersom det alternativet inte finns kvar. Sjukpenningen baseras i dagens läge på SGI och efter regeländringar har den som haft sjukersättning numera noll i SGI. Därmed är sjukpenning ingen lösning för oss. Återstår att ansöka om varaktig sjukersättning, men med tidigare massförtidspensioneringar under socialdemokratiskt styre i friskt minne hoppas jag inte att detta är den lösning ni tänkt er?

Till oss som blir utförsäkrade från tidsbegränsad sjukersättning och samtidigt är för sjuka för att (för tillfället) återgå i arbetslivsinriktad rehabilitering (på hel- eller deltid) skulle jag därför vara tacksam att få svar på följande frågor:

1. Varifrån kommer vi att få ersättning?
2. Vad kommer ersättningen att baseras på, d v s hur mycket kommer vi att få?
3. Hur länge kan vi få ersättning utan att tvingas ut i arbetslivsinriktade insatser (om det inte är bra för oss)?
4. De som nu redan under alliansens styre blir utförsäkrade och inkomstlösa och därmed förlorat sin SGI, hur tänker ni hjälpa dem tillbaka till en dräglig ersättning? (Själv blir jag ersättningslös fr o m 1 februari 2010)

Ni har missat en väsentlig del i debatten och de sjukas protester om ni utgår ifrån att sista dag i sjukersättningen är ett mått på att det är rätt tidpunkt att rehabilitera någon! Glöm dessutom inte alla de som p g a omänskligt hårda regler helt enkelt blivit friskförklarade samt alla de som är deltidssjukskrivna. Lösningarna måste anpassas även till dem!

Jag måste erkänna att det jag hört om er skuggbudget gjorde mig lite orolig för om socialdemokraterna verkligen kan ställa saker tillrätta. Skulle vara hemskt tacksam att få svar från dig. Gunnar Axén och Christina Husmark Pehrsson svarar naturligtvis aldrig på frågor från oss sjuka. Jag kommer att lägga ut detta mail till dig på min blogg, du kan välja att svara mig via mail eller som en kommentar på bloggen.

Med vänlig hälsning

Precis efter att ha klickat iväg min kommentar till förra inlägget ringde lille “Uffes” ägare.

Uffe hade gett sig ut på upptäcktsfärd i stora vida världen i söndags och kommit lite väl långt hemifrån. Företagsam som han är hade han dessutom lyckats göra sig av med det där besvärliga halsbandet och sedan hade han liksom gått vilse…

Det är inte lätt när man visserligen är stor, modig och stark, men bara 4 månader gammal…

Nåväl, matte blev tårögd och överlycklig över att han kommit tillrätta och nu får vi väl hoppas och anta att han även får behandling för öronskabben jag upptäckte.

Slutet gott, allting gott! Tack och lov att jag ändå hann ta lite bilder som jag kan ha kvar som minne av lille “Uffe-Puffe”. Det var kul att ha dig på besök ett par dagar lillegubben!

Upptäckte i lördags ett inte alls uppseendeväckande rött märke på benet. Hade inte alls funderat över det om det inte var så att jag bestämt vet att jag plockade bort en fästing precis just därifrån för någon månad sedan. Idag gick jag till vårdcentralen och det var det kortaste läkarbesök jag någonsin varit med om. Det tog max 30 sekunder totalt varav 3 sekunders undersökning så var pencilinen utskriven.

Nu hoppas jag att senaste tidens bakslag och trötthet kanske helt enkelt varit borrelians fel. Tänk vad skönt om jag blir piggare igen efter några dagars pencillinkur? Samtidigt gör detta mig lite bekymrad också. Som sagt, det var absolut inget konstigt med märket på benet. Det såg ut som ett vanligt (rött) blåmärke och med tanke på hur lätt jag får blåmärken så hade jag lätt missat det om jag inte kommit ihåg fästingen. Man har ju hört historier om hur borrelia orsakat kroniskt trötthetssyndrom och jag har ju haft ett antal fästingar som jag upptäckt under åren. Kanske har där även funnits sådana små rackare som jag inte upptäckt?

Kattunge var det också ja. Den förtjänar egentligen ett alldeles eget gulligt inlägg senare, men kan bara berätta att i går hittade en kattunge/ungkatt hem till oss. Den gav sig inte iväg och när vi öppnade dörren försökte den med alla medel att slinka in. Sedan stod den och jamade utanför dörren tills vi till slut inte kunde låta bli att släppa in den! Den hade inget halsband eller öronmärkning och med tanke på hur orädd och nyfiken den var har den antagligen helt enkelt smitit hemifrån och sedan inte hittat hem igen.

Den är urgullig, gosig, kontaktsökande, lekfull och nyfiken och underbar på alla vis, men ställer till lite oordning i familjens oskrivna regler tycker vår hund och våra två katter. Av hänsyn till våra andra katter har den dessutom fått ett eget rum och där gillar han INTE att bli lämnad ensam. Något han talar om högt och ljudligt. Jag har kontaktat polisen och satt upp lappar i området så nu hoppas jag att någon snart hör av sig, annars lär det bli jobbigt att inte låta den delta helt i familjen och sedan lär det väl bli gråt och tandagnisslan från åtminstone alla oss 3 tjejer i familjen om katten sedan skall lämna oss (och det intalar jag mig själv att den måste!) Detta är definitivt den typ av katt som är hur lätt som helst att fästa sig vid!

Denna veckan har varit väldigt upp och ner. Ett väldigt positivt besked i måndags att min tillfälliga sjukersättning nu äntligen godkänts för mina sista 6 månaderna kändes som en befrielse, och tisdagen och onsdagen gick jag på överväxel tack vare detta! Jag blev också väldigt avundsjuk på alla friska när jag kände att OJ, så mycket man kan få gjort på en dag när man är frisk och har energi. Plötsligt förstår jag hur svårt det antagligen är för friska människor att förstå hur bara uppgiften att handla mat och laga middagen kan vara för mycket för en sjuk människa för en hel dag.

I torsdags kom dock bakslaget tillsammans med en kraftig förkylning och nu är läget inte lika uppåt längre. Men, men, förkylningar kan alla drabbas av och jag hoppas att det “bara” är förkylningen som ställt till det och inget annat.

För den som undrar så har jag naturligtvis inte hört något från Gunnar Axén angående mitt mail jag skickade till honom för en vecka sedan. Självklart, för något tillfredsställande svar räknar jag inte med att han har att ge mig, trots löftet att “ingen kommer att ställas på bar backe”.

Hej Gunnar,
(Kopia skickad till övriga bakom debattartikeln publicerad på Aftonbladet den 18/9)

Jag ställde häromdagen en fråga som en kommentar på din blogg, men eftersom du ytterst sällan publicerar kommentarer (och inte heller min) ber jag dig besvara min fråga via mail istället.

Ni säger på Aftonbladets debattsida att den som är för sjuk för att delta i er kommande arbetslivsinriktade rehabilitering kommer att vara berättigade till sjukpeng.

Min fråga är då vad som händer med alla oss som kommer från tidbegränsad sjukersättning? Eftersom sjukpeng baseras på SGI och alla som haft sjukersättning har 0 kronor i SGI så har vi enligt dagens regelsystem inte rätt till sjukpeng, så vad kommer vår ersättning att bli eller baseras på?

Någon svarade mig att SGIn efter 3 månader räknas upp till a-kassenivån före sjukdomen. Är detta sant? Jag antar i så fall att det förutsätter att man orkar delta i programmet i 3 månader? Vad händer annars och vad skall man leva på de första 3 månaderna?

Tacksam för enkelt och rakt svar! Ni säger i debattartikeln att ni är tydliga med att ingen kommer att ställas på bar backe. Nu behöver jag veta i kronor vad jag kommer att ha i plånboken om mindre än 5 månader när mina 18 månaders förlängning är slut!

(mitt namn)

(Som personligen kan vittna om att rehabiliteringsgarantin inte fungerar. Berättar gärna mer om detta för den av er som är villig att lära något om verkligheten)