Nu har Socialstyrelsen gått ut med definition på vad “allvarligt sjuk” innebär för att man skall kunna få vara sjukskriven mer än 364 dagar:

Socialstyrelsen slår fast fem kriterier för allvarlig sjukdom eller skada:

Ett väl avgränsat sjukdomstillstånd eller skada, som förväntas kvarstå i minst sex månader trots adekvat vård och behandling

samt
Mycket omfattande funktionsnedsättning, så att man behöver hjälp med t ex att äta, sköta personlig hygien och förflyttning

eller
Betydande funktionsnedsättning som utgör stora aktivitetsbegränsningar och med sannolik risk för omfattande försämring, i riktning mot vad som anges i punkt 2

eller
Efter minst sex månaders sjukdom/skada, fortsatt behov av omfattande och krävande vård och behandling. Med ”omfattande” avses behandling som är frekvent, medför långvarig vård vid vårdinrättning eller på annat sätt utgör ett stort engagemang för sjukvården. Med ”krävande” avses att behandlingen, bl.a. i form av biverkningar, medför betydande funktionsnedsättning för patienten

eller
Betydande risk för död inom 5 år
Några exempel på sjukdomar/skador som är allvarliga enligt dessa kriterier är maligna tumörsjukdomar, svår HIV/AIDS, psykiska sjukdomar som schizofreni, svåra tvångssyndrom och svår ätstörning, kronisk njursvikt med dialysbehov och svår hjärtsvikt.

För att de som inryms inom ovanstående kategorier inte skall komma alltför lättvindigt undan lägger socialstyrelsen även till ett par brasklappar:

Det kan hända att någon av dessa sjukdomar längre fram inte längre betraktas som allvarliga, om nya behandlingsmetoder gör att sjukdomen får mindre allvarliga konsekvenser.

samt

Alla individer som har någon av ovanstående diagnoser behöver dock inte sakna arbetsförmåga. En mängd faktorer kopplade till miljö, hälso- och sjukvård och individens personliga förutsättningar avgör hur begränsande allvarlig sjukdom/skada är i det enskilda fallet. Varje bedömning görs utifrån den individuella situationen

Vill vi verkligen i 4 år till leva i ett Sverige och med en regering som sätter upp så stränga regler? (Numera de strängaste reglerna bland alla OECD-länder enligt regeringens egen utredare faktiskt)

Jag vill det definitivt inte och för mig är detta valets viktigaste fråga.
En fråga som i grunden handlar om vilket samhälle vi vill bygga för framtiden.

Frågan om vad Pippi skulle göra blir en nyckel eller en dörröppnare som släpper ut ens inre bus, vilja eller längtan. Men det krävs mod för att förverkliga sina innersta drömmar.

Jodå, jag känner mig busig, har en stor vilja och längtan och har också Pippis rastlösa knasighet och grundglädje som bara längtar efter att få komma ut.

Men så inser jag att jag är sjuk, och har ansvar för en familj. Det är inte lätt att plocka ihop de ekonomiska spillrorna efter impulsiva beslut och börja om från misslyckanden när man har en kronisk sjukdom och vacklande hälsa. Det känns t o m dumdristigt och oansvarigt gentemot mina barn att riskera allt för att jag vill vara lite “busig”.

Jag kan inte som jag egentligen skulle vilja prova på det enda där det finns en liten möjlighet för mig att lyckas generera en deltidsinkomst - att starta eget. Eftersom jag aldrig kommer att orka mer än deltid innebär ett sådant beslut att jag kommer att förlora, eller drastiskt sänka den SGI jag har kvar. P g a sjukdomen kommer jag sedan aldrig kunna återställa min SGI igen. Ett försök är därmed detsamma som att frivilligt sänka och framigenom alltid försöka leva på deltidslön, alternativt sjukpenning baserad på deltidslön. Att satsa på eget innebär också att jag utförsäkras ur min kollektivavtalade sjukförsäkring och då förlorar tusenlappar varje månad för all framtid fram till 65 års åldern.

Nej, till alla som ansvarar för sjukförsäkringsreglerna säger jag därför: Ge mig och alla andra sjuka en livlina i form av ekonomisk grundtrygghet och jag skall med stor livsglädje testa mina möjligheter och ge mig ut i bungy jump i livet vid de tillfällen och så länge jag bara orkar!

Att ta grundtryggheten ifrån oss gör att vi måste försöka hålla oss fast vid det vi har med näbbar och klor och Pippi i mig blir deprimerad och bitter!

Jippiiii!!!! Lyckad reform!!!!

Nej, detta inlägg handlar om Axéns kärlek till kommunistdiktaturen Kinas sätt att hantera information och media. CENSURERA och FÖRNEKA! Idel lovord bland kommentarerna, trots sjukas desperata försök att göra sig hörda hos Axén.

Bland annat anordnade Resurs en debattkväll i förra veckan, där både opposition och allianspartierna var inbjudna, men fick nej från samtliga företrädare för alliansen. De vill helt enkelt inte möta de sjuka eftersom det blir omöjligt för dem att vidmakthålla illusionen om en lyckad reform som syftar till att hjälpa sjuka om de konfronteras direkt med oss sjuka.

I ren frustration var jag på vippen att skicka iväg kommentaren “Du är så djävla feg”, men hejdade mig i sista sekund eftersom jag insåg hur barnslig och låg en sådan reaktion faktiskt är. I längden skulle det bara kännas dåligt för min egen självkänsla och heder. Ändå är det så han får mig att känna och jag är säker på att han får ganska många frustrerade kommentarer av den typen nu för tiden.

På Resurs läste jag häromdagen det här inlägget:

Talade för en stund sedan med en god vän som sitter tvångsomhändertagen på psyk sedan 1-2 år tillbaka (krigspsykos mm.). Nu har FK fått för sig att han skall förklaras som fullt arbetsför och därför inte skall ha rätt till någon fortsatt ersättning från sjukförsäkringen. Alla andra myndigheter däremot anser att han är så sjuk att han måste hållas inspärrad på obestämd tid.

Med tanke på den ilska Axén väcker hos alla frustrerade negligerade sjuka ute i landet hoppas jag att han omges av minst 5 livvakter varthän han går. Desperata människor riskerar nämligen att utföra desperata handlingar, framför allt om de är psykiskt instabila redan innan.

Som ni märkt är jag en verklig “periodare” vad gäller bloggandet. Men det beslut jag tvingades fatta nu efter ALI fick igång min kamplust igen. Får se om jag orkar hålla igång gnistan fram till valet. Långtidssjuka människor kommer helt enkelt att gå under både ekonomiskt, socialt och psykiskt om det blir en mandatperiod till med en moderatledd regering!

Jag har haft turen att träffa en mycket trevlig och förstående handläggare, men vad hjälper det när de inte har tid och resurser att hinna hjälpa? (Jag skulle bli kallad till arbetspsykolog, men det har inte hunnits med under dessa tre månader!!!) Eller när ersättningssystemet de har att gå på efter ALI i form av aktivitetsstöd inte tillåter något annat än 100% frisk eller 100% sjuk?

Jo, man kan få aktivitetsstöd på deltid, men bara om man har sjukersättning - inte sjukpenning - övriga tiden.
Precis som det där med studier - det går inte heller att kombinera med sjukpenning.

För den som inte vet så är sjukersättning detsamma som den av regeringen och Cristina Husmark-Pehrsson så förskräckliga ersättningsformen som “förtidspensionerade 140 människor om dagen” och som lämnade människor i utanförskap och var saklig grund för uppsägning! (Nej Christina, ifall du inte vet detta så var tidsbegränsad sjukersättning INTE saklig grund för uppsägning, vilket man som Socialförsäkringsminister borde ha koll på.)

Denna förhatliga ersättningsformen “tidsbegränsad sjukersättning” tog då regeringen helt sonika bort. Detta helt utan att tänka på konsekvenserna för oss som så gärna vill göra något, men inte kan klara av ett reguljärt arbete med fasta tider och absolut inte på heltid!

Så vad får då detta för följder för mig? Jo, eftersom jag fått avslag på min ansökan om varaktig sjukersättning på 50% (eftersom något mirakel kanske ger mig tillbaka en 100% arbetsförmåga om 15-20 år och det därmed inte helt säkert är livslångt) så har jag nu att välja på att gå in i ett arbetsmarknadspolitiskt program på 100%, eller söka sjukpenning på 100%.

Reglerna runt sjukpenningen innebär att jag inte har rätt att fortsätta med några distansstudier på 50%, trots att det är den enda sak jag för närvarande skulle kunna klara, med tanke på att det kan göras hemifrån vid de tillfällen jag mår bättre! Av samma skäl är det också uteslutet för mig att försöka bygga upp någon typ av verksamhet på deltid, vilket är min allra största dröm och hopp om att någonsin komma tillbaka till ett så normalt liv som möjligt!

Efter samtalet igår med min handläggare på AF så berättade han att han i sin slutrapport kommer att rekommendera att jag återgår och får fortsatt rehabilitering inom sjukförsäkringen istället. Försäkringskassan har dock tydligen klargjort för AF att de bara ser denna rapport som ett komplement till läkarutlåtandet och inte har någon som helst avgörande betydelse för om de godkänner en ansökan om sjukpenning eller ej. De kommer alltså fortsätta att fatta sina egna beslut, även om AF klart och tydligt anser att en person helt saknar arbetsförmåga. Människor kommer fortsätta ramla mellan stolarna!

Aldrig någonsin förut har jag känt mig mer lämnad i sticket och i utanförskap! Istället för 50% sjukersättning får jag nu hoppas på 100% sjukpenning och 100% passivitet!

Tack för det regeringen!

Det har dock hänt en hel del senaste månaden och jag planerar att komma med en längre uppdatering inom de närmaste dagarna där jag bl a tänker berätta om mina planer för efterföljaren till det här bloggprojektet och Dittochdatt. För det finns inte en chans att jag tänker lämna cyberspace helt ifred

Kort har det med mina sedan länge pågående planer om att starta eget och min naiva dröm om att bli rik, inte för egen vinning skull utan för att kunna göra gott och skänka till andra. Jag har insett att jag faktiskt inte behöver bli rik för att göra gott… Mer vill jag inte berätta förrän jag pratat med jurist och revisor, vilket jag planerar att göra på torsdag. Jag tror dock stenhårt på denna idé och tror den kan bli väldigt framgångsrik och därmed ge mig stora möjligheter att hjälpa människor som har det svårt.

Regeringen och deras absurda lögner får jag se om jag orkar kommentera. Jag måste för tillfället försöka fokusera på inspiration och positivt tänkande om mina idéer skall kunna bli verklighet. Att läsa om alliansen och besöka Resurs gör mig tyvärr bara deprimerad och arg!

Detta skrev Veronica Palm igår:

Nu står det alltså klart att inte ens de mest sjuka kunde få sin ansökan om förlängd sjukpenning prövad. Reglerna trädde i kraft så kort efter beslut att de 15 700 personer som utförsäkrades vid årsskiftet inte kunde prövas för att få en förlängning. Dessutom fanns det redan hundratals ansökningar inne som överhuvudtaget inte behandlades. Löftet om individuella prövningar klingar falskt.

Så här skriver Gunnar Axén idag:

För de vars hälsa eller andra förutsättningar sätter stopp för rehabiliteringsarbetet finns fortfarande en möjlighet till förlängd sjukpenning eller förtidspension.

Herr Axén fortsätter sin vana trogen fortsätter att rabbla upp samma gamla mantran han brukar använda “långa passiva sjukskrivningar” = Sossepolitik “tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser”=Moderat “å-vad-vi-är-duktiga”-politik. Bevisligen är det alltså också lögner som man kan se i hans senaste alster.

Genom den största satsningen som någonsin gjorts för långtidssjukskrivna får de nu ta del av individuellt anpassad rehabilitering med utgångspunkt i varje enskild persons möjligheter och hälsa.

Jo minsann, mina 20 minuters överlämningssamtal en vecka in i utförsäkringen och mitt första kartläggningssamtal som jag skall på imorgon, mer än halvtid in i “programmet” är verkligen en stor satsning som kommer att göra mig mycket friskare!

Visst, till Axéns och Moderaternas försvar så var det säkert inte så här de tänkt sig att det skulle fungera, men att det blivit som det blivit kan ju bero på att de faktiskt inte tänkt igenom så mycket alls innan de genomförde experimentet med oss sjukskrivna.

Vad som är fegt är att de vägrar att ens erkänna att saker är fel och att sjuka människor drabbas orimligt hårt av deras misstag! Det är som sagt fegt! Fegt, FEGT, FEEEGT!

Men till alla er som fortfarande är friska där ute i landet: Ni behöver inte oroa er, ni kan ju alltid söka socialbidrag om ni skulle ha oturen att drabbas av långvarig sjukdom!

Jag tror regeringen kommer le i mjugg när de sjuka försöker komma tillbaka till sjukförsäkringen efter ALI.
“Ha, ha, trodde du att du skulle få hjälp? Nu lurade vi dig allt! Nu är du friskförklarad, eftersom du har accepterat deltagande i ALI!”

Jag säger det igen: Friska svenskar kan inte fullt ut förstå omfattningen av den skandal denna nya sjukförsäkring är och allianspartiernas tystnad och stöd för denna politik gör mig illamående!

På torsdag har jag tjatat mig till en första kartläggning med en ny handläggare på AF, annars skulle jag fått väntat ännu längre. En och en halv månad av programmet har gått och min “utredning” har fortfarande inte påbörjats.

Undrar om det är bra eller dåligt att inget händer? Äh, det är nog strunt samma! FK vänder det emot mig i alla fall. Paranoid? Självklart!

Först lite positiva nyheter:
1. Jag blev berättigad till aktivitetsstöd vilket jag ju tidigare har varit mycket osäker på om jag skulle få.

2. Eftersom jag tidigare även varit 50% friskskriven av FK och jag nu blev inskriven på 100% på ALI så tillhör jag faktiskt, hör och häpna, de som Littorin stolt pratat om, d v s de som får (tillfälligt) högre ersättning.

3. “Arbetsbelastningen” i introduktionsprogrammet har varit helt klart hanterbar. Närmare bestämt så har jag ännu inte blivit kallad till något möte alls med min blivande handläggare på AF. De har inte tid…
Det enda jag hitintills varit på var ett synnerligen meningslöst “överlämningsmöte” mellan FK och AF.

Nu till det som känns mindre roligt i experimentverkstaden:

1. Jag har inte fått några pengar alls ännu. Det har kommit papper från FK där jag skall intyga min närvaro i programmet. Problemet var bara att även “anordnaren”, d v s någon på AF skall intyga min närvaro. Eftersom jag inte fått träffa någon så har inte heller någon på AF kunnat skriva på. Så igår ringde jag FK och undrade hur jag skulle göra. Räkningarna för denna månaden är betalda och lönekontot är TOOOOMT!
Nåja, det visade sig att dessa pengar skulle kommit automatiskt första gången och att det blivit något fel (som om något någonsin blir rätt direkt i detta hafsverk?) och hon skulle betala ut pengarna så att jag har dem på fredag. Vi får verkligen hoppas det blir så…
Inför nästa utbetalning måste dock någon från AF skriva på så nu hoppas jag verkligen att jag hinner få en tid inom ett par veckor, annars blir det knapert igen.

2. Min höjda ersättning dessa tre månader tar jag naturligtvis tacksamt emot. Jag är dock förhållandevis lyckligt lottad i att min största ekonomiska oro inte ligger inom de närmsta 3 månaderna, utan för resten av mitt liv eftersom min arbetsoförmåga sannolikt lär bestå för all framtid. Efter samtal med Alecta så fick jag höra att eftersom min anställning upphört har jag 3 månader på mig att “återinsjukna”, därefter försvinner min tilläggsersättning på flera tusenlappar per månad för all framtid.

3. Med tanke på ovanstående och hur nuvarande “program” ser ut på AF känns oron ganska stor för att AF skall sätta mig i något icke alls ansträngande program och FK säga att “nämen, det programmet klarar du ju. Det är ju bara på 1 timme varannan vecka” och därmed säga att jag inte har rätt till sjukpeng efter att mina tre månader tagit slut. Det räcker att de förvägrar mig sjukpeng en vecka till utöver grundmånaderna så har jag sannolikt förlorat många hundratusentals kronor från Alecta totalt sett över tid. Vilken sjuk människa utan möjlighet till egen framtida försörjning anser sig ha råd med det???

Blir det så anser jag det vara stöld!

4. Sist, men inte minst kommer vi till det rent hälsomässiga. Ni som känner mig vet att jag har miljoner planer, men alldeles för liten ork för att genomföra några av dem. Jag började verkligen hoppas på att tillsammans med AF kunna utreda om det fanns något jag kunde få hjälp att pröva (på deltid), men tiden bara går. Dessutom tänkte jag att en rejäl kartläggning, kanske t o m med praktik eller liknande, kunde ge både mig och FK mer information om hur min förmåga verkligen är nedsatt.

Jag vill verkligen hitta ett sätt att kunna (delvis) försörja mig själv genom arbete, men jag mår uruselt av att hela tiden jobba mot klockan och behöva fatta beslut mer utifrån tidsgränser än hur jag mår! En Socialförsäkringsminister med sjuksköterskebakgrund borde förstå dessa enkla samband, men Hans Höghet Reinfeldt har väl gett klara bud vad som gäller. “Att folk kommer i kläm är oundvikligt” (och utan tvekan t o m helt i linje med hans strävan för sin variant av “arbetslinje”).

Ha det nu bra därute i “Föregångslandet Sverige”!

RUT-avdraget verkar ju vara den enda verkligt “kreativa” jobbskapande idén som Alliansen har att komma med så det är väl bara rätt och riktigt att skicka alla med cancer, svår reumatism eller förslitningsskador som städhjälp till hemmen i Danderyd, Lidingö eller Täby? (Eller kanske till att städa bort bajs i trapphus?)

Politikerna får sina hem städade till subvensionerat pris och de sjuka får arbeta ihop till sin försörjning. En lösning helt i linje med alliansens arbetslinje och omstöpning av “välfärdslandet” Sverige!

(För övrigt skall tilläggas att jag faktiskt egentligen inte är kategoriskt emot RUT-avdraget. Det är prioriteringen hos alliansen som är absurd!)

När jag nu läser att nästan 3 av 4 som utförsäkrats får lägre i ersättning så förvånar det mig inte, jag själv tillhör ju utan tvekan den gruppen. (Fick förresten ett preliminärt besked om dagersättning på 223 kr, d v s 177 kr efter skatt som i och för sig inte blir rätt slutsumma för mig, men hur sjutton skall någon kunna leva på 177kr x 21 dagar i månaden??? )

Däremot förvånar det Littorin, eller rättare sagt: Detta är felaktigt enligt honom

De som nu lämnar sjukförsäkringen har fått 75 procent i ersättning. Får man inkomstrelaterad ersättning från a-kassan så får man 80 procent, upp till taket.

Men lille Sven Otto… I den här artikeln i DN visas att endast 13% av alla arbetslösa får ut 80% av sin lön. Diagram från artikeln visas nedan. Det betyder att av alla som har kvar en anställning kan MAX 13% få ut 80% då de utförsäkras och måste infinna sig på arbetsförmedlingen. Jag utgår även ifrån att inga fackliga tilläggsförsäkringar lägger till mellanskillnaden eftersom de sjuka faktiskt inte är arbetslösa och inte får ersättning från A-kassan, utan från F-kassan.

Detta är bara några av många skäl till varför “omförsäkring” är en ekonomisk katastrof för sjuka (som de flesta gånger redan har en ansträngd ekonomi). Ett annat skäl är att kollektivavtalade sjukförsäkringar som de flesta som är eller har varit anställda har fått ut slutar komma i och med att man blir “friskförklarad”. Själv har jag tre månader på mig att återinsjukna, annars mister jag den tilläggsförsäkringen för gott, eftersom jag även mist min anställning.

En undran: Hur kan fler än 1 av 5 stödja och vilja rösta på moderaterna i dagens läge? Kan ens starka friska människor utan empati vilja rösta på och ha sådana här korkade människor till att styra skutan Sverige? De kan ju inte ens räkna och deras slutledningsförmåga ligger lägre än en 5-årings!

I mitt tycke är “nya” moderaterna en klart värre variant av “gamla” moderaterna!!!

Missa inte dagens bloggtips om att de fattigaste 10% har 100kr mindre att leva på nu än år 2002!