DittochDatt bloggen

Lyssnade precis på Korseld på Aftonbladet TV med Sven-Otto Littorin och ovanstående fras slog mig.

Jag vill arbeta och tror att jag skulle kunna arbeta på deltid under rätt förutsättningar. Frågar man en arbetsgivare är jag inte lika säker på att de skulle hålla med om att jag “kan” arbeta (eftersom de inte kan (eller vill) ge mig de förutsättningar jag skulle behöva för att det skulle kunna funka).

Frågan är vad FKs bedömning blir då? “Kan” jag arbeta - eller inte - om arbetsgivarnas synpunkt är att jag inte kan? Vem vill anställa mig? Har jag juridiskt rätt till sjukpeng eller inte? Jag vet inte?

Jag går för tillfället på utredning hos en psykolog för att försöka reda ut orsaken och förhoppningsvis hitta någon lösning på mina kognitiva problem. Det känns väldigt bra att någon äntligen tar “hela mig” på allvar och försöker hitta sätt att komma vidare.
Förra veckan gjorde jag “psykologernas intelligenstest” (nåja, det heter inte så, men är det test psykologerna använder för att mäta kognitiva förmågor). Resultatet visade att jag låg klart över medel jämfört med en frisk kontrollgrupp. Glädjande, men ack så frustrerande!

Varför kan jag inte hitta sätt att fungera i vardagen, så att jag kan använda denna kapacitet som finns där hos mig någonstans till något nyttigt? Jobbet har alltid varit otroligt viktigt för mig och jag känner mig allt annat än “intelligent” och nyttig just nu!

Efter några dagar inne i trötthetsdimman är det nu dags att rycka upp sig lite igen. Snart är det påsk, det skall handlas, städas och påskpyntas. Dessutom behöver jag åka in till stan med min dotter som måste ha nya kläder inför en dansuppvisning hon skall ha. Allt detta har blivit skjutet på den här veckan, så nu är det dags för nya tag och ett glatt humör

Idag vaknade jag nästan helt utan huvudvärk eller annan smärta. Jag har inte ens behövt börja dagen med en värktablett.

Det är inte klokt vad glad man kan känna sig över en sak som för friska människor antagligen är en självklarhet!
Nu måste jag passa på att greja en massa som inte blir gjort i vanliga fall tills tröttheten och huvudvärken slår till igen.

Tillbaka efter helgens korta skidsemester. Nåja, för mig blev det inga skidor p g a kroppens starka protester. Att sitta vid en grillplats och vara eldvakt var däremot helt okej det med. Skönt att komma iväg ett par dagar.

På lång sikt tror jag sådana här semestrar är väldigt bra för välmåendet, men på kort sikt ger de tyvärr alltid bakslag. När jag kom hem hade jag en del personliga meddelanden som väntade på åtgärd, främst via Resurs nätverket. Verkligen jättekul, men tyvärr klarar inte huvudet dessa sociala aktiviteter just nu. Hoppas därför via denna bloggpost att dom som inte fått något svar, eller bara ett kort “oartigt” svar förstår att jag är jätteglad för era mail och engagemang och jag hoppas kunna återkomma till er någon av de närmaste dagarna.

Just nu lider jag av allvarlig beslutsångest. Två saker att välja mellan är en för mycket. Även beslut som att svara eller inte svara är för svårt. Eftersom beslutet att svara även innebär en massa beslut om VAD man skall svara så blir beslutet ett ickebeslut.

Jag återkommer till er kära vänner, och skulle jag missa någon i förvirringen så tveka inte att höra av er igen. Det är inte av elakhet eller nonchalans jag inte svarat.

Till slut, hittade denna video skapad av en medlem i Resurs. Varsågoda, så här känner sjuka för Alliansen:

Hitta fler videor liknande denna på RESURS

Så har jag bestämt mig för att pausa utvecklingen av DittochDatt. Åtminstone ett tag.

Att få folk att engagera sig i sajten har varit betydligt svårare än jag trodde och nu har Resurs startat ett socialt nätverk som kommer att fylla många av de funktioner som var meningen med DittochDatt. Därmed blir inte behovet så stort. Sidan och möjligheten att bli medlem kommer att finnas kvar. Och som medlem har du fortfarande möjlighet att publicera artiklar för att skapa opinion.

Egentligen är det ju skönt att nätverket på Resurs verkar ha tagit bra fart, det är ju det här jag har velat hela tiden! Men lite förvånad blev jag ändå över mina känslor, jag hade så gärna velat att min sida hade varit den som kunde fylla den funktionen…

Nåja, egentligen är nog detta bra. Som sagt, huvudsaken är ju att vi hittar en knytpunkt att samlas på och att jag själv skulle kunnat utveckla, underhålla, fylla med information och dessutom “ragga medlemmar” hade varit en fullkomlig omöjlighet. Jag känner redan att det blivit för mycket, även om det varit väldigt roligt också.

Som sagt, bli gärna medlem för att publicera artiklar om ni vill. Sidan fyller ingen mening utan någon som fyller den med information. Jag tror att denna sida så småningom kommer att kunna hitta sin nich också. Men för ett större socialt nätverk för oss sjuka skall ni istället besöka resurs.ning.com

Själv tar jag en mycket välbehövlig paus ett gäng dagar. Kramar från en med trött kropp och hjärna!

I år skall jag göra högskoleprovet. Känner att jag måste ha lite olika trådar ute nu när framtiden är så oviss. Om jag bara har en bra dag när det skall göras tycker jag faktiskt att sådana tester är väldigt kul. Jag har gjort det en gång tidigare för ca 14 år sedan då gick det riktigt bra. Om det kommer att gå lika bra, eller t o m bättre denna gången är svårt att veta. Det är ganska mentalt tröttsamt och provdagen är lång. Nu när jag dessutom återigen blivit helt sjukskriven är ju förutsättningarna naturligtvis inte de bästa, men jag får väl börja öva och förbereda mig på gamla prov så jag får lite uppfräschning på hur det funkar innan jag skall dit.

Och här kommer då nästa banner:

Nu är det dags att stänga av datorn för idag och fredagsmysa resten av kvällen med familjen. Vi börjar vid Let’s Dance. Nåja, åtminstone med tjejerna i familjen eftersom mannen i huset inte riktigt kan se nöjet i Let’s Dance.

Ha en trevlig fredagskväll!