En sån soppa…

4 september, 2009

Regeringen har lyssnat på de sjuka står det i aftonbladet idag.

Tja, visst har de sannolikt vid det här laget insett att det var fel tänkt att ta bort den tidsbegränsade sjukersättningen (vilket de naturligtvis aldrig kommer att erkänna). Men att försöka lappa ihop den trasiga sjukförsäkringen till en komplett fungerande lösning för alla långtidssjukskrivna det blir inte lätt. Varken för nuvarande regering eller för en förhoppningsvis annan regering nästa mandatperiod. Allt för många regeländringar kommer att behövas för att se till att ingen hamnar mellan stolarna och lyckas få en dräglig ersättningsnivå eftersom dessa fortfarande baseras på SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och a-kassenivå. Både en rimlig SGI och kvalifikation till a-kassa är sannolikt så gott som omöjligt för de allra flesta långtidssjuka.

Med gällande regler lär dessutom Försäkringskassan fortsätta kasta ut folk på löpande band som nu helt plötsligt simsalabim har arbetsförmåga. Dessa människor får ingen rehabilitering och inte ens det nu föreslagna bristfälliga paketet gäller dem!

Finns miljoner saker att säga men orken är slut. Jag var bara tvungen att kommentera. Tummen ner ger jag i alla fall, men något annat hade jag inte förväntat mig heller. Vad mig beträffar är Moderaterna rökta på livstid. De har gjort bort sig tillräckligt många gånger!

Läs mer: Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Svd

Inte med ett ord nämner Mona oss sjuka

3 september, 2009

Läser i aftonbladet idag en debattartikel av Mona Sahlin.

Hon nämner ökande klyftor, orättvisor och utanförskap men inte med ett ord nämner hon oss sjuka.
Hon talar om arbetslöshet och ungdomar, vilket är en väldigt viktig fråga, men vi som står allra längst ifrån samhället nämns inte alls.

Finns vi inte? Hur skall vi våga lita på att Mona vill “ställa allt tillrätta” för de som är på väg eller redan blivit utförsäkrade om vi inte ens omnämns? Vi tillhör “utanförskapet”, men ibland tror jag att vi anses så mycket utanför att vi inte är värda att tas på allvar av socialdemokraternas partiledning (eller en för svår fråga kanske?).

Jag vet att det finns en hel del socialdemokrater som kämpar för de sjukas rätt och det är ett steg i rätt riktning. MEN, den lag som nu gäller, med en obönhörlig utförsäkring av kanske 99% av alla som inte lyckas bli friska “i tid”, är en rättskandal och i min mening det största kliv iväg från ett välfärdsamhälle som någonsin gjorts i Sverige. Det krävs att partiledaren och stadsministerkandidaten Mona ställer sig upp och tar den frågan i sin mun om hon och socialdemokraterna skall anses tillräckligt trovärdiga.

Jag vill tro på de röd-grönas förmåga att fixa ett bättre system. Sämre än nu kan det ju inte gärna bli. Men, det är en ordentlig soppa att försöka fixa ordning på om man även skall ta hand om dem som redan innan eventuellt kommande regeländringar haft oturen att tappa alla skyddsnät.

Kom igen nu Mona Sahlin! Utan ett klart och tydligt uttalande om vad ni tänker göra och ett fördömande av detta nya system förblir tyvärr min tilltro till socialdemokraternas partiledare ytterst svag.

Bevis på att Gunnar Axén ljuger

31 augusti, 2009

För att försvara borttagandet av den tillfälliga sjukersättningen gick Gunnar Axén för ett tag sedan ut på sin blogg och berättade om att även andra länder har tidsbegränsningar.

“Horisonten” berättar idag om reglerna för sjukersättning i Tyskland.

Själv hittade jag lite intressant beträffande de norska reglerna kring tidsbegränsningar i sjukersättning.

Hjälp oss att gräva så vi kan avslöja Husmarks och Axéns lögner bit för bit.

Varför är jag förvånad?

31 augusti, 2009

Idag chattade Christina Husmark Pehrsson med Aftonbladets läsare om sjukförsäkringsreglerna.

Den människan tycker tydligen inte att reglerna är för hårda och det är självklart att någon med permanent nedsatt arbetsförmåga skall få fortsatt sjukersättning. Problemet är bara vad som klassas som “permanent” och “arbetsförmåga” och vem som skall och kan bedöma det?

Jag som vill tro gott om alla människor och på något sätt hela tiden trott att det bara “råkat bli fel” inser nu allt tydligare att så inte är fallet. Hon är en hemsk, falsk, lögnerska som inte borde fått något förtroende i en regering. Att hon fått det tyder bara på att även regeringen är hemsk, falsk och oärlig! Jag har fullständigt tappat hoppet om någon empati och rättvisa för de “svaga” människorna i samhället idag och det fyller mig med ett raseri som är svårt att hantera.

(Här började jag sväva ut och skriva saker som skrämde mig själv, så jag tog bort det igen).

Jag fick ytterligare en chock idag
Det visade sig att min förlängda sjukersättning på 50% som skulle börja gälla från den 1 augusti, som jag trodde var godkänd och klar inte alls är klar (Jag skrev om det här)! Detta kom fram när jag ringde för att höra var mina sjukersättningspengar för augusti höll hus. Även om min handläggare har tillstyrkt att jag bör få förlängning så saknas tydligen godkännande från ytterligare en handläggare samt det officiella beslutet från ytterligare någon “beslutsfattare”. Jag vet alltså fortfarande inte om jag har någon som helst ersättning i denna månad eller över huvudtaget framöver!!!!!!!!!!!

Dagar som idag gör mig så förtvivlat påmind om hur skör min hälsa är och hur lite som skall till för att jag skall falla långt, långt tillbaka i mitt tillfrisknande.

OM jag någonsin kommer att tillfriskna så inte är det tack vare någon hjälp från FK eller Christina Husmark Pehrsson utan i allra högsta grad trots deras hantering. Just nu känns det som om det vore ett mirakel om man skulle kunna tillfriskna i denna hårda motsträviga miljön.

Hoppas ni andra där ute har det bättre än jag idag!


Andra som skriver om detta:
50 000 svenskar utforsäkras. Är du nöjd nu Christina Husmark Pehrsson
Sjuka måste jobba i Alliansens Sverige
Folket köper inte längre Borglig propaganda
Sjuka måste jobba
Totalt vansinne

Lägesrapport

26 augusti, 2009

Hej på er! Jodå, jag lever än trots min tysthet här på bloggen. Tänkte det var dags för en lägesrapport från mig över vad som hänt de senaste tre veckorna.

Först och främst ett stort tack till er som lämnat kommentarer och en lika stort ursäkta till er vars kommentarer jag inte besvarat. För tillfället har liksom den här bloggen och bloggsurfande legat väldigt långt ner på min “att-göra”-lista.

Trygghetsrådet
Efter mitt misslyckade besök på AF har jag även haft en första tid hos en coach på TRR - eller Trygghetsrådet. Jag gissar att dessa coacher egentligen motsvarar vad en coach på AF skall göra men till skillnad från besöket på AF blev det här en otroligt positiv upplevelse. Jag fick träffa en coach som både jobbat med rehabilitering och haft eget företag tidigare men viktigast av allt - Han var en väldigt positiv och inspirerande människa och för första gången på väldigt länge så var det någon som gav mig hopp!

Till skillnad från alla andra “dysterkvistar” jag mött som anser att eget företag är alldeles för jobbigt för någon som inte har full ork så tyckte han visst att det kunde vara en bra idé. Framför allt tyckte han att det kunde vara bra att ha i bakfickan, både som erfarenhet och ur “imagesynpunkt” om man senare skulle söka andra IT-jobb, och det är ju IT jag vill jobba med.

Hoppet han gav mig gör att jag just nu går på överväxel och nästan inte har tid att tänka på om jag mår dåligt. Visst har jag sämre dagar, men dem skakar jag av mig och “glömmer bort” så fort jag kan.

Pluggar
Jag har också börjat plugga halvfart på distans i objektorienterad programmering med Java och det är jättekul, men ganska lätt än så länge eftersom jag har en hel del programmering i bagaget sedan tidigare. Därför har jag även anmält mig till en mängd Starta-eget-information samtidigt som jag börjat fila på min nya framtida kommersiella hemsida. Länk dit kommer kanske när innehållet börjar ta form. Den skall ha sitt eget domännamn och inte ligga här på DittochDatt. Eftersom även det innehåller ganska mycket teknik som jag tidigare inte sysslat med är det en del eget pluggande för den biten också.

Framtiden
Några tips som min coach nämnde var också att inte betona min sjukdom för mycket inför eventuella framtida arbetsgivare. Detta gäller säkert inför eventuella kunder om jag skall starta eget företag också. Visst vet jag egentligen detta, men jag har haft svårt att veta vad man skulle säga att man gjort istället. (Det är bl a här som ett eget företag kan göra det enklare att komma runt frågan). Jag tänker därför börja “anonymisera” mig lite mer här på bloggen och på andra ställen. Bl a kommer jag nog att skaffa ett alias istället för mitt namn och antagligen ta bort bilden på mig också.

Om, eller när mitt företag väl är etablerat tänker jag däremot absolut inte glömma varifrån jag kommer. Sjuka och utsatta skall INTE behöva betala priset för att välbeställda skall få 250 kr mer i månaden. Det är rent horribelt och får mig att bli rosenrasande! För en som har så den klarar sig är 250 kronor ingenting. För den som ingenting har kan 250 kronor vara jättemycket!

Tro, hopp och kärlek
Ha det så bra ni kan nu allesammans mina gulliga bloggvänner så hörs vi någon gång framöver igen!
Tro, hopp och kärlek, det är vad jag tror skulle kunna göra oss alla lite friskare. Tänk om Christina Husmark Pehrsson kunde förstå det och börja tro på oss, ge oss hopp, och visa att hon bryr sig!

AF och svikna löften

5 augusti, 2009

Hade tänkt skriva om mitt nya besök på AF idag men är så trött så trött så jag “stjäl” en kommentar jag själv skrev på Mats Erikssons blogg idag:

Vid dagens möte på AF visade det sig att eftersom jag inte är frisk nog att stå till Arbetsmarknadens förfogande så skulle jag istället in i någon slags arbetsförberedande träning/praktik inom AFs försorg för att kunna få behålla min SGI. Detta TROTS att jag inte kommer att få ett öre från vare sig A-kassa eller sjukpenning på mycket, mycket längre eftersom jag fått avgångsvederlag.
Hade hoppats kunna använda denna tid med avgångsvederlag till att utan stress och press bygga upp en egen verksamhet (som enligt mig är min absolut enda chans att någonsin kunna bygga upp en egen inkomst och kunna stå på egna ben). Istället tvingas jag in i någon “rehabilitering” som inte kommer att göra mig friskare, som kostar skattebetalarnas pengar och som definitivt tar slut på all ytterligare ork som jag skulle kunna använt till att i bästa fall bli självförsörjande.

Det hade som sagt inte ens kostat skattebetalarna en spänn att ge mig den möjligheten. Det enda jag begär är att få behålla min SGI ifall det visar sig att det inte skulle gå och jag faktiskt är så sjuk som läkaren tror att jag är! Men för att få behålla SGIn så måste jag “aktiveras”…

Svikna löften var det också ja:
Jag blir så trött och ledsen på mig själv när jag behöver göra familjen besviken med att ställa in något vi planerat. Vi har länge försökt hitta en lämplig dag att gå på Liseberg på, men det är inte lätt när det finns så få “bra” dagar. Liseberg är jättekul, när man mår bra och jag är barnsligt förtjust i åkattraktioner men det är en mardröm om man inte lyckas hitta någon av de där få toppdagarna när knopp och kropp orkar med. Eftersom alternativen på dagar börjar ta slut hade vi beslutat att åka idag, men efter besöket på AF var det naturligtvis helt uteslutet igen! Jag föreslog att de skulle åka utan mig, det hade kännts bättre än att alla fick ställa in p g a mig, men 4 är ett väldigt mycket bättre antal att vara än 3 på Liseberg, så nej, det blev inget idag heller!

Jag blir så less på det här! Tänk om man istället kunde få byta med någon av de självgoda människor som tror att det är så bekvämt att vara sjuk?

Besök på AF idag

3 augusti, 2009

Idag var jag på Arbetsförmedlingen och mår kass!!! De jag mötte var väldigt vänliga och förstående, men med tanke på hur jag mådde så märktes det att de undrade vad jag gjorde där. Fast å andra sidans FKs nya nycker är de antagligen väl insatta i vid det här laget…

Hoppas hämta mig snart, men nu “går jag och gömmer mig” ett slag.

Som vanligt friserar Gunnar Axén verkligheten

2 augusti, 2009

I hans blogginlägg tidsbegränsningar även i andra länder skriver han att även andra länder har tidsbegränsningar på sjukskrivningar och ger ett antal exempel.

Detta är säkert sant, men det är också sant att det säkert finns andra typer av ersättningar som i dessa lägen tar vid som motsvarar vår (tidigare) tidsbegränsade sjukersättning som nu tagits bort som alternativ. Du kan t ex läsa om ett land här.

Det är möjligt att det finns länder i EU som lämnar folk i sticket som har uppnått maxgränsen i sjukskrivningen, men jag tror att de isåfall tillhör undantagen och inte är något vi i Sverige borde eftersträva. Om du känner till hur sjukförsäkringar fungerar i andra länder, framför allt i de länder som nämns i Gunnars blogg så lämna gärna en kommentar om detta här. Jag är ganska säker på att vi i så fall kan bevisa att Gunnars sanning blir en mycket kort stubbad frisyr. (Tyvärr kanske det inte finns någon av er som hittar hit som vet, men hjälp gärna till att efterlysa denna information på din egen blogg isåfall.)

Om jag har fel i mitt antagande så ber jag om ursäkt i förväg, jag vill absolut inte fara med osanning. Det hindrar ändå på intet sätt min uppfattning att jag tycker att det är ett inhumant system att lämna sjuka människor utan någon som helst ekonomisk ersättning.

Sagan om den blinkande lampan

2 augusti, 2009

Det var en gång en lampa. Lampan var egentligen en eftertraktad modell med många användbara funktioner och det fanns inget som gjorde lampan lyckligare än att lysa upp tillvaron för människor som behövde dess hjälp.

Men det fanns ett problem. Lampan hade någon typ av glapp som gjorde att den bara fungerade ibland. Oftast blinkade den bara och ibland lös den inte alls. Ingen visste vad felet berodde på och ingen kunde laga lampan. Det gick inte heller att förutbestämt veta när och hur lampan skulle funka vid ett visst tillfälle. Det enda som var relativt säkert var att den fungerade mycket sämre om den blev överbelastad.

När människor fick reda på att lampan bara fungerade ibland var det ingen som ville ha den. De hade behov av en lampa de kunde lita på, eller åtminstone veta hur och när den fungerade för att kunna ha användning av den. “Lampdepartementet”, som bestämde över vad som skulle hända med alla defekta lampor ansåg dock att lampan hade lysförmåga, eftersom den faktiskt kunde lysa emellanåt. Då bestämde “Lampkassan”, som hade till uppgift att ta hand om alla oönskade lampor, att ge bort lampan till lägstbjudande så att de kunde bli av med problemet, men eftersom ingen kunde laga lampan eller få den att fungera bättre, så hamnade lampan till slut på soptippen!

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!

Skrivet av Ingela 2/8 2009

Prioriteringar

2 augusti, 2009

Att prioritera rätt är ett ständigt pyssel för alla människor i vårt moderna samhälle. Att få karriär, familj och fritid att gå ihop är inte lätt ens om man är frisk.

Som sjuk är uppgiften att prioritera ännu svårare eftersom orken är så begränsad. I mitt liv finns därför i princip bara plats för ett av nedan tre områden åt gången:
1. min familj
2. min framtida försörjning
3. kampen för “de sjukas upprättelse”

I och med att jag förlorade mitt jobb, blev 50% friskförklarad av FK fr o m nu på måndag, och den högst påtagliga risken att bli 100% friskförklarad fr o m januari nästa år har jag den senaste tiden prioriterat förberedelser för hur jag skulle kunna starta ett eget företag eftersom jag ser det som min enda möjlighet att kunna generera en inkomst till min försörjning. (Med mitt opålitliga och växlande hälsotillstånd är en vanlig anställning uteslutet). Detta har drabbat mina andra två prioriterade områden och det är jag hemskt ledsen för. Tack och lov har jag ändå för tillfället, efter omständigheterna, haft hyfsat bra och stabil hälsa.

Nu har prioriteringsläget förändrats igen. I och med “nyheterna” (som för oss sjuka egentligen inte är några överraskningar) att 50 000 sjuka riskerar att utförsäkras så tror jag att jag väljer att prioritera kampen för ett rättvisare sjukförsäkringssystem! Det kommer definitivt att missgynna min hälsa, eftersom jag aldrig mår bra av att bli arg och orolig, men jag känner att jag inte har något annat val just nu.

Morgondagens besök på AF får gå som det går. Jag får väl ta med mig en kudde och lägga mig på golvet och sova tills det är min tur.

Jag är på krigsstigen!
Vill du också hjälpa till så bli medlem i resurs.ning.com.