Igår blev jag officiellt “överlämnad” från Försäkringskassans till Arbetsförmedlingens försorg.
Jag var i och för sig i för dåligt skick för att vare sig köra bil eller ta mig dit med buss, så min man fick ta sig från jobbet för att agera chaufför och ledsagare. Dygnet härefter har bestått av 14 timmars sömn och 10 timmars “dvala”, men vad gör väl det? Ändamålen helgar medlen och jag är nu en del i Axén & Co’s lyckade satsning på att sänka sjuktalen .
Undrar varför jag inte jublar???
Idag den 1 februari 2010 är jag utförsäkrad, eller omförsäkrad som Alliansen väljer att kalla det. Inte för att jag blivit frisk eller ifrågasatt av Försäkringskassan, utan för att mina dagar är slut, precis som Alexandras.
Till vad? Tja, inte vet jag (och det känns som att eftersom det gäller mig så borde jag ha rätt att veta)…
Jag har inte haft något överlämningssamtal mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ännu. D v s det samtal man skall ha långt innan man utförsäkras, för att man skall veta vad som gäller och ha rätt att tänka igenom och säga ja, eller nej. Åtminstone tror jag det var så det var tänkt… Vems fel det är? Inte vet jag, men min handläggare säger att hon inte har fått några tider tilldelat sig från Arbetsförmedlingen. Gissar att de har häcken full och vems fel är det? Tja, vem stiftar brådstörtade lagar som skall genomföras helst igår?
Brukligt är att man första dagen man är utanför sjukförsäkringen uppsöker arbetsförmedlingen, annars riskerar man att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst, något som man är otroligt beroende av att ha som sjuk. Förra veckan sa visserligen min handläggare (som faktiskt försöker vara förstående) att jag inte behöver gå dit idag utan kan vänta på att vi har vårt överlämningssamtal, men hur skulle jag våga lita på det? Jag litar inte på någonting längre och har försökt nå henne för att få detta skriftligt, men hon är på möte. Annars måste jag hasta in till AF idag.
Jag har försökt få besked om jag över huvudtaget har rätt till någon ersättning i form av aktivitetsstöd eftersom jag även fått ett avgångsvederlag. Mer om detta här. I höstas ringde jag runt alla instanser som finns, flera gånger och fick beskedet att jag INTE kommer att ha rätt till aktivitetsstöd. Regeringen har ju dock lovat att alla som utförsäkras skall få det. Det är ju enligt dem ingen utförsäkring utan en omförsäkring… Så jag ringde upp till en sakkunnig på regeringskansliet före jul och förklarade min situation. Han och väldigt många andra hade visserligen julledigt (hur de nu hade tid med det den 21/12 när AF och FK säkert slet som små djur för att försöka få igenom hastbesluten). Jodå, han tyckte att jag borde ha rätt till aktivitetsstöd, men hänvisade tillbaka till FK och bad mig söka någon som var expert på aktivitetsstöd. Jag ringde FK igen och gissa vad, de hänvisade till arbetsförmedlingen. Ringde AF och gissa vad… De hänvisade tillbaka till Försäkringskassan!!!!!!!!!
Så, idag är jag utförsäkrad. Nu har jag tre månader på mig att bli frisk och arbetsför efter 7 års sjukdom i deras magnifika program. Frågan är bara hur man skall hinna bli frisk och arbetsför om man inte ens hinner komma dit? Vad jag fått för rehabilitering för att hjälpa mig förbereda mig inför detta? Ingenting utöver vad som erbjöds mig tidigare (vilket är lika med ingenting då också). Rehabiliteringen i kedjan vet jag alltså heller inget om hur den ser ut…
Om mitt strul med rehabiliteringskedjan räcker med ovanstående erfarenheter? Nej, det visar sig även att de studier jag påbörjat på 50% vid sidan om min sjukersättning kan jag inte fortsätta med om jag inte blir fullt frisk och lyckas öka studietakten till 100%. Man får nämligen inte studera på deltid parallellt med sjukpenning! Så, om tre månader är jag antingen 100% sjuk eller 100% frisk, men att utnyttja min restkapacitet till studier det jag orkar, nej det får jag inte.
Snacka om binärt förhållande!
Det talas mycket (men inte tillräckligt) om sjukförsäkringen i media just nu.
Igår tog Dina Frågor i SVT upp vad som händer om man blir långtidssjuk. Bra, men tyvärr bristfälligt som alltid när det krångliga regelsystemet runt sjukförsäkringen tas upp. Bl a talades om vikten av kollektivavtal och de sjukförsäkringar som finns i dessa, vilket kan vara en stor trygghet för långtidssjuka. Vad som däremot inte togs upp tillräckligt är konsekvenserna av den bortre gräns som regeringen nu satt upp för sjukförsäkringen. De som passerar max dagarna för sjukförsäkringen måste in i Arbetslöshetsförsäkringen istället. Eftersom de då slutar omfattas av sjukförsäkringen är det mycket stor risk att de under tiden i arbetsmarknadsprogram förlorar sin rätt till denna tilläggsförsäkring. Därmed kanske de för all framtid (beroende på hur långvarig deras sjukdom blir) förlorar åtskilliga tusenlappar varje månad för resten av sitt liv i och med denna förändring.
I dag tog radioprogrammet Plånboken upp situationen som utförsäkrade 54000 sjuka ställs inför nästa år. Där förklarar socialförsäkringsministern öppet att socialbidrag kan bli en lösning för denna utsatta grupp. Socialbidrag ges dock först när hushållets gemensamma inkomst ligger under deras norm, samt efter att alla eventuella tillgångar som hus, bil, sparande till barnen förbrukats. Dessförinnan är det 0kr i ersättning som gäller för sjuka människor, även om t o m Försäkringskassan accepterar att de saknar all typ av arbetsförmåga p g a sjukdom!
Regeringens egna utredare konstaterar nu att Sveriges regler för att få ersättning från sjukförsäkringen är hårdast i hela OECD!
Petter Odmark har studerat olika sjukförsäkringssystem i världen för att ha något att jämföra med. Han har inte hittat något.
– De flesta har formuleringar i stil med ”man kan förutse att tillståndet kommer att vara i några år”. Jag har aldrig stött på så extremt hårda kriterier som Sverige har, säger han.
Till alla friska som eventuellt läser här: Ta in och förstå detta! Det är mycket värre ställt med sjukförsäkringen i Sverige och det kaos som regeringen skapat än vad ni tror!
Till sist en förklaring: Jag känner att jag svamlar mycket och har svårt att förklara på ett bra sätt just nu så jag hoppas inte mitt inlägg blir för svårt att förstå. Det är nämligen MYCKET VIKTIGT och därför postar jag det nu. Mitt svammel får ni på köpet 
Den 15 december fattar regeringen beslutet som sannolikt innebär att jag förlorar all ersättning fr o m 1 februari. Om jag inte får igenom varaktig sjukersättning kommer jag under lång tid, betydligt mer än 3 månader, att bli helt utan inkomst. Detta trots att Försäkringskassan inte ifrågasätter den arbetsnedsättning jag i dagsläget har ersättning för. Därefter innebär detta ett beslut som för all överskådlig framtid kommer att sänka min tryggade inkomst från en “rimlig” nivå, till en nivå som inte går att leva på. Jag kommer även att förlora min ersättning från Alecta eftersom det uppstår ett långt glapp där jag inte omfattas av sjukförsäkringen längre.
Dessa beslut som fattas den 15 december skall sedan gälla fr o m 1 januari. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och A-kassorna kommer att ha väldigt mycket jobb med att få in de nya rutinerna som inte ens är fullt kända för dem i dagsläget och det MÅSTE funka redan dag 1 eftersom det är många människor med väldigt små marginaler som berörs. Ingen jul- och nyårsledighet för dessa instanser antar jag?
Alternativet hade naturligtvis varit att skjuta fram beslutet och hitta på något bättre, men det skulle istället innebära att hela 16000 människor definitivt kommer att bli utförsäkrade och inkomstlösa redan den 1 januari. Därefter kommer antalet utförsäkrade att ökas på med ett antal tusen varje månad. Sådana är nämligen dagens regler. De nya reglerna är bara till för att mildra dessa effekter. (Men Sverige kommer i statistiken att bli mycket friskare! Ohälsotalen kommer nämligen att sjunka markant när alla dessa tusentals sjuka människor blir utkastade ur sjukförsäkringen).
När Reinfeldt talar om regeringsduglighet är det därför ett skämt och fiasko!
Horisonten har idag ett väldigt bra inlägg om hur dagens sjukförsäkring fungerar.
Fick precis ännu ett knytnävsslag angående regeringens utförsäkringskatastrof.
I somras blev jag uppsagd med avgångsvederlag från mitt företag. Nu har A-kassan räknat ut min karens och den sträcker sig LÅÅÅNGT fram i tiden eftersom de baserar hur lång karensen blir på den mindre än halvtidslön jag orkat jobba ihop det senaste året.
Jag har hela tiden utgått från att jag åtminstone skall få aktivitetsstöd som regeringen lovat nu när jag blir utförsäkrad fr o m 1 februari 2010, men efter många samtal visade det sig alltså att
AKTIVITETSSTÖD KAN INTE UTBETALAS INNAN MAN HAR RÄTT TILL A-KASSA! Inte ens i detta fall där jag blir utförsäkrad ur sjukförsäkringen!!!!
Jag kommer alltså inte ens att få minimibeloppet på 223 kr/dag!!!!
Vad gör jag??? Just nu vill jag bara gråta!
Upptäckte precis att Resurs.ning.com har nått upp till 500 medlemmar idag.
Grattis!
Samtidigt uppmanar Jenny, grundare till Resurs på Resursbloggen till Solidaritetsuppror för sjuka och utförsäkrade.
Underbart! Jag är med, är du?
