Kommentarer till DittochDatt bloggen

Kommentarer till Rehabiliteringskedjan - ur mitt perspektiv av Gia

Gia — Wed, 09 Nov 2011 18:06:54 +0000

Jag hoppas att det är okej jag använder mig av det du skriver om i din blogg, jag gör nämligen en studie om samverkan mellan arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialtjänsten. En lite utvädering av den nya sjukförsäkringsreformen. Tack för din blogg.

Kommentarer till Rehabiliteringskedjan - ur mitt perspektiv av Maria Mohlin

Maria Mohlin — Tue, 05 Apr 2011 18:38:41 +0000

Hejsan! Jag har läst din historia och har även vänner som råkat ut för liknande saker. Jag har i två år lovat mig själv att göra något.
Nu har jag precis startat en webbplats som ska samla de utförsäkrades egna historier. Jag vore jätteglad om du och fler ville del med er av era öden.
Sajten finns på http://www.forsakringskassanforstordemittliv.com

MVH Maria Mohlin.

Kommentarer till Hägglund talar om enskilda fall av gynteri

gynteri — Thu, 10 Feb 2011 10:21:43 +0000

Se där! Där har vi beviset. Någon på FK leker Gud, sorterar ut vilka som ska få “leva” så att makthavarna får en polerad yta att visa upp. En stråkorkester med “rehabiliterade” sjuka i någon av FK:s foajeer är väl det enda som fattas?

Kommentarer till Omförsäkrad - vad är det? av EvaLena

EvaLena — Mon, 24 Jan 2011 14:39:47 +0000

Haha! Ja det var ju rätt typiskt.

Men regeringen envisas ju med att använda ordet omförsäkrad så då får de väl lära “Hanna” vad det betyder.

Eller folk kanske kan sätta upp samma attityd och säga “Omförsäkrad? Nu förstod jag faktiskt inte alls. Försök att säga samma sak med andra ord.”

Undrar om det skulle funka…

Kommentarer till Omförsäkrad - vad är det? av Jenny

Jenny — Sat, 22 Jan 2011 23:56:53 +0000

Haha, jadu, bara, bara skit.

Kommentarer till Omförsäkrad - vad är det? av Kristallina

Kristallina — Wed, 19 Jan 2011 20:05:26 +0000

Det var dagens roligaste. Tror man ska spara det och skicka till varenda politiker som använder ordet “omförsäkring”.
Har så ont just nu att jag inte skriver nånting men här fick jag bara kommentera.
Kram på dig!

Kommentarer till Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt… av Dittodattan

Dittodattan — Wed, 19 Jan 2011 07:50:06 +0000

Åh, Jenny, jag lider med dig och det är precis det jag menar i min kommentar här ovan: Att det finns de (bl a du) som är i större behov av hjälp än vad jag är. I ditt fall då ekonomisk trygghet. Jag hoppas att bådas vår framtid blir ljusare än vad det ser ut som just nu och önskar så infernaliskt att jag kunde hjälpa dig och andra på något sätt.
Ta hand om dig så gott det går! Jättekram!

Kommentarer till Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt… av Jenny

Jenny — Tue, 18 Jan 2011 23:58:16 +0000

Vill bara sända en stor, stor kram. Läser och bara… suckar. Min 75% går ut om ett par veckor, min läkare har slutat och kroppen är ungefär inte alls med just nu (gissa varför). Nya remisser skickades innan läkaren slutade bara för att ha något att göra men fortfarande står de på VC som spån och kliar sig i huvudet, åtta år senare. Pust. Praktiken från AF går egentligen bra, om man bortser från att jag inte ens är där 10 timmar i veckan (25 % praktik plus sjukdagar blir inte mycket kvar) men när sjukskrivningen snart tar slut ska jag klara 100 %, och gör jag inte det har AF sagt att ja då står jag ju inte till marknadens förfogande och de skriver ut mig. Just nu känner jag lite som du, är det värt alla dessa tårar, skrik, stångad panna, suckar och hopplöshet (förutom kostnaden för mediciner som inte gör nytta, och läkarbesök!). Jag önskar att jag kunde säga att det är värt det. Jag önskar också att jag kunde säga att jag skiter i det. Faktum är dock att om jag skiter i det har vi inte råd att ens bo kvar i vår sunkiga lilla tvåa, och CSN blir väldigt arga på mig… Och kämpar jag vidare - ja jag vet faktiskt inte hur - så är det inte värt alla sömnlösa nätter och slöseri med tid, pengar och ork heller. Jag har bråkat och kämpat så många år för… ingenting. Fast jag tycks ju inte ha något val.
Jag hoppas att din framtid ser ljusare ut än min!

Kommentarer till Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt… av Dittodattan

Dittodattan — Thu, 13 Jan 2011 09:44:49 +0000

@EvaLena: Just det du nämner, att man känner att det går ut över familjen, är det som tär mest. Det händer att jag får tillfälliga tankar om att skaffa mig billigaste möjliga ruckel och leva som eremit och bara ägna mig åt att kämpa åt idiotreglerna tills det löst sig. Men jag vet ju att det inte kommer att lösa sig i brådrasket. Det skulle naturligtvis inte vara en lösning utan ta knäcken psykiskt på mig att ge upp familjen på detta “uppdrag”. Det värsta är ju att man känner att de blir lidande oavsett om man ger upp eller kämpar kvar! Det är en omöjlig situation. Det borde räcka som belastning för barnen att de har en sjuk mamma som inte orkar lika mycket som andra friska gör ens i vanliga fall. Kram! (P.S Jag läser alltid din blogg. Den ger mig energi, men jag orkar inte alltid kommentera tyvärr.)
@Kristallina: Det tär verkligen på krafterna att fortsätta kämpa. Samtidigt är vetskapen att alla inte orkar ytterligare en drivkraft för mig att fortsätta. De som inte orkar är ju till stor del de som egentligen verkligen behöver stödet ÄNNU MER och det gör mig frustrerad att dessa människor som lider så mycket istället blir en siffra i den fina statistiken som visar hur många som “blivit hjälpta”! Det gör mig rosenrasande och ger mig lite extrakraft att kämpa!

Kommentarer till Konsten att inte stånga sitt huvud blodigt… av Kristallina

Kristallina — Wed, 12 Jan 2011 18:16:41 +0000

Vet inte vad jag ska säga. Jag önskade att de flesta skulle orka kämpa så länge och mycket som du har gjort. Samtidigt vet jag inte om jag hade orkat själv.
Den energin som går åt för att kämpa behöver man egentligen för att få ett så bra liv som möjligt med alla de begränsningar de sjuka har.

Annars tycker jag som EvaLena som skrev här tidigare.
Styrkekram!